Jag har fått många mail och kommentarer om hur det är att ha tvillingar som jag lovade att göra eget inlägg på.
Jag har gjort ett inlägg om just detta med att ha tvillingar förut, men nu hittade jag inte det inlägget.
Danilo & Jonathan är enäggstvillingar, dvs dem är identiskt lika, men det skiljer lite mellan dom ändå.
Dem som inte träffar dom så ofta har jätte svårt att skilja dem ifrån varandra, t om familjen på Andres sida är osäkra många gånger. 🙂
Jonathan är smalare än Danilo, och det förändrar utseendet en hel del. Han har en prick under ögat och Danilo har fått en prick vid kinden. (båda har uppkommit ganska nyligen, inget dem föddes med mao (<—– MedAndraOrd)
Det finns massor av olikheter tycker vi som ser dom hela tiden, men det är inte så lätt för andra. Och i och med att dom börjat på en ny avdelning på dagis så får jag vara noggrann med att inte klä dem i precis likadana kläder, för de idetiferar grabbarna med att t ex. ”Jonathan har blå tröja och Danilo blå tröja idag”.
Men annars gillar vi att klä dom lika. Ibland helt lika, men jag tycker att det är roligare att köpa olika till dem, det kan vara en likadan tröja, men olika färger. Eller om dem har en likadan tröja på sig så får dem har olika färger på byxorna på sig och tvärtom. Dom är också mycket nogranna själva vilka plaggsom är deras egna. Viktigt det där, de är trots allt helt olika individer.
Trots att dem är identiska tvillingar så är deras personligheter helt olika.Som natt och dag.
Danilo är snäll, lugn, gosig.
Jonathan är mer busig, har inte alls tid att gosa och våran tuffing.
Danilo observerar först och Jonathan är mer framåt.
Vi har inga tvillingar i släkten överhuvudtaget, detta var första paret på både min och Andres sida.
Jag har alltid, så långt tillbaka jag kunnat minnas önskat mig tvillingar. Det är något som alltid fascinerat mig.
Jag drömde och hoppades att jag en skulle få det, men det var bara önskedrömmar, tänkte jag då.
Jag kommer ihåg hur jag skrev på de där tipslapparna när Andres var och spela på hästar, jämt skrev jag: ”Jag vill ha tvillingar” på svenska, finska, engelska och spanska.” Låter säkert jätte skumt för er, men det gjorde nästan alltid. Haha, vaddå tvångstankar.
Så blev jag gravid när både Nicole och Vanessa var små. Tror att Bessa bara var 3 månader eller något. Och Nicole då 13 månader äldre än Vanessa. Jag var så ivrig och glad, vågade knappt berätta för Andres (igen) haha. I vecka 10 (?) nångång ville jag gå och göra ett UL eftersom jag blödde lite. Och där fick vi veta att det var två st där inne. DÅ fattade jag hela galoppen, hur mycket ens egen vilja och tankesätt kan styra ödet.
(Ni som läst boken ”The Secret” vet kanske vad jag syftar på?)
Därifrån var det täta kontroller eftersom dem upptäckte att det var ensäggstvillingar, och sådana graviditet är alltid mer riskfyllda än tvåäggs graviditet eftersom dom delar på allt och risken finns att man får TTS. Dvs att ena tvillingen snor all näring från sin tvilling.
Allt såg hela tiden bra ut dock, Danilo var några hundra gram större än Jonathan hela tiden.
Danilo & Jonathan föddes i vecka 30 + 3 pga vattenavgång. Kvällen innan var vi på vanligt koll där jag insisterade läkarna att titta på livmodertappen. 4 cm öppen och inskriven direkt. På morgonen föddes dom och förlossningen gick jätte fort. Ca. 3 veckor på NEO fick vi vara.
Danilo vägde 1 500 g och gick ner till 1 300 g och Jonathan vägde 1 300g och gick ner till 1 100g.
Pytte pojkar!
Här har viu nog det första syskonbilden på alla de 4. Vanessa är 9 månader och Nicole skulle fylla 2 år om två månader när tvillingarna föddes.
Helt galet när man tittar på bilderna från när dem var små. Dom var så små att det inte går att förklara, bilderna gör inte dem rättvisa.
Såhär sov dem den första tiden- innan de började störa sig på varandra, haha…
Baddax!
Det här är också en av mina absolut favorita bilder ♥
Om man inte har nappen till hands så fanns alltid brorsan där 😉
Här hade pappa Andres rakat grabbarnas hår på sidorna… *suck*
Här hade pappa Andres rakat grabbarnas hår på sidorna… *suck*
Ni ser ju själva hur glada dem var över det.
Tvillingarna Gonzalez
Den här bilden väcker också många känslor.
Från stugan i Finland. ♥
Från stugan i Finland. ♥
Jag har fått frågan hur det var att skola in identiska tvillingar på förskolan- och det gick ju hur bra som helst.
Inget konstigare än att skola in ett barn.
Inget konstigare än att skola in ett barn.
Dom började på förskolan pick på sin 2.5 årsdag. Dvs ett halvår tidigare än sina systrar och bara pga. att jag mådde så dåligt med graviditeten med Olivia.
Såhär såg det ut när vi var ute på vift. Trötta och väldigt skitiga barn vid dagens slut =)
Hade aldrig kunnat gissa att dom skulle få ljusblåa ögon. Andres och hela hans sida av släkten har bruna ögon. Jag har gröna, och det är nog bara min mamma som har ljusblåa ögon.
Dom är verkligen bästa kompisar. Ska vara ihop jämt. Ler och långhalm.
Därför har jag också fått förfrågningar om hur jag ställer mig till att dom går på samma avdelning/ samma klass.
Därför har jag också fått förfrågningar om hur jag ställer mig till att dom går på samma avdelning/ samma klass.
Ska jag ha dom i olika klasser osv. Dom är varandras trygghet, dom är välsignade av att ha varandra och jag älskar bandet mellan dom. Självklart vill jag ha dom i samma klass när det blir dags. Dom kan hjälpa varandra med läxorna, och dom blir aldrig utan en vän.
Självklart är dem olika individer och ska få chansen att utveckas för sig själv, men just skolan ska dem ha samma punkt på. På lär få alldeles egna vänner och intressen i sinom tid, dom är ju olika.
Ibland önskar jag att jag kunde ”dela upp dem lite” och det gäller inte bara dom för att dom är tvillingar, jag menar hela barnaskaran. Alla behöver tid ifred och göra roligheter utan att dela uppmärksamheten med syskonen jämt. Det gör nog alla gott att vara iväg på egna äventyr för att sen komma hem och berätta om allt det roliga dom gjort. Men nej. Jag vill alltså inte dela upp dom i skolan. Ser ingen mening med det.
Det är en alldeles speciell band mellan tvillingar, det är jag övertygad om. ♥
Morbror Stefan ligger bakom det här:
… och det här….
Jag får ofta frågan om vad jag skulle göra om jag fick tvillingar igen. De flesta helt förfärade med tanken på att det kunde bli det.
Själv tycker jag: What a blessing! Fan va häftigt det skulle vara!
I love it och ser inga problem eller konstigheter med att ha tvillingar.
Man behöver inte göra det svårare än vad det är. Istället för att ha en bebis att ta hand om, så har man två. Det går bara av farten och jag skulle absolut inte säga nej till ett par tvillingar igen.
Jag ser detta med att få vara en tvillingmamma en välsignelse och jag är så oerhört glad att jag fick uppleva det.
Älskar att se dem utvecklas och växa upp med alla sina olikheter och likheter.
DOUBLE TROUBLE, TWICE AS NICE.
