My Baby Dolls

Snart ska jag iväg till Huddinge och specialist mödravården. Förra måndagen fick jag avboka min tid då jag var tvungen att åka till Akutmottagningen i Huddinge istället för min lunginflammation…  🙁
Jag ser verkligen fram emot det här mötet, jag måste bara få veta att bebisen lever!

Jag mår fortfarande inte så bra. Igår natt försökte jag sova sittandes, jag fick ingen luft pga hostan och jätte ont i bröstet. För första gången på väldigt väldigt länge, har nog bara hänt några få gånger i hela mitt liv då jag önskat att det var morgon snabbt. Jag tog hostmedicin och ett varmt bad och Andres sa att vi måste åka in till akuten igen. Jag tyckte mest att det var onödigt, jag mår ju mycket bättre än för en vecka sen, ingen feber längre heller så jag skulle ju ingenstans. Snart som det var så dök Mummu upp när jag låg i badet. Envisa Mummu och envisa Andres….
Vi hade ju ett kalas att förbereda inför, jag hade verkligen inte tid för det här. Vad skulle jag säga, ”hej jag har hosta??”

Men jag hade ingen talan och vi åkte till akuten där dom konstaterade att mina lungor är fortfarande väldigt orena. Infektionsvärdet har sjunkit och ligger nu på 15. (den ska ligga på under 5 och sist var min 148) Phew!
Jag fick starkt hostmedicin utskrivet som man kan bli väldigt trött av. Fan alltså att man inte vågar ta sin medicin utan att oroa sig! Jag är gravid och vill helst inte ta något medicin alls som kan påverka bebisen i magen. Nu försäkrade både läkaren och apotekarien att det inte var nån fara med hostmedicinen, trots att det finns morfin i den?! Fick också höra att om jag inte tar dessa medicinen så kan det gå ännu värre, så jag känner inte att jag har något annat val.

Och just därför ser jag fram emot det här besöket på spec. MVC. jag vill berätta för dem, och jag vill att dom tittar så att bebisen är OK.
Att h*n lever. Jag har hostat i över 5 veckor och ätit antibiotika i 2 veckor och varit sjukare än vad jag nånsin varit.
Jag har förjävligt ont fortfarande i lungorna och andfådd efter minsta lilla ansträngning, men nu måste det ju gå åt rätt håll. Infektionsvärdena har sjunkit riktigt bra och imorgon tar jag min sista tablett av antibiotikan. Wiie! 😀

Anyways, det var bara en liten dokumentation till mig själv 🙂

Titta på den här högen…..

Det har stått i vårat sovrum i några veckor, ja sedan jag rensade ur barnens byråer.
Det är alltså kläder som dom vuxit ur. :-/
Idag sorterade jag dem lite. Jag kastade iväg en massa som hade missfärgningar/fläckar och som var slitna.
Nu har jag lagt dom i storlekshögar på sängen och nästa steg blir väl att lägga dom i påsar och märka dom och ner till källaren. Men jag vet inte hur dom ska få plats. Jag hade ju organiserat så fint där nere med kläder i storleks ordning i olika kartonger och nu finns det ingen plats. det blir lätt så att man glömmer bort nån påse när man ser är där nere och ska hämta upp kläder igen.

Vilket i-landsproblem….  Men jobbigt för en perfektionist… 😉

Kevin fick en ny vän igår, så nu är dem 3 i hans lilla gäng. Hans faster Ela köpte e gullig kanin 🙂

Han satt och lekte i sin säng medans jag fixade och donade, och helt plötsligt såg det ut såhär:

Han sov som en stock!
Jag lämnade alla kläder där i högar på min säng och satte mig på soffan med Liiah efter att jag lagt Kevin ordentligt.
Vi somnade sittandes på soffan, hon i min famn.

Nu är jag tröttare än tröttast.

Wish me luck today <3