Det här med syskonkärlek och syskonbråk…
Jag erkänner att vissa dagar blir jag tokig på allt bråk här hemma.
Dom kan bråka om precis ALLT!
-Vem som ska leka med vad, plötsligt vill alla ha samma leksak, bara för att retas.
– Vem som ska hinna trycka på hissknappen först, vem hinner ta på sig kläderna/skorna först, vem som få maten först, vem som hinna ta en leksak först, vem som ska ha vad på sig, vem som ska sitta i famnen först- enklare bara att säga ”VEM som ska hinna ta något eller göra något först, spelar ingen roll vad det är.
Dom kan sitta och leka hur fint som helst i rummet, men förr eller senare börjar dom bråka.
Nicole retar Bessa, som i sin tur tar tag i Nicoles hår och där börjas det…
Grabbarna bråkar också. Dom ska ta allt som den andre har i handen, vad det än är så är den alltid mer intressant än sin egen leksak. Och dom har börjat ryta ifrån och ska attackera den andre.
Vi lever så nära inpå varandra här hemma så vissa dagar är det bara en massa bråk om allt möjligt.
Här finns också en massa syskon kärlek, omtanke och empati.
Dom backar upp varandra i vått och torrt.
Dom ser till att alla får nåt den andra får. ”Bessa vill också ha” brukar Nicole säga om hon får något.
När nån ramlar så kommer alla och klappar och blåser och tycker synd om h*n. Om nån lämnas utanför så ser dom till att jag går och hämtar den som inte är med.
Man ser hur mycket dom älskar varandra och hur viktiga dom är för varandra.
Det är en helt otrolig känsla att få se det. Dom kommer alltid att ha varandra.
Dom underhåller varandra, leker, skrattar och gråter tillsammans.
MAMMA ÄLSKAR ER, SMÅ BUSTROLL!
Hur har ni det med syskonbråk och syskonkärlek hemma?
Danilo & Nicole
Jonathan 
Vanessa 
