Sorry att det har dröjt!
Nu fortsätter vi med mina svar, andra delen 😉 Första delen hittar ni HÄR!
Mera blandade svar denna gång 🙂
Andres är 47 år och vi har vart tillsammans i snart 10 år. (Jäklar vad gud måste ha gett mig mycket tålamod!) Bott ihop 8 år i juni.
Vi är gifta sen 6 år tillbaka. Vi träffades när han jobbade som vakt på en nattclub.
Han har 3 barn sen tidigare- Diego 29, Patricia 27 och Micael 20. Diego har två barn- Robin som är snart 3 år och Aron som är 12 dagar äldre än Kevin. Andres träffar tyvärr inte sina barnbarn så ofta han skulle vilja i och med att han jobbar så mycket.
När barnen har lagt sig är det våran tid. 🙂 Då tittar vi på film, äter gott, spelar kort eller annat skoj 😉
Några frågar om jag och Andres aldrig bråkar?
– Vi bråkar precis som alla andra. Eller bråk och bråk, det blir småtjaffs och irritationer. Jag tycker att det är riktigt jobbigt!
Samtidigt som jag upplever det som att han inte bryr sig och så är han så förbaskad envis! FÖR envis.
Nicole har har varit modell i lite över 1 år nu. Det är inget jag brukar prata om så, eftersom folk uppfattar det lätt som skryt, men vi gör det som en rolig grej och hon har vuxit otroligt mycket med det. Ja, hon får lön. Nope, man får inte ta hem kläderna. Finns inte så mycket att göra mellan fotograferingarna, barnen springer och leker med varandra, dom står och tittar när andra barn blir fotograferade osv.
Om du vill att ditt barn ska bli modell så ska du skicka några bilder på ditt barn till modellagenturen Stockholmsgruppen (tex). Är det intressant för dem så ber dom er komma dit på castings. Och är de bilderna bra så vill dem representera er. Och via deras hemsida letar kunder efter modeller och så bokas man eller får gå på kundernas egna castings. Danilo & Jonathan blev tillfrågade till en reklam för Stadium, men det blev inte av. Självklart är jag dock jätte stolt och glad för hennes skull att hon får vara med! Vilken grej!
Många har undrat över tjejernas hår. Jag tvättar deras hår, thats it. Pappas gener det där att det är så tjockt och växer så långt.
Fast när jag var liten hade jag också tjockt och långt hår, vilket jag sen förstörde med färgning….
Jag har alltid varit blond, men jag färgade ljusare och ljusare och sen har jag inte vågat testa annat. Men det ska det bli ändring på! 😉
Jag fick ett knasigt kommentar som jag inte riktigt vet hur jag ska ta:
”Varför värderar du dina barns utseende, är det så viktigt att de är så fina? Fokusera på deras insida, negativ effekt om du fotar dom hela tiden, det utseendet kommer man inte långt med”
Ehh… Så alla som tar bilder på sina barn sänder ut en fel signal? Jag fotar mina barn hur mycket jag vill, handlar inte om utseendet!
Om det är så viktigt att dem är fina? Jag förstår inte riktigt…? Ja jag tycker att det är jätte viktigt för mig (<—!!) att mina barn har fina/hela kläder på sig och att håret är fixat eftersom dom har så pass långt hår så hänger det lätt i ansiktet annars och blir tovigt vilket jag inte tycker är fint.
Hur dom ser ut rår väl inte jag för. jag tycker att mina barn är finast i hela världen, (precis som alla föräldrar tycker om sina barn) !
Jag berömmer dom massor, inte utseendemässigt utan på allt dom gör. Men jag orkar inte försvara mig, jag vet vad jag fokuserar på, eller hur?
Än en gång genusprat- NEJ jag skulle inte åta mina söner gå ut med klänning, nej jag skulle inte köpa en prinsesströja till dem med volanger, för varför skulle jag? Pojkar är pojkar och flickor är flickor, det är skillnad. Så trött på genus nu, allt ska man ta för långt. Visst- alla ska vara jämställda och på lika villkor, men det är ändå skillnad. Ingen mer eller mindre värd för det. Och det här me hen? Give me a breake! Det är han eller hon! Hen kan man säga om man inte vet könet, te x jag ska till läkaren och jag undrar vad hen ska säga. Så. Annars är mina barn hon eller han, jag har inte fött nån hen.
Barnen:
Som många av er vet så hade vi problem att bli gravida med Nicole. Jag gick på massa utredningar och gjorde behandlingar. Jag har en mild form av PCOs dvs. en hormonell rubbning som gjorde att jag hade utebliven ägglossning. Med behandlingar gick det och hysteroskopi. Efter 2 ½ år fick vi vårat efterlängtade + och Nicole föddes 🙂 Vanessa kom också till med hjälp av ägglossnings sprutor. Resten av barnen kom ”naturligt”.
nej jag misstänkte inte alls tvillingar. Inte ens i mina vildaste fantasier hade det varit i mina tankar att det kunde ha varit det, fast jag alltid önskat mig det. Det kom som en total överraskning o mindre chock 😀 För hela släkten.
Det upptäcktes i ett ultraljud i vecka 11-tror jag. Jag bokade in en UL eftersom jag ville se om bebisen där inne levde. (Trauma efter alla försök med Nicole och mina missfall och missed abortion) Och så tittade läkaren och sa: ”Oj….” och sen var han helt tyst!! Jag höll på att dö och trodde attmin bebis där inne fanns inte mer! När han sa att det var två st så började jag skratta helt hysteriskt och Andres med 😀
Men graviditeten var inget som var annorlunda än med en enlig. Förutom att jag fick gå på en massa kontroller eftersom dem är enäggstvillingar.
Jag skulle kunna säga att 1:a förlossningen gör mer ont än de andra. Just för att man är inte alls beredd på smärtan som kommer, det finns inget liknande! Vid de andra förlossningarna är man mer beredd på det och kanske vet hur man ska ta värkarna bättre.
Nicoles förlossning gjorde ondast tätt följt av Olivias.
Om jag vill ha fler barn? OH YES! Jag har alltid sagt att jag vill ha 8 barn. Och Andres har faktiskt gått med på en till. (till att börja med :-D)
Nej nej nej han har inte alltid velat ha såhär många barn 😀 han tyckte efter Nicole & Bessa att det fick räcka, sen efter tvillingarna, sen efter Olivia.. och nu har han nog gett upp på den tanken 🙂
MEN sen är det också så att man får se till att man verkligen har tid och ork med alla barnen. Ingen får känna sig utanför.
Just nu funkar det bra, men gör det det även efter den eventuella 7:nde barnet? Det vet vi ju inte.
När? Jag skulle vilja ha dem tätt, men det är inget jag har pratat med Andres med ännu. Man måste få igång kroppen igen med ÄL och allt *suck!* Men det är ju inte bråttom. Nu njuter vi av Kejin.
Vad familjen säger: De flesta tycker nog att vi är tokiga 😀 Men jag tror inte att någon blir chockad längre om det skulle bli en till 😉 Hahaha, nu satte dom nog i halsen! 😀
Jo, Kevin ska döpas, vi har bara inte satt nått datum ännu.
– Blir Mummu & Puua aldrig irriterade på barnen? Jo det kan dom bli. Då går vi hem. Och håller oss undan därifrån i några dar, haha 😀
– Får din syster lika mycket hjälp med barnen? Hennes barn är så pass äldre (12 och 7 år) så dom klarar sig bättre själva. Men visst är Mummu barnvakt hos dem också och gör saker med dem. Och så är syrran och barnens pappa skilda så hon har barnen bara varannan vecka. 🙁
Hur jag orkar och har så mycket tålamod? – Jag har inte direkt något annat val 😉 Jag tycker att det är kul att göra saker med alla barnen, det är inga problem (för det mesta) att sköta om alla 6 själv eller göra saker. Om jag inte skulle klara av att ta hand om mina egna barn så skulle jag inte ha så många. Tålamod har jag vissa dagar helt slut på. Funderar på om man kan köpa det någonstans…? Vissa dagar tappar jag tålamodet direkt och då är det inte alls roligt. Stackars grannar…
-Vad gör jag om något barn gör något dåligt/bra? – Om dom bråkar t e x ute och inte slutar fast jag sagt till så går vi hem. Om dom gör något dumt hemma och fortsätter trots ”varning/sista chansen” så skickar jag dem på time-out i rummet. Sen pratar vi om det och h*n får säga förlåt. (om h*n slagits) Vi har en ”pekka-pojke” tavla i hallen där jag skrivit första bokstaven på alla barnens namn. Om man samlar på sig 2 sträck på den så får man time-out i rummet. Effektivt här hos oss iaf, för dem vill inte gå ifrån ”leken”. Samma sak om dom gör något bra, då får dem en stjärna där på tavlan istället. Jag har inte haft tavlan i användning på sommaren alls , måste börja med den igen 🙂
Någon slags belöning får man om man samlat på sig många stjärnor.
Blandat:
– Social eller blyg? Beror på tillfället. Men jag är nog ganska utåt, jag har inga problem med att prata med folk eller få nya vänner, men i andra situationer kan jag vara lite blyg. Eller vad säger ni som känner mig?
– Jag sminkar mig oftast varje dag. Då med mascara 😉
– Hur håller jag mig i form? Oj… är jag i form? 😀 Jag går mycket och så kör jag plankan hemma, thats it 😀
– Gymmar Andres? Ja när han hinner 🙂
– Vad har en bebis för storlek vid 4 månader? Det är nog väldigt olika. Men storlek 68 är i regel från 4-6 månader 🙂
– Vilka månader är barnen födda i? Danilo, Jonathan och Kevin i april, Nicole i maj, Vanessa i juni och Olivia i december.
– Mask leksaken i Kevins säng är köpt från BR 🙂
– Nej vi har inte fått frågan att vara med i familjen Annorlunda. Så Annorlunda är vi väl inte? Vi har ju ”bara” 6 barn 😀
Bloggen:
Det är väldigt olika hur mycket tid jag lägger på bloggen, men jag försöker få ut åtminstone 2-3 inlägg per dag. Jag tar sååå mycket bilder att det är nog det som tar längst tid, att sortera alla bilder och välja vilka som ska visas upp här och sen att ladda ner dem… it takes forever. Här på vimedbarn kan man bara ladda ner en bild åt gången… *suck*
Det blir ofta så att jag sitter till sent på natten och skriver och fixar med bilder, så att jag har att bjuda på inlägg. Många av inläggen som kommer ut är tidsinställda så att ni har något att läsa även fast jag är ute och gör annat 😉
Vad Andres tycker att jag bloggar… hm. Jag vet att i början gillade han inte det så mycket. Nu gör han det 😀 Han vet att jag älskar att skriva och han har förstått att det finns några därute som gillar att läsa 😀 Han tycker att det är bra och han står bakom mig i det här.
Och så skriver jag ju som sagt inte om allt… jag skriver inte om ekonomi t e x, jag skriver inte om konflikter, tjafs mellan de vuxna (fast jag ibland skulle vilja! Haha :-D) och inte hur, när, var och hur ofta vi hanky panky te x. helt onödig fakta för er läsare 😉 Hahaha…
Nä så jag skriver inte om exakt allt.
Nähe ni, jag skulle aldrig få Andres att gästblogga 😀
Annars går bloggandet bra! Och det har jag ER alla att tacka för, ni mina läsare. Ni vet väl att jag uppskattar er massor? Jag är så glad att så många vill läsa om oss och hänga med i våran vardag. Jag är enormt tacksam att ni finns för mig, och när jag loggar här och ser att jag fått kommentarer lyses min dag upp. Att ni tar er tid och skriver tillbaka till mig… guldvärt! Så tack för att ni finns!
Just nu ligger jag på 5:e plats på de mest besökta bloggarna, statistiken ändras hela tiden och varje söndagkväll nollställs statistiken igen.
Ang. dumma kommentarer. faktiskt så har mina läsare varit snälla mot mig. Självklart får alla tycka olika och det vore ju väldans tråkigt om alla tyckte hela tiden precis som jag, alla har sina egna åsikter, men jag tycker inte att jag har fått dumma/elaka kommentarer så.
Inte här på Vimedbarn iaf. 😀 Har fått nån gång på blogg.se och jag vill ju så gärna säga att jag inte bryr mig- men det gör jag.
Jag tar åt mig, självklart! Jag publicerar dock inga dumma kommentarer längre. Jag bestämmer här och jag tycker att om man inte har något trevligt att skriva så ska man inte skriva något alls. Olika åsikter får man ha, men inga personliga påhopp.
Jag tjänar inga pengar på att blogga.
Jag gör det inte för att få pengar, det här är min hobby, något jag verkligen brinner för och älskar att göra. Jag blir dock sponsrad med saker som olika företag vill att jag ska skriva om här. 🙂
Vad tycker mina närmaste om att jag bloggar? – Dom tycker väl att det är kul 😀
Dom är här inne och läser varje dag och dem läser även era kommentarer och tycker att ni är ett härligt gäng följare 😀
Många gånger kan någon säga- wow ta en bild på det här till bloggen! Hahaha 😀
P.S Jag välkomnar ALLA hit, unga som äldre! Jag tycker att det är jätte mysigt bara! 🙂
Phew nu är jag nog klar med alla svaren?
Har jag glömt något så hojta till!
De 5 tipsen hur man får ihop det med storfamilj får jag fundera på vidare dock. 😉
Nu är klockan 00:40, detta inlägg postas imorgon klockan 7 och jag hoppas att jag fortfarande sover då… Nu måste jag gå och titta till Danilo igen.
Om ni missade förra inlägget så har han hjärnskakning och man måste följa och iaktta honom några timmar till framöver.
This is gonna be a fun night….
Håller helt med dig ang. ”hen”. Pojkar är pojkar och flickor är flickor. Vi är olika, så är det! Och vill pojkar klä sig i flickkläder eller flickor i po kläder så är väl det OK med men varför göra så stor grej av det? Kan vi inte bara acceptera likheter och olikheter helt enkelt…suck!
Hur skulle du reagera om någon av pojkarna skaffa pojkvän eller flickorna flickvän? 🙂 eller om något av barnen vill bli kallade hen?
Jag skulle älska dom oavsett vad <3
Kul att läsa!:)
Hoppas du sovit gott och att ni får en underbar dag!
Kram kram.
Haha, det var jag som ställde frågan om 5 tipsen o kommer du inte på något är det lugnt 🙂 Har själv fått frågan o vi har ”bara” 4 barn, så var bara nyfiken på vad du tycker. Det samma har en del kompisar frågat mig hur jag orkar o tycker man är duktig som far iväg ensam med barnen… Själv känner jag nog som du. Skulle inte kunna tänka mig att skaffa fler barn om jag inte kunde röra mig på stan/stranden mm med dem. Det är ju mina barn!