………. Och så var det Danilos tur att få en blåtira.
Igår trotsade vi stormen och gick ut för att leka. Solen sken, men det blåste jätte mycket.
Emma mötte upp oss och så gick vi till några lekparker dit även Puua kom.
Barnen åkte rutchkana och lekte jätte fint och hade kul. Danilo & Jonathan åkte rutchkana hela tiden, den ena med mer vågad stil än den andra… Andres var uppe för att se att dom åker ner rätt, och jag var nere för att ta emot.
Jonathan la sig på mage och åkte ner, Danilo ville springa raka vägen ner och asgarvade så Andres fick sätta honom på rumpan hela tiden.
Och så kom hans sista åk för dagen:
Andres satte honom på rumpan och så iväg, och så plötsligt tog han tag i sidan av kanan, och där stannade hans grepp så hela han snurrade runt och så slog han sin ögonbryn i sidan av rutchkanan där man håller. (vad heter den??!) Först trodde vi att han slog i örat, men det var ögonbrynet…
Så nu har vår stackars pojk fått en blåtira. Hela ögonbrynet svullnade upp, idag är den helt lila och hela ögat är nästan igentäppt. Han ser ut som sin brorsa Diego efter sin match… 
Hela tiden nånting!
Danilo på vift
Jonathan
Besoliina
Och efter accidenten:
Här ser man inte så mycket ännu…
Det gick ändå ganska fort över, efteråt ville han gunga med sina syskon 🙂
Emma sprang mellan alla fyra barnen och gav dem fart, hihi…
Jonathan & Puua
Puua & Danilo 🙁
Nukke och pappa i pizza gungan
Gungeligung…
Nu ska vi göra oss klara för biobesök!!!
Hej hur mår ni?jag har suttit och läst dina blogginlägg från år 2010 nu, när du väntade pojkarna, ojoj vad små de var!och så stora de är nu! vill önska dig och din fina familj ett gott nytt år!!många kramar
Stackars Danilo:( Inte alls roligt att slå sig ju, men skönt att de gick bra ändå!ang barn, ja när ja har arbete ska vi skaffa barn.
Låter som ni haft en underbar jul med släkt och vänner ! Härligt !
Vi mår bra annars :)Jag borde åxå bli bättre på att kommentera inne hos dig, men tiden räcker inte alltid till då två små hänger i en ben :)Hemskt med blåtira, men ändå en himla tur att det inte var värre än så
Hej hur mår ni?jag har suttit och läst dina blogginlägg från år 2010 nu, när du väntade pojkarna, ojoj vad små de var!och så stora de är nu! vill önska dig och din fina familj ett gott nytt år!!många kramar
Stackars Danilo:( Inte alls roligt att slå sig ju, men skönt att de gick bra ändå!ang barn, ja när ja har arbete ska vi skaffa barn.
Låter som ni haft en underbar jul med släkt och vänner ! Härligt !
Vi mår bra annars :)Jag borde åxå bli bättre på att kommentera inne hos dig, men tiden räcker inte alltid till då två små hänger i en ben :)Hemskt med blåtira, men ändå en himla tur att det inte var värre än så