Först vill jag ju bara säga Tack för era kommentarer, det gör mig så glad att logga in här och se tecken på att det sitter någon där på andra sidan som läser det jag skriver, och supertack till er som tar sig tid att skriva några rader, det värmer mitt hjärta 🙂
Ang. det här med tvillingarna. Jag har också tänkt i dom banorna, att ha dom i olika klasser när det väl är dags just för att dom ska få utvecklas inviduellt och få nya egna kompisar. Men sen tänker jag- varför?
Dom är varandras stora stöd och trygghet och dom älskar varandra. Varför skulle jag då separera på dem?
Dom är (enäggs) tvillingar och dom har turen med att ha chansen att ha sin tvilling vid sin sida, vem är jag som ska säga att nej, ni får inte vara tillsammans längre. Dom kan göra läxor tillsammans och gå igenom hela skoltiden tillsammans, vilka andra syskon har chans till det liksom?
Visserligen ska dom göra olika saker på egna håll, dom må vara tvillingar med dom är helt olika individer, helt olika personligheter. Om dom så önskar så kan dom ju börja på helt ena fritidsaktiviteter.
Någon tipsade mig om att låta dom göra olika saker, te x en följer med mig på nånting och den andra får hitta på annat. Jag vet det, det skulle ju vara jätte bra, men jag är ju oftast själv med alla 6 barnen, då är det riktigt svårt att få till det.
Detsamma har ju gällt Nicole & Vanessa också, dom är också riktigt tighta och är jämt ihop (skiljer 13 månader mellan dem), men dom har iaf lekt med andra barn också. Nu är det bra på det viset att Nicole flyttade till skolan, nu blir hon tvungen att stå på egna ben och hon har ju inga problem med att få nya vänner. Och Vanessa som får känna sig stor där på dagis och leka själv med vännerna.
Den dagen då jag ser eller bara känner att det gör mer ”skada” för pojkarna att dom är tillsammans jämt och utesluter alla andra, när jag ser att/om det skulle hämma deras utveckling, ja då får jag ta ställning om dom borde börja i egna klasser om 2 år. Men just nu är det inte aktuellt.
Jag önskar att jag själv hade haft någon vid min sida när jag gick i skolan. Från klass 3 till 7:an var det inte alls kul i skolan för mig.
Jag kände mig alltid utanför och ensam. jhag var snäll, glad och en bra vän, men jag retades för mina kläder bla. För att alla andra i min klass tighta jeans och mer ”vuxna” kläder än vad jag hade, jag var så smal så mina ”tighta” jeans inte alls satt tight på mig. Jag antar att jag inte var så ”inne” som alla andra i min ålder, så därför lämnades jag utanför. Än idag kommer jag ihåg den där känslan av att inte vilja gå till skolan.
Än idag känns det jobbigt och hemskt att tänka tillbaka till den tiden.
Det kanske har gjort mig starkare idag, vad vet jag. Jag vet iaf hur det känns att känna att man inte hör hemma nånstans.
Hur det känns att vara utanför och ensam. Sen dess har jag alltid stått på de ”svagas” sida, dem som är ensamma och dem som blir retade.
Idag när vi väntade på bussen utanför skolan så tittade jag på alla dessa barn som lekte och hade roligt, sprang runt och gjorde olika saker.
Och sen såg jag en liten flicka sitta på trappen alldeles ensam. Satt hon bara där för att hon väntade på någon? Orkade hon bara inte leka just då? Eller kände hon också den där klumpen i magen? Kände hon sig ensam och utanför?
Jag hade god lust att springa dit och sätta mig bredvid henne bara. Som jag hade önskat att någon gjort för mig.
Just därför är jag kanske mer tacksam att mina barn har tryggheten i varandra. Dom behöver aldrig vara ensamma.
Ska jag då ha rätt att separera dem?
Dom är lyckligt lottade som har varandra. <3
Och nu handlade inlägget om mer djupare saker än vad jag hade tänkt mig 🙂
Jag tror det ordnar sig själv. Mina enäggskillar är lika gammal som Nicole. De började förskoleklass nu i höst.
Ibland när jag hämtar de på skolan så leker de med varsin kompis på helt olika håll.
De börjar bli mer och mer självständiga och leker på varsitt håll och börjar gilla olika saker 🙂
Så inte ska du behöva sära på dem och ha de i varsin klass.
Det ordnar sig nog ändå! 🙂
Vet inte varför inte hela kommentaren kommer med? Blir liksom klippt… Konstigt! Jag skrev även att våra tvillingar som ju är en tjej och en kille automatiskt nu fått egna kompisar på fsk vilket är jätteskönt att se. Att de vågar ty sig till andra, MEN de har alltid varandra där i bakgrunden, väldigt skönt
Gud vilken stark människa du är som vägar skriva sånna saker!! Tror vi är många många många som känner igen oss!! Jag själv kände mig också ständigt utanför och kan göra det än idag! Dock är jag starkare nu än vad jag var då! Åh vad jag älskar din blogg, fina fina du!! <3
Oj hela kom inte med såg jag!
Inte curla för mkt nej… Men tro mig jag är också ”hönsig” och är jätterädd att de ska få det tufft i skolan
Nä jag curlar inte, OM dom skulle få det tufft i skolan är jag där för att se till att dom är på rätt bana igen 😉
Du tänker så klokt vännen! Klart pojkarna ska vara tillsammans i skolan, dumt att separera på så fina bröder/vänner. Däremot kan jag hålla med om att det är bra att dela på dem med jämna mellanrum tex en sover hos mormor/morfar/moster en är hemma. En får följa med och handla med pappa osv. Det är nyttigt att få stå utan sin största trygghet ibland oxå anser jag.
Tex om Danilo blir sjuk och behöver vara hemma från förskolan, då kanske det blir jättetufft gör Jonathan att gå dit själv? Man ska ju inte ”curla” för mkt heller
Hej jag är själv enäggstvilling och om jag hade tvillingar skulle jag inte dela på dem. Mina föräldrar gjorde det 1-3 klass den första jag sökte upp på rasten var såklart min tvilling. I högstadiet kom en tid då jag ville vara en person inte tvillingen för i andras ögon kändes det som vi var en person och inte två. Men början på gymnasiet var hemsk vi gick på olika skolor och jag kände mig halv. En tvilling har man hela livet, finns ingen som förstår så bra som en tvilling man är förstod o förstår det är otroligt speciellt. Att ha sin tvilling som bästa vän är det bästa man kan ha man är aldrig ensam. Idag har jag tre barn och min tvilling med i samma åldrar vi har fått året efter varandra.
Tycker om att läsa din blogg. Du har otroligt fina barn o ni verkar vara en super mysig familj:)
Jag tror att de kommer hitta egna kompisar även om de går i samma klass.
De har alltid varandra oavsett vad :-).
Men som föregående talare säger det avgör ni själva när den tiden kommer.
Angående att inte passa in i skolan…jag har själv gått om tredje klass och blev mobbad i princip varje dag fram till klass 9. Jag blev utfryst och fick inte vara med. Jag beskyller absolut ingen men innan jag gick om så hade jag kompisar. jag blev mobbad för att jag hjälpte och försvarade mina kompisar…jag var blyg och vågade inte säga ifrån så det blev jag mobbad för, jag blev retad för att jag umgicks med min syster och hennes kompisar (hon är 4 år yngre än mig). Jag blev mobbad och retad för det mesta pga att vi bodde i en liten håla där alla vet vem man var.
Jag tycker det är ett extremt viktigt tema det här med mobbing och mina egna barn har själv blivit mobbade på sin gamla skola och tyvärr så har många skolor inget antimobbingprogram och så blundar många lärare för mobbing. Been there.
Sen den lilla flickan som satt ensam på trappen…hon kanske väntade på sin kompis som var inne på toaletten :-).
ha en fortsatt bra dag. Kram
hej! tänkte fråga dig om du vet om lekmer har något telefonnummer man kan nå dom på?
har försökt beställa men verkar inte som deras sida fungerar riktigt mvh pernilla
Hej!
Oj jag har ingen aning :-/ Jag försökte kolla men det bästa sättet är nog att maila?
Känner likadant med mina pojkar. De är bara 9 månader ännu, men jag kommer nog inte sära på dem så länge de inte uttryckligen ber om det. Tvillingar har ett speciellt band och det är lätt för dem som varken sett eller upplevt det att missa vikten av att de får vara tillsammans. Tack för övrigt för en inspirerande blogg! Efter mitt första barn kände jag att jag absolut skulle ha max 2 st, men sen kom tvillingarna ett år senare så då blev jag trebarnsmor direkt. Nu känner jag faktiskt att jag skulle kunna tänka mig ännu fler, särskilt efter att ha följt din blogg och insett att det GÅR, om bara maken vore med på noterna 😛
Hihi, härligt! hoppas att han är det! 😉
Det gör ont i mammahjärtat när jag tänker på att skilja dem åt när de är så tighta. Tycker ni föräldrar ska gå på magkänslan där
Allt du skriver om dina fina pojkar satu, säger ju emot att dela på dem. Du vet bäst!
Tack för att du vågade öppna upp dig sådär. Jag hade själv en tuff skoltid och önskar då att det funnits någon som du där, då jag liksom du skulle beskriva mig som snäll och bra kompis men var inte tillräckligt ”cool” för att folk skulle vilja umgås med mig. Tror du att din bakgrund i skolan kan ha lett dig in på spåren att skaffa en stor och tight familj?
Ja, det kan det mycket väl vara så 🙂
Hej!
Kommentarar inte din blogg ofta (sist var när fallolyckan i Norrtälje hände) men nu kände jag att jag vill skriva lite.
Du har så sunda åsikter och värderingar.
Först måste jag bara säga så underbart att barnen fått vara lediga under sommaren, alla barn kan ju naturligtvis inte få den förmånen. Jag har varit dagmamma i 19 år slutade nu 1/7 så mina barn har ju haft den stora lyxen att aldrig behöva åka iväg på lov.
Har ingen erfarenhet av tvillingar men undrar bara varför måste dom delas? Kompisar och nya tider kommer tids nog och vad det gäller tjejerna så hittar dom nya vänner i nya grupper.
Fortsätt och lita på era sunda värderingar så löser det sig till det bästa.
Ska nu ta hand om min minsta dotter (19 år) som antagligen har fått körtelfeber. Barn är alltid barn trots ålder 🙂
Krama om era prinsessor och prinsar från en fd. dagmamma som inte har några små att gosa med längre 😉
Tycker du inte ska oroa dig följ ditt hjärta när det gäller dina barn.Jag har enäggstvilling själv dagsläget är dom 18 år alltid varit tillsammans dom har gemensamma kompisar och flickvänner men umgås jämt en då.låt dom vara tillsammans tvillingar har mycket starka band så man ska bara låta dom ta det i sin egen takt.Jag har precis som du 6 barn alla är vuxna idag då jag fick min första son vid 17 års ålder och jaaaa jag har samma pappa till dom alla .lycka till med alla dina fina barn oroa dig inte för grabbarna inom ett par år har dom tjejer och de e då man ska oroa sig haha 🙂
Jag är själv enäggstvilling. Jag och min syster gick i samma klass fram till högstadiet. Då kom vi i olika klasser i och med att vi valt olika kompisar att dela klass med. När det dock va dags för gymnasiet hamnade vi i samma klass igen. Idag bor vi 4h ifrån varann, men pratar minst i telefon 3-4ggr om dagen! Av min egen erfarenhet kommer ni märka om killarna vill vara tillsammans eller var för sig, så mitt tips, ta det som det kommer. Tvillingar har ett speciellt band, de har man såklart med andra syskon med, men nåt särskillt är det att vara tvilling och behovet av att vara tillsammas finns bara där 🙂
Jag har hört (och läst) att det är viktigt att enäggstvillingar som är för tidigt födda går i samma klass (avdelning på förskolan) upp till 3dje klass. Bara läst att det är viktigt så vet inte riktigt varför..
Nej,håller med dig. Sära inte på dom! Det är väl underbart att de har varandra.
Kloka ord, du verkar vara en underbar mamma!
Min kompis har ett par flick-tvillingar som nu är 16 år gamla. De heter Saskia och Rebecka. S och R gick på samma dagis och var jättetighta, deras mamma lät de börja i samma klass, där de bildade ett kompisgäng på dom + tre andra tjejer. Alltså hade de andra kompisar, men samma kompisar. Riktigt skönt tyckte mamman att inte behöva springa på olika föräldrar möten och fixa olika matsäckar osv.
Dock så i högstadiet ville inte S och R längre gå i samma klass, de ville helt enkelt se ut som enskilda individer i alla miljöer när det dessutom kom till nya vänner och killar.
Så jag tror du kan vänta med att sära på dina twins, skolan går nog brabra!
Tack för en väldigt fin blogg! Du måste känna dig stolt över hur väl du organiserat ditt liv med barnen och hur sensibelt och fint du hanterar dem! Du är värd all beundran!
Oj, tack snälla! <3 🙂
Så tänker jag också, du skall inte behöva separera dem. Men du hade ju kunnat göra att du har en av dem hemma någon dag medan den andra tvingas leka på dagis! Men att separera dem på heltid tror jag inte behövs!
Men du gör självklart så som det känns bäst för din familj! Tack för en underbar blogg och super fina bilder!