Hej!
Sitter här framför datorn nu när små grabbarna& Vanessa sover, och Nicole & Emma tittar på Madicken.
Lungt och tyst här hemma, med undantag från byggarbetet bredvid vårt hus. När ska dom bli klara med allt oväsen? Dom börjar lite över 7 varje morgon, startar sina stora maskiner, borrar, åker traktor och värst av allt- spränger berg. Hur kul är det efter en jobbig natt att barnen blir väckta av ljudet?
Och när man försöker få dem att sova middag så helt plötsligt kommer den där signalen om att dom ska spränga, och sen kommer det- det känns som att fönstrena ska gå sönder och att hela huset ska rasa ner.
Såklart väcks alla av det. Det är skönt att man slipper det på helgerna iaf… Och dom har ju spärrat vägen, alltså mördarbacken! Så för att komma ut ska man gå runt halvla kvarteret för att komma fram.
Nog om det.
Imorse klockan 10 var jag och Nicole iväg till hennes förskola för att kika runt lite och träffa personalen.
Nicole var hur glad som helst och framför allt- stolt.
Hon var så glad över att ha fått välja tröja själv på morgonen, men brorsan Danilo tyckte nog inte att hon skulle ha den, för han kastade den i vårat badvatten… 
På gården träffade vi all personal, och så visade en av dom oss runt och så satt vi och pratade och jag fick en massa papper med mig som jag ska fylla i.
Det känns bra det här. Tror jag.
Jag tyckte att lokalen var liten, men sen hade dom andra utrymmen som delar med de andra avdelningarna.
På tisdag ska vi börja inskolningen. Från 9 till 14.00 från tisdag till torsdag.
Jag fick välja om jag vill ha henne där 3 timmar varje dag, eller 5 timmar tre dagar i veckan. Jag har inte besstämt mig om det ännu. Kanske vore bra att hon är där 5 timmar, så att jag hinner hem och göra nått vettigt innan det är dags att klä på alla igen? Men samtidigt så kanske det ändå är för lång tid för henne?
Ähh, jag vet inte ännu.
Lite tankar försöker smita sig in hos mig och jag undrar varför jag lämnar henne där när jag ändå är hemma.
Speciellt då dom frågade mig om hon brukar sova på dagen, och jag svarade nej. Då skulle hon ändå få ligga med alla andra barnen i mörkret och vila. Det kändes inte så värst bra… Tänk att ligga där, ensam och undra varför hon ska sova där när mamma är hemma med syskonen? Och hon brukar ju inte sova middag hemma heller.
Igår kväll vände jag upp och ner på hela lägenheten och letade efter kameran, men den fanns ingenstans! Jag trodde att jag hade tappat den ute nånstans, men som tur är fanns den hos Mummu! Phew, vilken lättnad!
Här kommer några bilder från idag!:
Emma & Dani
Våra grabbar har temperament dom också, och har blivit VÄLDIGT brotskämda med att bli burna och sitta i famnen denna sommar. Så fort dom träffar Emma & Felicia (bland andra) så tar dom upp dom och bär med sig dom överallt.
När dom inte får komma upp i famnen så slänger dom sig ner, och ligger där och tycker synd om sig själva och väntar på att någon ska komma och ta upp dom. När ingen kommer så ställer dom sig upp och fortsätter med sitt.
Och om Anna kommer- ja då är det färdig lekt för ”Kockisens” del (Danilos) för han släpper inte taget om henne hur man än försöker. Alla andra leker, men inte Kockis. Han vill gosa istället.
Emma och Nicole har blivit riktigt tighta under denna sommar. Dom leker så fint ihop och Nicole ser upp till sin kusin något otroligt mycket. Hon är hennes idol. Om man frågar henne vad hennes stora syster heter så svarar hon: ”Emma!” Emma är så duktig med alla barnen och ser efter dom hela tiden. Jag är glad att ha henne i mitt liv! Hon är som en egen dotter för mig. Och Felicia också.
Besoliina leker ute innan lunch
Nu ska vi tydligen ha picknick ute på balkongen, Jag, Emma, Nukke och Andres.
Have to go!
