Dags att sussa, ögonen hänger i halvstång… Nattningen ikväll blev lååång så jag har inte enbart mig själv att skylla att jag lägger mig så sent ikväll. Båda grabbarna var jätte ledsna och ville inte alls ligga i sina sängar och sova, dom var otroligt övertrötta. Så när den ena höll på att somna så blev han väckt av den andre, och sp höll dem på.
Nicole och Vanessa ville att man skulle ligga bredvid dem och gosa, hämta en bok, ge dem vatten- ja, en massa bortförklaringar till att inte behöva sova.
Nu har jag precis kommit upp ur badet och vart inne i barnens rum och bara tittat på dom…. Nicole med snuttisen tätt intill ansiktet, Vanessa med sina böcker i handen, Jonathan med rumpan i vädret och Danilo har grävt in sitt ansikte i hörnet av sängen…
Det finns inga ord jag kan beskriva hur mycket jag älskar dem, och det bara växer mer och mer hur omöjligt det än låter.
Jag gör allt för dom, att dom ska växa upp trygga, älskade, glada, lyckliga och viktiga.
Jag behöver dem minst lika mycket som dom behöver mig. Mera!
Nähe, om jag inte ska skicka iväg detta inlägg nu och sova istället…
Vi höres mera imorgon!
