Är det inte dags att gå upp nu?

Nu är lunchen avklarat- det blev ris med fiskpinnar och majonnäs, vilket uppskattades av alla barnen. Dom åt som om dem inte fått mat på en vecka! Nu har jag städat undan allt och dammsugit. Det är surt att städa upp efter att man ätit ris, för det hamnar på golvet, klibbar sig fast på strumor och är precis överallt…

Imorse vaknade våran lille Jonathan lite innan 6 på morgonen. Olagligt- jag vet!
Jag tog med mig honom in på vårat rum i hopp om att han somar om när man ligger bredvid honom, men han låg och snackade och vred sig hur länge som helst. Han låter så kul när han ska försöka forma allt han hört till ord.

När klockan började närma sig 7 så la han sitt huvud på mitt bröst och somnade där. Jag vågade knappt röra mig, för jag tänkte att jag väcker honom då… Så jag somnade så ett tag jag också, tills Nicole och Vanessa vaknade.
Jag förstår inte varför jag ens sätter på väckarklockan på morgarna när det är dagis för Nicole, för jag är ändå uppe i över 1 tiimme innan den ska ringa. Det är alltid så, jag vaknar alltid innan alarmet går på, spelar ingen roll vilket tid det är.

Jag hänger väl här tills du går upp med mig mamma…

Vanessa, Danilo och Jonathan har lekt så fint hela förmiddan, vi har ritat, läst boken om Rödluvan, lekt med bilar och så har Vanessa lekt kurragömma.

Nu är det dags att gå och sova, sen ska vi hämta Nicole från dagis!
Hon vart ledsen idag med när jag skulle lämna henne, men hon fick vara med sin fröken Danijela, så det gick ändå bra.

Kramar!