Jahop, då har årets första chokladtjuv blivit tagen på bar gärning.
Jag som trodde att det skulle bli Jonathan, för han kan vara lite lurig, men icke.
Den första var lilla Olivia.
Jag iaktog henne, men låtsades göra annat. Hon gick till granen, spanade lite, tittade på mig och sa ”aj aj” och gick därifrån. En smart manövring.
Hon kom tillbaka. Samma ställe. Tittade på mig och jag låtsades att inte se henne. Hon tog en chokladkotte.
Tittade på den- och tittade på mig.
Jag harklade mig. Höhömm. Hon tittade lite oskyldigt upp, satte sitt lilla finger i munnen och sa ”schhh!”
Hon var sååå sugen, men vågade inte riktigt öppna. Eller så visste hon bara inte hur, så hon gick runt med den, och tittade på mig lite lurigt ibland.
Tadaa!!!
Och nu struntade hon helt i mig, hennes mål var bara att få denna gobit i munnen.
…eller ja… hon gav mig skräpet åtminstone.
När den var slut var hon sugen på mera.
Hon ställde sig vid granen igen och pekade: ”Däää”
Men nu fick hon inte sin vilja igenom. Det där blir en vana snabbt kan jag tro.
Annars så har granen fått stå ifred. I am amazed och jag erkänner att jag målade djävulen på väggarna redan innan den sattes upp. Hon har vart där och pillat några gånger men slutat när man säger till.
Får eran julgran stå ifred?
Imorse när barnen öppnade sina choklad kalendrar, ja även Olivia har en egen. Så hon åt sin choklad och satt och tittade när syskonen öppnade sina. Jonathan stod bredvid henne, öppnade luckan och tappade sin choklad. Och vi letade och letade. Den fanns ingenstans. Tills jag tittade på Olivia som hade en ny chokladbit i munnen… hon hade sett sin chans och tagit chokladen!
Cheez, en riktigt chokladmonster!
Imorgon blir hon utan, då Jonathan fick hennes.
