My Baby Dolls

Idag, för 10 år sedan föddes våra älskade Danilo & Jonathan, tio veckor för tidigt och vände upp och ner på våra liv.?

Jag tänkte på det nu, tänk att jag bloggat i över 10 år nu?? Tänk hur långt tillbaka jag/vi kan gå tillbaka och läsa om hur det var då.. tacksam.

Eftersom Danilo & Jonathan föddes 10 veckor för tidigt så hann Vanessa bara vara 9 månader när dom föddes, vilket betyder att alla tre är ”lika gamla” i tre månader innan Bessa fyller år. (Nicole var 22 månader)

Så idag kom alltså dagen grabbarna väntat och längtat efter så länge.

”The BIG 10”

Pga. dessa förbaskade corona tider så valde vi att skjuta upp på deras stora kalas tills allt har lugnat ner sig, framförallt för att skydda våra föräldrar, och alla andra som är i riskgruppen. Men såklart ville vi göra detta till den bästa dagen för dom ändå så vi ordnade till med ordentlig kalasande, bara för oss i vår familj.

Jag och grabbarna har som tradition att göra deras tårtor kvällen före, det här har vi gjort sen start och det är något dom (och jag) uppskattar jättemycket. En väljer alltid med chokladbotten och den andre en ”vanlig”. ☺️

Vi handlade ballonger hos Party Land i Port 73 och aldrig någonsin har Danilo & Jonathan längtat tills läggdags som igår.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Jag minns själv hur spännande och pirrigt det var att gå och lägga sig kvällen innan sin födelsedag. Jag brukar alltid säga ”sista dagen som 9- åring” (eller vad barnen än fyller) vid nattning.

På morgonen låtsades dom att sova medans vi smög runt i köket och ordnade med det sista innan vi smög upp med tårtan och ballongerna för att väcka födelsedagsbarnen med sång.

Nere väntade presenterna dom syskonen fick ge.❤️

Efter presentöppningen satte vi oss vid frukostbordet. Andres hade gjort gofrukost och sen gick han ut, kom in igen med en stor bukett med blommor och två kuvert däri. Det var från Mummu & Puua som Puua lämnade vid parkeringen. Tystnaden och den ledsamma stämningen som infann sig kunde man ta på. Puua och Mummu.❤️

Vi har inte träffat Mummu och Puua på snart en månad. Vi är i karantän och dom likaså. Saknaden har varit väldigt stor men idag blev den för mycket.

Tårarna rann tyst nerför våra kinder, ingen kunde säga ett ord.

Vi borde ju ha firat denna stora dag tillsammans. Det har inte gått en enda födelsedag som vi inte har firat tillsammans.

Jag försökte förklara att detta gör vi för att alla ska må bra och att sen när detta har lagt sig, så ses vi varje dag igen och går varandra på nerverna- och då ska ordna med et stor fest! Då blev dom gladare.

På eftermiddagen idag dukade vi upp för fest. För att muntra upp och köra en festlig stämning trots omständigheter så kom Vanessa på att alla barnen, förutom Dano & Tantan ska smyga ut, sen knackade dom på dörren så twinsen fick öppna- och så stod barnen där och sjöng för fulla muggar. Såå fint!?❤️

Vi tog fram tårtorna, sjöng på alla 3 språken (svenska, finska, spanska) och för att det är något som Puua skulle ha gjort, så började barnen sjunga på engelska också. ?

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

När tallrikarna var tomma och barnen fikart klart så sprang dom iväg och lekte. Jag satt med Melanie i famnen och bara storbölade. Det var som att någon öppnat en kran och jag kunde inte få slut på tårarna. Tittade mig omkring på allt fika, ballongerna och kände bara en sån enorm förlust och saknad- fast jag borde vara tacksam att alla nära och kära mår bra. Det är ju huvudsaken. ??❤️

Men nu måste vi fortsätta tänka positivt. This too shall pass och snart får vi ses igen. Vi har ju facetime och nu plötsligt känns det ännu viktigare att blogga, så det känns bättre för framförallt Mummu & Puua också, att dom får följa oss, se barnen och följa våran vardag. ❤️

Nu ska jag avsluta detta, vi har en tradition att födelsedagsbarnen får välja kvällsfilmen ?

Grattis på eran stora dag Jonathan & Danilo, jag älskar er mer än ord kan beskriva❤️❤️

THE BIG 10!

Jag hoppas att ni hade en superfin födelsedag trots att saknaden fanns där.

ÄLSKAR ER!