My Baby Dolls

Det första jag tänker på varje morgon när jag vaknar- ”Idag är det bara 6 dagar kvar” tills lillasyster ska komma till världen, vilket känns helt otroligt på många sätt.

Vissa veckor av graviditeten går verkligen i snigelfart, som från vecka 20 till 30. Kändes som att vi aldrig kom närmare mål.

Men sen har det varit så mycket annat vi haft i tankarna. Flytt, packa, städa, och så inträde till vårt nya hus som vi började renovera på en gång.

Knappt jag har hunnit med.

Vänner och familj säger att dom aldrig får tag på mig eller att jag inte svarar på sms/samtal- det är inte för att jag undviker med flit, eller för att vara taskig- Men! – mitt huvud är någon helt annanstans just nu. Det är miljontals tankar där uppe att jag till slut inte får tag i nånting. Jag skriver upp saker som jag måste göra, annars glömmer jag bort.

Får jag ett sms så tänker jag att ”jag ska bara” fixa det här först och så går tiden, och vips har det gått en dag eller två (och ibland 78) när jag inser att jag visst inte skickade något tillbaka.

Så dåligt och jag menar verkligen inget illa, men jag gör mitt bästa med att hålla alla bollar i luften just nu.

Det känns verkligen som en kamp mot klockan att först och främst få huset beboeligt så vi kan flytta in på riktigt och få vara i den där bebisbubblan när lillasyster kommer.

Vi visste att vi hade en massa jobb framför oss och vi vet ju att det är värt det. Vi tänker positivt och försöker hålla andan uppe, det här kommer att bli såå bra!

Vi har fått massor av hjälp från både min och Andres pappa, av barnens stora kusiner och av vänner, dom har jobbat från tidig morgon till sen kväll nu i en vecka. Och vad dom hunnit göra på bara en vecka! Jag är så imponerad!

Igår när Nicole fick veta att lillasyster kommer nästa måndag höll hon på att hoppa i taket av glädje. Hon sa till Puua att han måste jobba extra hårt i huset för att hon kommer ju snart!?

Förstår att många är nyfikna på huset ser ut, faktum är att jag är ju inte där alls på dagarna. Det går inte med småttingarna.

Dom jobbar ju där, nedervåningen är som är byggarbetsplats och inte alls säker för Kevin och Celina att vistas på.

Så på morgonen lämnar vi stora barnen i skolan och så skjutsar Andres mig och de minsta hit till Mummu. På kvällen kommer han och hämtar oss och så lägger vi barnen och däckar själva snabbt efter.

Det är påfrestande för oss allihopa.

Jag är tacksam att vi får vara här hos Mummu på dagarna.

Jag tvättar våra kläder, får bada och tvätta barnen i deras badkar, laga mat… för evigt tacksam mot Mummu för den chansen. Det är inte lätt för henne heller att ha 7 barn och Satu här helt plötsligt i hennes tvåa ??

Meen så tänker vi positivt. Det är en kort stund och snart är vi hemma.??❤️

Övervåningen är vårat ”hem” medans undervåningen är en byggarbetsplats.

Igår åkte Andres och gänget några vändor till Shurgard där vi haft alla våra möbler, kläder och prylar och flyttade dom till husets två sovrum i nedervåningen.

Idag har han hämtat en sista lass med kartonger, så nu har även alla våra saker flyttat hem 🙂

Jag är rätt så trött på dagarna, just pga. de mentala, försökte få i mig lite kaffe idag i förhoppning att jag ska piggna till, ta en promenad till affären och fyllt på Mummus kylskåp och lekt en stund i parken med barnen.

Hösten är verkligen här, jag måste rota fram varmare kläder till barnen.

På fredag får vi äääntligen internet och TV kanaler till huset, då kommer bloggen rulla på som vanligt, wihoo!

Ska ta lite bilder imorgonbitti innan vi åker till skolan, alltid så kul med ”Före och Efter” bilder ??? Och så ska jag lägga bilder inifrån huset så ni får ta en titt?

Hoppas att ni mår bra, håll ut och ha tålamod med mig, snart är innehållet på bloggen mer spännande än nånsin?

God natt med en bild från i somras ?