Hej & hå här går det undan!
Tar en kort paus för att uppdatera bloggen lite mellan varven.
Idag har jag fått undan en massa stök, på morgonen hämtade Mummu med sig Olivia, Kevin och Celina hem till sig så jag fixade i raketfart medans jag var hemma själv.
Märklig känsla det där. Att vara hemma ensam. Så tyst och tomt och känslan att man glömt bort någon/något hänger över en tungt.
Jag & Andres åkte iväg och skrev avtal med förrådsuthyrning och sen har han, Puua, Danilo & Jonathan lastat våran bil och åkt och lämnat av i förrådet 3 gånger. (På flyttdagen kommer vi att ha stor lastbil)
Tårarna brände bakom ögonlocken idag när jag såg bilen åka med våra saker i, hur tomt och kalt lägenheten känns nu. Det känns så… konstigt. Så slutgiltigt. Som ett avslut på våran tid här i lägenheten såklart, men också läskigt. Vi ska iväg till något helt nytt, ett helt nytt kapitel börjar i våra liv och det känns både spännande, roligt, och skitläskigt på samma gång. Vi ska liksom lämna vårat hem till något helt nytt.
Det här är så stort för mig så ni anar inte. Jag är så hemkär av mig och ogilllar att lämna min comfort zone.
Men vi gör det här för att skapa oss något bättre. För barnen, för oss alla. Vi måste våga chansa och kasta ut oss på något okänt för att vi vet att det kommer att bli så bra och värt det.
Det kändes i hjärtat idag.
Lådan där jag har skrivit ”Baby 8” lastades i bilen och det slog mig- hon kommer aldrig att bo här.
I vårt hem. Det nya huset kommer att vara det enda hem hon kommer att minnas, inga minnen eller bilder på henne härifrån. Vårt hem, liksom.
Det låter säkert som nonsens i mångas öron, men det är känslor som kommer upp nu.
Vi ska skapa oss ett hem någon annanstans.
Jag är så stolt över dessa två grabbar. Danilo & Jonathan har verkligen hjälpt till så mycket idag, burit, ordnat och donat. Riktiga jobbarkillar som dom själv kallar sig, erbjuder all tänkbar hjälp och utan att klaga går dom ut och in, fram och tillbaka, upp och ner för trapporna och bär på saker och lastar in i bilen. ♡♡♡
Nu är de iväg och lastar av dagens sista flyttlass medans jag och småttingarna är hemma och gör oss redo för kvällen.
Nicole, Vanessa & Olivia leker ute med kompisar och snart ska dom ropas in för kvällsbad och middag.
Kika in under kvällen för det kommer att dyka upp en tävling som ni med bebisar inte vill missa!
P.S Bloppisen är också avslutad och plaggen är sålda och skickade ♡
Jag förstår dina tankar. Det är jobbigt att lämna det som är välkänt för något nytt. Men det kommer bli så bra och jag ser fram mot att få följa er på det nya. Kram
Åh ditt inlägg var nästan lite sorligt att läsa.. jag förstår dina tankar precis för jag är likadan. Men det här kommer bli superbra för er❤️
Det kommer gå bra ska du se ❤ jag önskar er all lycka och god fortsättning till ert nya kapitel hoppas att ni kommer trivas glöm inte bort att vart ni än är så tillsammans är ni en familj ni har varandra det är erat hem där erat hjärta finns ❤
Satu när jag läste, va du skrev, att sista gången i den här lägenheter,så kommer jag ihåg, när vi flyttade från blockstensv. Så tänkte j,ag att de kan inte bli bätre, ,, men de blir det alltid. Om man tänker tiden framåt, de käns så långt, men tänk tiden bakåt.. de går så fort att man hinner inte ens med .Säger bara de,t att Satu ,du och Aatu, och era diamanter , kommer att ha en fin ,och lycklig framtid tillsammans, .Älskar er så mycket. ❤️?
Skulle lägga lilltjejen för en vila och hörde en massa skrik tjo och tjim utanför fönstret och kikade ut. Där var dina stora tjejer i full fart men det jag reagerade på var just tvillingarna som kom bärandes på saker tillsammans med de andra männen i familjen ? Vilket bra jobb ni gjort, så himla ödmjuka och vänliga barn de verkar vara ❤️ Kram!
Förstår dig precis hur du beskriver känslan. Vi flyttade i somras och lämnade värt älskade hem för en gård lite utanför som vi så länge letat efter. Men när det väl blev verklighet så fick jag nästan panik över beslutet vi taget och tårarna brände många gånger. Men det har blivit jätte bra och vi trivs super bra nu! Önskar er all lycka till!! Kram
Förstår dig precis hur du beskriver känslan. Vi flyttade i somras och lämnade värt älskade hem för en gård lite utanför som vi så länge letat efter. Men när det väl blev verklighet så fick jag nästan panik över beslutet vi taget och tårarna brände många gånger. Men det har blivit jätte bra och vi trivs super bra nu! Önskar er all lycka till❤️
Fin bild på er! <3
Jag förstår precis vad du menar. Att vilja släppa taget om det fina man haft för att börja om på nytt. Antagligen ännu finare. Men åren man haft på en plats tillsammans med barnen och familjen kommer alltid att finnas kvar. Det är er identitet. Där livet började. Lilla baby 8 blir starten på något nytt och mycket större i ert liv. Jag tror att ni gör rätt i att våga det ni gör. Man måste få sörja när man stänger ett kärt kapitel i livet även om man vet att det blir ännu bättre framöver. Jag kommer också att sakna allt fint du skriver om. Kojor, omgivningar, din närhet till dina föräldrar, gropen, fina förskolan/skolan osv. Tur att du har med dig det allra bästa i ditt liv till en ny fin plats. Det är ju det som i slutändan räknas. Det blir bra! Men jag förstår. Och att sörja mitt i det fina och roliga är helt tillåtet!
Kram på er ❤️
Jenny- <3
Du har verkligen världens sötaste killar!!
Förstår känslan faktiskt :). Har känt så varje gång jag flyttat fastän jag inte varit gravid där då. Men lägenheten vi bodde i när William föddes hans första månader det kändes konstigt, även den han bodde i tills han var två år. Den här vi bor i nu har vi snart bott i i elva år. Det skulle nog fällas ganska många tårar om vi flyttade härifrån. Alla minnen, men även alla fina grannar och vänner jag fått här i huset.