My Baby Dolls

Vi drar tillbaka tiden till en förlossningsberättelse från en fin sommardag den 26 juni år 2009, när våran andra prinsessa Vanessa välkomnades till världen och familjen.

Hennes födsel kom som en stor chock för mig. Hon är mitt andra barn, och Nicole var nästan 13 månader när Vanessa föddes. Jag var i vecka 34 + 3 och hade haft lite sammandragningar då och då- vilket alla sa var heeeelt normalt.
På natten gick mitt vatten helt plötsligt när jag var uppe för att ge Nicole flaskan och jag var helt förvirrad och rädd. Hallå, vad händer? Det var ju alldeles för tidigt??!
Gick upp på toan och vattnet bara fortsatte rinna.
Väckte A, ringde till BB och förklarade läget. Eftersom det var på morgontimmarna så hade vi ingen barnvakt till våran då 1 -åriga Nicole- Mummu var inte beredd på tidiga sms eller samtal på nätterna- nu är det andra puckar 😀
Vi avvaktade en stund och åkte sen till förlossningen med Nicole där vattenavgång konstaterades.
Jag grät och fattade ingenting. Vad skulle hända med bebis? Hon kna ju inte komma nu, hon är alldeles för liten tänkte jag- och JAG var inte redo!

Vad jag inte visste då var att det här skulle vara den första av mina 5 prematura födslar.
Visste knappt att man kunde föda prematurt, haha- än mindre att jag kunde ”drabbas” av det.

Läkarna sa att dom inte kan stoppa det här, jag måste nu upp och gå och få gång värkarna. Kommer hon inte inom 48 timmar så måste dom sätta igång mig pga infektions risk.
När klockan var ”normalt mycket” och vi fick tag på min mamma åkte A och lämnade Nukke hos mina föräldrar.

Lång historia kort, när jag väl började öppna mig öppnades jag fort, så pass fort att läkarna inte trodde på mig, utan gav mig två alvedon att klara mig på, för det här var minsann förvärkar, dom kollade ju tappen för en halvtimme sen.
Det slutade med att jag tog de där två förbaskade alvedonen som inte hjälpte nånting fast jag sa att jag har jätteont när en ny läkare kom in och såg att jag var verkligen i riktiga värkar. Öppen 8 cm- in på förlossningsrummet NU!
Då fick alla så bråttom.
Jag skulle gå till förlossningssalen och började krysta vid dörren.
Det var strikt förbjudet och jag skulle snabbt in och lägga mig och där tog det två minuter så var Vanessa ute.
Utan nån som helst bedövning, förutom dessa två alvedon. ”Oj, vi hade inte läst att du var omföderska. Men vad snabbt det gick.!” sa läkaren till mig.
No kidding….

Våran lilla Bessa Bus mådde bra, vägde 2200 g och var 46 cm lång.

NI kan läsa hela förlossnings berättelsen HÄR. (LÄNK)

Några gamla bilder på våran sessa.
De första stegen….

Jag älskar dig Vanessa. Tack för att det var just DU som kom till oss. ♡

Stort GRATTIS på din 8-årsdag!
Snart ska vi in och väcka dig med sång och gott. ♡

Fortsättning följer…. ❀