Och så är ännu en dag på väg mot sitt slut….
Det är jätte skönt att Andres kommer hit med flickorna, och är här hela dagen. Men visst blir det lite långtråkigt ibland… Nu har vi ju sett och gjort allt, och det finns ingenstans egentligen där vi kan bara sitta tillsammans och mysa. Sova får dom göra i vagnen, och det är inte det enklaste… iaf inte för Nicole. hon brukar sova på mage och det är inte så bekvämt i vagnen. Min lilla docka… snart är vi alla hemma- tillsammans igen.
Med Vanessa är det aldrig några problem med, hon måste vara den snällaste baby som finns! klagar aldrig, utan hon hänger bara med
Men hon kan hon också- om det är något hon inte är riktigt nöjd med, så får man höra det, eller så visar hon det med sin ”berömda min” 
Dom är så himla goa båda våra tjejjer, jag skulle inte kunna vara stoltare över dom! 
Idag var vi på ”mötesplatsen” på plan 5 och lekte lite, vi har inte varitdär tidigare för dom har stängt på helgerna.
Men där fanns lite böcker, några filmer, leksaker och pennor. Båda tjejerna gillade akvariet med fiskarna.
Prinsessorna lägger pussel…
Tittar på kossan… 🙂
Och så ”spelade” Nicole ”blinka lilla stjärna där” för Vanessa 
Det var en bra dag idag. Andres var inne och matade pojkarna medans jag lekte med tjejerna.
Sen åkte vi och åt thai mat 
Skönt att komma ut lite.
Fast det är en väldigt märklig känsla…
Jag är inte gravid längre (bara det är svårt att fatta) och vi hade inte våra små bebisar med oss.
Vi saknade våra nya familje medlemmar. Känns tomt när man är här, och det känns tomt när man är där…
När får vi bli en hel familj igen?
Sen kom mamma och min syster på besök. Vi satt och pratade om allt och ingenting.
Nicole tyckte nog att moster behöver borsta håret…
Ännu en solstråle i familjen!
Vi går ut och visar trollskogen för Mummu & moster Karo
Nicole tog till sig mod och vågade gå fram till dinosaurien och klappa på den lite.
Vanessa sitter på pappas axlar på promenaden genom skogen
Lite lek hinner man alltid med!
Våren är häääär!
När det var dags för alla att gå hem, så fick Nukke följa med Mummu & Karo till Puua. Hon pussade och kramade om mig och vi sa allt det där vi alltid brukar (älskar dig, vi ses imorgon) och så gick hon. Utan att ens titta tillbaka!
Va skönt att hon inte grät idag! Det var en stor lättnad, och jag känner mig alltid så lugn när hon är med min syster eller mina föräldrar. Vanessa sov i vagnen, så jag pussade på henne och viskade samma sak i hennes öra.
Det känns allt jobbigare att vara ifrån Andres också…
Men dom har det bra där hemma. Jag måste tänka så.
Det är ju så att kvällarna är värst. Då börjar man tänka en massa, det känns så ensamt ibland och saknaden blir alldeles för stor. men jag försöker vara stark och tänka positivt.
Här går min Docka med mormor och moster Karo
