A day in slowmotion…

Denna dag går verkligen i slowmotion.
Jag vaknade med ont i halsen och det går inte över.. känner mig jätte hängig och trött. Hoppas att jag inte börjar bli sjuk!?? Tänkte promenera till Handen med min mamma idag, då Andres var iväg på jobb, men min kropp ville inte alls sammarbeta med mig. Så jag har vart hemma hela dagen, legat på golvet i tjejernas rum medans dem har lekt runtom mig, ibland har jag vaknat till liv ordentligt då jag fått en och annan leksak slängd på mig…

Usch, idag när jag gick till nedrevåningen och skulle bädda rent i sovrummen hör jag Bessa ropa på mig vid grinden.
Jag ropar tillbaka att jag kommer snart och då hörs den en massa duns!
Jag springer snabbt till trapporna och ser henne rulla ner. Jag hade stängt grinden, men inte låst den! Så hon har fått upp den, och kommit ner med huvudet före!
Hon börjar gråta, jag gråter… Kände mig jätte hemsk…
Hon blödde från munnen och fick blåmärke på panna. Grejen är att hon inte alls grät så mycket, det gick ganska fort över, hon ville bara bli buren. Jag var förståss livrädd att hon kunde ha råkat ut för en hjärnskakning, men hon mår hur bra som helst, hon är sitt vanliga glada jag!
Jag känner skuld, men hon är tuff min lilla ”Supergirl”! Det kunde ju ha gått mycket mycket värre.

Nu sitter dom och trängs i samma lekfåtölj och Bessa har lärt sig ännu ett nytt ord som hon gärna upprepar hela tiden: ”AKTA!”
Nu börjar Jonathan protestera där på soffan, jag skickar in bilder och grejer när barnen är i sängs ikväll.
Chao!