Hej måndag!
Nu har nerräkningen börjat, snart är den 13 veckor långa sommarlovet slut. Tiden har gått väldigt fort, vart har alla dessa veckor tagit vägen?
Idag såg barnen genom fönstret att ”vårat” dagis har öppnats. Det har varit sommarstängt i flera veckor, därför har vi kunnat vara där på gården och leka lite då och då. Så Danilo står och tittar på kompisarna som kommit tillbaka och säger sen, ”nu är sommarlovet slut.”
Och då slog det mig, jo, snart är det ju slut. Snart är det tillbaka till vardan som gäller… jag har blandade känslor för det.
Vi har haft det bra, jätte bra. Vädret ska vi inte klaga på heller, hade inte kunnat bli bättre.
Det enda att jag hade önskat är att Andres inte hade behövt jobba hela sommaren, att han hade kunnat vara lite ledig med oss. Hela sommaren har jag gjort allt ensam med barnen på dagarna. Men det är helt okej, vi har haft det bra ändå 🙂
Vanessa, Danilo och Jonathan ska tillbaka till dagis nästa tisdag. Dom går på samma avdelning och dom ser fram emot dagis starten.
Vanessa vill leka med sina kompisar nu. Jag hoppas att det ska gå bra för Danilo & Jonathan också, dom leker ju bara med varandra även när vi har playdates. Tvillingbandet är svår att komma ifrån, men visst skulle det göra dem gott att leka med andra också.
Och Nicole då… Hon står inför det största som hänt i hennes liv.
Hon ska säga hejdå till tryggheten på dagis och alla kompisar där och börja i förskoleklass. 2 pojkar följer henne till förskoleklassen från dagis.
Resten blir nya kompisar. Ny ställe. Helt plötsligt blir dessa tuffa 6-åringar som vart störst och äldst på dagis, dem blir minst igen.
Min bebis håller verkligen på att bli stor. Jag har lite ångest inför det. Jag vill ju att hon ska vara min lilla docka för alltid, och nu så måste jag sakta men säkert börja släppa taget lite? Låta henne bli stor.
Gaah så jobbig känsla 😀 Säkert jätte fjantigt i era öron.
Men det är stort för mig. Och för henne med. Fast hon längtar och ser fram emot det här. Och jag är jätte glad att hon känner så.
kanske det känns lite jobbigt eftersom det är så nytt för mig. Mitt första barn som börjar i förskoleklass.
Jag kan bara önska och hoppas att hon hamnar i en bra klass, får vänner för livet och att hela skolgången kommer att bli en häftig och minnesvärd upplevelse.
Nicole börjar inskolningen nu på onsdag. Så idag och imorgon är hennes sista dagar med sommarlov.
Eftersom Andres jobbar så ska Mummu vara här med resten av Gonzalez ligan medans jag skolar in henne (och mig själv, haha) 🙂
Jag måste börja kolla i deras garderober snarast, om vad som behövs i klädesväg och annat.
Kan tänka mig att dem vuxit lite denna sommar 😉
Sen blir det bara Olivia, jag & Kevin på dagarna 🙂
Åh förlåt! Glömde skriva de att det var pappersreklam i brevlådan jag menade 🙁
Hihi, ingen fara 😀 jag fick också hem den idag 😀
Åh förlåt, glömde ju skriva att det var Lindex reklam i brevlådan, inte på tvn 🙁
Det måste vara Nicole som är med i nya Lindex reklamen? 🙂 låg i soffan och kände att den däääär ungen känner jag igen 🙂 😛
Är hon?? Jag har inte sett den! Vilken kanal var det, kommer du ihåg?
ska nickole gå på frhittis med
Har jobbat med förskoleklass. Så tänk på att ha extra kläder till henne. Hon kommer säkert ha lite gympa med klassen. Men vet inte hur det är uppåtlandet då jag sitter i Skåne skriver. Men du får säkert reda på mer vid inskolning. Ger dig lite tips. Hoppas bara att det är bra tips som jag kommer med. =)
Läser din blogg vardag och tycker om alla fina bilder som du lägger in på bloggen. =) Hälsa Nukke lycka till med att börja förkskolan och att de kommer bli superroligt. =)
Förstår precis hur du känner inför förskolestarten, jag känner likadant. Är glad inför min dotter och pratar om allt roligt som kommer hända medans ångesten inom mej är stor. Jag har haft min dotter hemma i alla år och jag vill skydda henne mot allt, kan ju tillägga att hon är mitt andra barn som börjar i skolan, och jag har lika stor ångest för min äldsta som börjar 3an, har varit med i skolan många ggr och klimatet på skolan skrämmer mig. Älskar att ha mina barn hemma, men innerst inne så vet jag ju mkt väl att det är roligt för dem att umgås med sina kamrater.. Fast jag önskar ändå att det hade varit minst 5veckor kvar av lovet