Igår satte vi oss ner (jag & Andres) med läkaren, och vi fick ställa alla frågor som vi har, och hon berättade om hur barnen mår och allting anna som vi funderar på.
Läget just nu:
Båda pojkarna mår förträffligt bra. Jonathan behöver lite mera hjälp med att hålla värmen och får små små puffar som hjälp med andningen. Hon var så duktig som hon förklarade allting, så att vi förstod exakt hur allt står till. Hon räknade med att dom ska få gulsot båda två, och behöver sola bort det lite. (som Danilo gjorde idag)
Danilo håller sin värme bättre, och har även kunnat dricka från nappflaskan. Idag blev han av med sin CPAP, det vill säga den ”masken” som skickar ut den lilla puffen.
Snart är Jonathan tillbaka bredvid sin bror, han är så stark och kämpar på, men han behöver lite mera tid på sig bara.
Båda är jätte duktiga!
När bådas CPAP är borta, och Jonathan inte ligger kvar i kuvös och allting annat ser bra ut, så flyttas vi från neonatalen till ett gemensamt rum, där pojkarna ligger med oss och vi sköter om dem huvudsakligen själva.
Men när vi kommer dit vet man inte.
Läkaren tror att vi blir kvar iaf tills pojkarna hade blivit 35-36 veckor.
Och jag får INTE åka hem.
När vi bor i familjerummet/samvården får vi turas om att åka hem till barnen, men nu måste jag vara kvar. Någon ska alltid vara med dom. Så om 4-5 veckor får vi komma hem.
KANSKE lite tidigare, men vi ska räkna med det, så att vi inte blir besvikna. Bättre så, sa läkaren.
Nu är frågan bara hur vi ska pyssla upp detta med familjen. Nukke & Bessa får ju inte träffa sina bröder, och jag vet inte ens hur det blir när vi kommer till samvården?
Det är det som är det jobbigaste…. Att vara utan sin familj.
men jag försöker tänka positivt, en dag snart ska vi alla vara ihop, som en STOR familj!
Under tiden får små bröderna växa till sig, och bli starka.
Varje dag är en dag närmare vår hemgång.
Dom har en massa familj och släkt och vänner som så gärna vill se dem och ge dem sin kärlek, so here we go!
