Min pappa (kallas för Puua) är helt tokig i barnen, och han är deras stora idol. Speciellt Danilo & Jonathans.
Dom har honom lindad runt sitt lillfinger och han gör allt för dem.
När han är med så vet jag inte vem av dem som är värst, egentligen. Jag gissar på Puua. Tusen gånger om faktiskt. Han eggar upp dem till att busa och lär dem en massa jävulskaper (<—vilket inte uppskattas! (såsom att visa fingret osv…)
Puua tycker att det är roligt, även när dem säger fula ord. Ja- ni hör ju att han är värst.
Kruxet är att när Puua är med förvandlas jag alltid till ”the bad guy” som får skälla och säga till på skarpen. Då blir det krokodiltårar (oftast från garbbarnas sida, höhö) och ”PUUU-UUAAAAA!” som värsta dramat.
Och han tröstar. Säger jag nej till något som de vill ha (kakor,bullar osv innan maten) så går dem till Puua och han kan inte säga nej till gullepojkarna, så han säger ”Jamen bara en skadar ju inte”
En mammas lott det där? Gör mig helt tokig ibland för att Puua använder sina öron mindre än grabbarna.
Och Nicole (som alltid är på min sida) ”Puua!? Nu får du faktiskt ta och lyssna eller så kommer Mummu!” 
Haha, hon har lärt sig att det är Mummu som bestämmer där.
Jag förstår inte hur han orkar att hålla igång med barnen hela tiden, leka, busa fixa och dona.
Han tar sig verkligen tid och vill vara med dom och vill göra roliga, minnesvärda saker med dem.
Det är en speciell band mellan dem. Det är fint att se. Min pappa med mina barn.
Det är inte många som har det så, och jag är oerhört tacksam att mina barn får uppleva det här. (förutom Puuas trots)
Vanessa och Nicole är mer ”Mummus-tjejer” dom är på hennes sida. Iaf Nicole. Vanessa står på båda sidorna, beror på vem som gör den skojigaste saken för tillfället, haha..
Och nu har Puua värvat en ny kompis i gänget. Lilla Olivia. (save your self while u can!)
Gissa om han är i sjunde himlen när hon häromdagen lärde sig att säga ”Puua.”
Danilo, Puua & Jonathan
(en petar sig i näsan och den andre ber. Vacker bild.)
Olivia & Puua…
Nu har vi inte sett Puua sen grabbarna var hos frissan, han tyckte inte alls att de behövde klippa sig, så han strejkar.
Hahaha tur att det inte var Puua som petade i näsan på bilden ;-).
Ibland är det morföräldrarna som är värst och behöver fostras lite 😀
Inte är du då ensam att vara den elaka i hemmet…har haft det (eller har väl det lite fortfarande också) likadant jag med. Mormor (min mamma alltså)har alltid varit med Linnea mycket, och alltid är det jag som varit den elaka, jag som får bromsa vissa saker osv. Har t om fått höra av min mamma hela tiden att jag bara gnäller o skäller. Sen när man svarar varför det blir så så lyssnar hon inte alls på mig… Är som att ha ett extra barn ju. :/
Brukar ibland verkligen försöka vara tyst o inte lägga mig i, men det är svårt. 🙂
Man får vara glad iaf att barnet/barnen har engagerade mor/far-föräldrar.
Ha det bäst.
Kram från Söderhamn
Hej, tänkte bara ställa en fråga men vill börja med att säga att du har en fantastisk familj!!
Undrar varför ni kallar honom för Puua? Är själv halv finne och vi kallar vår morfar för Ukki!
Ha det gott i vintermörkret! =)