Häromkvällen tittade på en film som jag vill tipsa er om, den heter Bad Moms.
Jag kände igen mig själv såå mycket i den filmen, ni måste se den, den är superbra!
Är inte ni aldrig trötta på alla dessa krav och en stenhård strävan på ett perfekt liv till ytan?
När det enda man hör och ”ser” är hur jäkla jättebra alla har det hela, hela, hela tiden?
Allt från hur snälla och rara deras barn alltid är och ingen bråkar eller tjafsar- någonsin? Hur allt bara flyter på och inget eller ingen krånglar- ever. Man har dom perfekta barnen, den perfekta partnern och man är alltid sams och allt är sådär jätte perfekt- JÄMT. Man har det perfekta livet, det perfekta hemmet, det perfekta jobbet, den perfekta kroppen och man börjar jämföra och mäta sina framgångar med alla dessa andra perfekta människorna och då ska man vara bättre. Vem går på flest events, vem åker på flest utomlandsresor och vem gör mest, vem hinner mest och köper mest, vem tränar mest, vem syns mest, hörs mest och vem som är störst bäst och vackrast? – VEM BRYR SIG?
Allt ska vara som på rosa små söta pluffsiga moln. Allt ska verka så perfekt utåt hela tiden. ALLT.
Och den här strävan efter det ”perfekta”… och kraven man ställer på sig själv blir hela tiden högre och högre och till slut rasar allt och den där berömda väggen är där.
Vem är det man lurar egentligen?
Jag är inte med. Det där är bara en falsk fasad man målar upp. Ingenting och ingen är perfekt.
Jag har bara insett att man bara lurar mig själv. Ingen annan, bara sig själv.
Livet handlar om just här och nu. Du, dina nära och kära, din verklighet och vad som är viktigt för dig. Det är upp och nedgångar, det är så det verkliga livet ser ut.
Jag hoppas verkligen att jag har lyckats dela de verkliga stunderna med er här på bloggen. Både det roliga, men samtidigt om de mindre roliga bitarna. För det är så livet ser ut.
Jag vill inte att ni ska tro att jag är någon supermamma- För det är jag verkligen inte.
Jag gråter. Ofta.
För det där dåliga samvetet. Det där tålamodet som försvann på 2 sekunder.
För att jag ibland är för snäll. För att ibland är jag för sträng. För att jag skriker. För att jag är trött.
För att jag inte orkar höra på mer tjat och tjafs. För att jag säger dumma saker. För att jag är frustrerad.
För att jag får mina barn gråta. För att jag bara vill känna mig uppskattad nån gång.
Listan kan göras lång på varför jag inte är en supermamma. Ibland en riktig dålig mamma faktiskt.
Jag genomgår någon jobbig period i mitt liv just nu. Jag ifrågasätter allt, och det värsta är att jag inte ens vet varför.
Jag har ju allt jag någonsin kunnat önskat mig. En familj. Hälsa. Ett hem. Mat.
Jag vill absolut inte verka otacksam, för det är det sista jag är.
Ändå har det känts att någonting fattas mig.
Barnen som testar mitt tålamod och retas och vet exakt vilka knappar dom ska trycka på för att få en reaktion från mig och det sänker mitt humör. Det gör mig ledsen och jag börjar ifrågasätta mig själv som mamma. Är jag en dålig mamma? Visar jag inte att jag bryr mig? Känner dom inte min kärlek? Ser dom det inte?
Ibland är det bara så svårt att vara den mamma jag alltid trott och velat vara.
Jag älskar ju alla mina barn så att det gör ont och det går inte en enda dag utan att jag säger det.
Finns ingenting jag inte skulle göra för var och en av dem, som de flesta andra mammor så sätter jag barnen först.
Jag skulle ge mitt liv om det räddade deras. Ibland känner jag mig så misslyckad bara och jag vet inte hur jag ska vända det.
Jag vet att jag ibland har skrivit att något inte riktigt känns bra, och jag har velat skriva mer, men det tar liksom stopp. Dels för att inte hänga ut någon annan, dels för att skydda mig själv också. dels för att jag helt enkelt inte får ut någonting alls. Jag får inte tag på mina känslor.
Rynkor i kärlekslivet, funderat, inte vetat….
Jag är en känslomänniska och övertänker allting. Analyserar, vrider och vänder. Tänker från alla håll och kanter.
Jag behöver bara släppa allting, gråta en skvätt (mer gråtande…) och komma igen med nya krafter.
Jag har ju allt jag behöver här, mitt framför mig.♡
Och snart är det ju faktiskt ett nytt år. Bara några få timmar kvar av detta år.
Vad kan vara en bättre start än det ett nytt år kommer med?
Ett nytt år av oskrivna blad. Nya möjligheter. Vi själva ska bestämma vad vi vill fylla våra blad med.
Jag SKA vända det här. Jag vill fylla mina blad i hälsans tecken med glädje, med kärlek, familj, positivitet och att skapa minnen och vara närvarande. På riktigt. Leva fullt ut. Jag ska vända det här och kliva in i det nya året med nya krafter.
Låt oss göra det bästa av år 2017, för oss alla!
Jag vill verkligen tacka er alla som kikar in här, det är en underbar sak att få vara en del av eran vardag på något vis också, fast jag inte känner er allihopa 🙂 TACK för att ni tar er tid att lämna spår efter er och att ni fortsätter att följa mig och min familj, för all pepp och råd och för att ni delar med er av era erfarenheter och tankar.
Jag ska försöka jobba på med bloggen för att göra den ännu bättre.
Det här var det bästa jag läst någon gång i mitt liv och jag känner så igen mig. Jag har ”bara” två barn men kan ofta känna mig trött på allt och inte känna mig tillräcklig. Du är en GRYM mamma och jag ser otroligt mycket upp till dig, speciellt efter att du delade med dig av dessa känslorna för då känner man sig mer normal, att någon annan också känner det man känner, din blogg gör mig glad in i själen varje gång jag läser och det vill jag tacka för. Du är den bästa mamman dina barn kunnat få!! Många kramar till dig/ trogen läsare Mikaela
Mikaela- Men tack snälla du! <3
Känner igen mig i så mycket! Jag tänkte på att du o jag e lite i samma sits. Vi har levt för våra barn…familjelivet och det som hör till (Jag har 4 barn). Nu när man fått det sista barnet så känns allt så konstigt! Jaha…är allt över nu med gravidplanering, skaffa barn och ta hand om bebisar…vad händer nu? Känns som man sitter fast på nåt sätt…vet inte vad man vill och sen har man ju sitt förhållande där man ska ta hand om varann…vilket inte är så lätt alltid. Man e trött, har massor att göra och speciellt som mamma kan man känna att man har ett totalt ansvar över ALLT gällande barnen, hemmet, scheman osv. Min man jobbar sååå långa pass o ibland vill man bara fly. Jag älskar min familj jättemycket, men ibland blir man så trött och man börjar undra vem man är…vad man vill i livet…..och massor där till….man blir äldre och börjar inse att allt inte är som man trodde det skulle bli. Jag sitter oxå o kikar runt på resor hihi! Vill så gärna åka med familjen o bara rå om varandra o inte tänka på nåt annat <3. Vi var ju på samma hotell som ni..fast för ett par år sedan. Så fint där! Resor är som balsam för själen o man kommer närmre varann både som par och som familj 🙂
Kram/Caroline
Så fint slrivet. Jag blir så berörd och känner igen mej i så mycket du skriver så jag började gråta när jag läste det. Du är fantastisk och jag ser fram emot ett nytt år av dina inlägg. ❤?
Du kanske saknar ett yrkesliv? Att vara nånting annat än bara mamma? Passa på att plugga tex till sjuksköterska eller nåt annat spännande, idag är det ju inget hinder att ha barn och plugga samtidigt. Ska inte din man vara pappaledig? Tror du behöver komma utanför hemmet lite efter så många år hemma!
Bra text! ??
Jag vill bara säga att du är helt fantastisk och underbar!! Tack för att du delar med dig av allt! För att du är den du är! Jag älskar din blogg, dina bilder och framförallt din text!!
Hoppas att ditt 2017 blir helt amazing!!
Kram
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
skickar dig en stor KRAM <3 Du kanske behöver vila och lite egentid?!
En tanke idag igen: du är ju den blogg jag läser där allt utåt sett är så perfekt. Du är snygg, har perfekt kropp, perfekt hem och toppfräscha barn med fina flätor, välklippta m.m. så jag har fattat att du kämpar för att ha det perfekt. Samtidigt bidrar man ju till de där idealen om det är det man visar upp. Den nakna, operfekta sanningen syns då inte. Samtidigt svårt: man vill från hjärtat ha det fint hemma, man vill att barnen ska vara rena och välskötta, ha klippta naglar och fint hår. Känner igen mig så väl och de ambitioner jag talar om hade jag inte fixat att dra ner på, sen har du ju ett dilemma: att dela med sig av det operfekta är ju ibland att lämna ut andra och det kan vara jättesvårt i t.ex. en blogg. Äktenskap eller en strulig unge t.ex. Men du, jag kommer alltid tycka att du är perfekt och komplett, oavsett vad du delar med dig av. Trasigt är också perfekt <3, stökigt också <3. Du har stil. Är kärlekfull, vänlig, har bra värderingar, det räcker för mig.
Åh Satu, vad jag känner igen mig! Så skönt när du skriver såna här mänskliga och ärliga inlägg. Livet har sina upp och nedgångar. Jag har haft en rejäl svacka nu under hösten men tänker försöka lägga allt bakom mig nu med ett nytt år och allt.
Tror att det är sociala medier i mångt och mycket som gör att man ibland känner de där orimliga kraven, att alla andra lever perfekta liv hela tiden.
Stor kram till dig och tack för en fin blogg! ❤
Dessutom så bryr jag mig tyvärr för mycket om vad andra tycker. Även fast jag vet att jag inte får höra vad jag vill utan bara motsatsen. I andras ögon duger jag inte. Eller de säger iaf motsatsen och bevisar det på andra sätt. Så nu har jag valt att inte umgås med sådana som får mig att må sämre. Slösar inte energi på de som struntar i mig, glömmer bort mig eller säger sårande kommentarer. Huvudsaken är att jag och min man, min familj tycker att jag är smal nog, fin nog och bra nog. Inte ens då jag vägde 3 kg mindre så ficknjag höra att jag var smal utan mer antydningar om motsatsen. Till saken hör att jag är smal, de som antydde motsatsen är större än mig.
Satu, kan du ha drabbats av en utmattninhsdepression? Jag tycker iofs att dina tankar och känslor är helt normala men undrar ändå❤️Kanske skulle du behöva gå och prata med ngn utifrån? Att sänka sina krav..är så svårt men kanske ett måste för dig. Du är så vacker, har det perfekt hemma och ger också dina barn det bästa av liv. Och det du beskriver med dina barn känner jag så väl igen från de var små trots att jag bara” hade fyra. Ja man gör allt och får sällan ett tack men vips är de stora och får perspektiv och då kommer kärleken och tacksamheten från dem. Trots att man inte alltid varit perfek. Trots att man inte alltid orkat vara perfekt. Trots att man gjort dem ledsna ibland. Det du beskriver är…livet Satu, livet, precis som det är. Och glöm inte att dina barn har den bästa mamman i världen, oavsett om hon ibland inte riktigt orkar vara tillräckligt pedagogisk. Jag upplevde ofta att min ambitionsnivå var för hög i förhållande till verkligheten. Kan det vara samma för dig? Är det er relation som knakar så råder jag er att söka hjälp via familjerådgivning innan det blivit för dåligt. Maken och jag gick i långa perioder där och för oss var det en god hjälp att hitta nya vägar till kommunikation och kärlek. Ett jobb det med men det har varit så värt det kan jag säga. För mig hade skilsmässa och flyttande av barn hit och dit varit en mardröm. Jag önskar dig styrka, harmoni och kärlek och låt 2017 bli ditt och din familjs år Satu❤️Tack för att du vågar dela både ljus och mörker med oss läsare, det är tufft gjort!! Gott nytt år!!
Vilken underbart fin och ärlig kommentar❤ Har läst den flera gånger och mår så ptroligt bra när jag läser den, vi är ju inte mer än människor och försöker leva så bra som möjligt ?
Det skulle kunna vara jag som skrev detta inlägget. Precis så känner jag med. Att det saknas något i mitt liv. Jag älskar verkligen också familjelivet. Men jag ska börja jobba nu i februari och jag tror att det är det jag behöver. Jag har varit hemma med våra fem barn i många år . Äldata dottern är 14 år. Och jag känner att jag behöver något som bara är mitt och få längta efter mina barn. Och bli social med andra vuxna. Jag hoppas att jag kommer att känna mig mer tillfredsställd av jobbet. Hoppas att du hittar din lösning.
Gott nytt år till dig och din familj! Alla går igenom upp och nedgångar, på alla plan i livet. Trots att jag bara har två barn känner jag också som du ofta. Har mycket sämre tålamod än vad jag vill ha. Känner mig tagen för given, mest med hushållet AB. Jag känner mig bättre när jag får jobba igen, vilket jag kommer börja göra lite snart igen efter mammaledigheten. Försök göra något som DU mår bra av. Om så bara ta en bastu ensam för att samla lite energi.
Vilket fint och ärligt inlägg. Modigt att skriva ner känslor som jag också känner igen mig i. Jag är säker på att vi inte är de enda som brottas med dessa tankar. Kram
Jag är inte förälder själv, så jag kan inte helt och hållet relatera till känslorna men jag kan känna igen mig i andra sammanhang. Jag är också en analyserande människa. Det är som en torktumlare i huvet och allt, varje samtal, allt, mals runt runt. Det har blivit lite bättre, men förstår så väl hur det kan kännas för dig ibland. Vill bara säga en sak, som är så svår att leva efter. Var snäll mot dig själv. Klappa dig själv på axeln när dagen är slut. Genom bloggen ser jag vilken fantastisk mamma du är till dina barn. Du är verkligen en inspiration, ”trots” att du är ledsen och gråter ibland. Man får gråta, man är inte sämre mamma för det. Jag är säker på att dina barn kommer se tillbaka sen på sin barndom med glädje, trygghet, kärlek och gemenskap.
Hoppas ni får ett härligt 2017. ❤
Hej! Läst din blogg länge , ärlig & härlig! Aldrig kommenterat men ville skriva nu. Jag hatar också denna fasad av perfektion som skapar ett ångestfyllt samhälle. Allt är bara illusioner.
Livet pågår medan vi tar selfoes med filter….
Jag känner som du, livet går upp & ner. För det är så det är att LEVA. Jag har också rynkor i kärlekslivet ( vilket ljuvligt uttryck) & det dåliga mammasamvetet gnager i hjärtat. Mitt i det är jag ändå lycklig , stundvis ledsen, ofta göad, och arg. Jag ska detta år försöka ändra på
Det jag kan, acceptera det jag inte kan förändra och vara snäll mot mig själv.
Tack för en ärlig blogg!
Det är så himla ofta jag känner igen mig i vad du skriver.
Även denna gång, allt du skrev om det dåliga samvetet och allt runt omkring.. hade kunnat komma från mig.
Vet inte vad jag vill med att skriva det här till dig men du är inte ensam om att känna så, vilket jag förstått nu att jag inte heller är.
Tack för att du så äkta ?
Stor Kram!
Tack för en härlig & ärlig blogg!
Gott nytt år och god fortsättning!
Dina ord kunde lika gärna varit mina egna, precis så här har jag känt senaste året. Är pest att ha dessa känslor o tankar! Så jobbigt att ta steget ur och gå vidare, antingen vara kvar i familjen el bryta sig ur.
Har iaf bestämt mig för att kämpa vidare med särbon. Får se hur det blir nu när det bara är vi två. Linnea tog sitt flyttlass idag och åkte 50 mil söderut till nya boendet. Känns tomt o trist men samtidigt så glad för hennes skull att hon hittat både jobb som hon trivs med o bostad. ?
Ha det bäst fina du. Kram från Järvsö (Söderhamn)
Jättebra skrivet. Känner så mycket igen mig i allt det där. Men jag känner mig ännu sämre för jag orkar inte/hinner inte med lika mycket som dig. Vet också tyvärr att kroppen sätter stopp, vet min begränsning. Om jag gör för mycket så får jag väldigt ont i bäckenet och det kan sitta i länge, tyvärr. Dessutom så är jag så trött utom på kvällarna äve fast jag äter rosenrot. Mina barn vill inte hitta på så mycket. De vill mest leka tillsammans och göra saker tillsammans. De frågar t.om sällan kompisar, kompisarna frågar dem. De är en tät trio som verkar nöjda så. Det är tre pojkar och 2 år &10 mån mellan första och tredje. Äldsta fyller snart 10 år. Men minsta pojken som är två år vill vara nära än.
Känner så igen mig i dina tankar! Man gör så gott man kan, mer kan man inte göra! <3 har följt din blogg sen Olivia var nyfödd, men första gången jag kommenterar. Du verkar vara en fantastisk mamma, och det förändras inte av att man ibland ropar eller tappar tålamodet <3
Så fint att du delar med dig av dina innersta tankar. Den bild jag har av dig genom din blogg är att ditt liv ÄR perfekt. Någon gång så har jag läst om konflikter mellan barnen men oftast verkar allt vara så bra.
Jag läste någonstans av en psykolog att vi människor har det så bra i dag men att vi är gjorda för att vara oroliga för det är det som gjort att vi människor överlevt (genom tusentals år) för att vi hela tiden analyserat och fått oss att göra rätt saker för att överleva. I dag handlar det inte om att överleva mot svält, rovdjur osv men våra hjärnor är fortfarande inställda på att ha en slags oro (andra mer och andra mindre).
Det hjälper mig att tänka på det när jag kan känna en slags olycka fast jag har allt att vara lycklig för. Det är skönt att sätta ord på känslorna och tankarna också.
Jag är helt med dig!
Hoppas att 2017 bär med sig allt av det bästa till dig o din familj.
Förstår precis hur du menar, är själv inne i en sån period och funderar på allt
Kram till dig ♡ och gott nytt år ♡
Tack för att du skriver äkta. Jag älskar din ärlighet. Tack igen!!
Livet och alla relationer har sina upp och nedgångar. Tror att kriser är något som de flesta måste gå igenom. Det är bra att gråta ibland och att prata ut med någon. Håller med om att det finns alldeles för mycket krav på mammor och när man läser på sociala medier är det oftast en perfekt yta som visas upp. Skönt att höra att inte du heller är någon perfekt supermamma. Det räcker att vara bra nog. Ta hand om dig! Önskar dig och din familj ett gott nytt år!
Livet går upp o det går ner. Ibland kan det kännas för jävligt fast man vet att man bara borde vara tacksam. Med åren har jag lärt mig att när det känns riktigt, riktigt jobbigt så är det bästa att bara rida ut i stormen. Att känna alla jobbiga känslor o gråta. Inte tvinga sig att vända allting med tvång. Det vänder nog av sig själv sedan, jag vågar vara ledsen o känna allt för jag vet att det sen känns det bättre. Tvinga inte fram en överlycklig Satu om du inte är det, lita på att livet bär o hon kommer nog tillbaka när du bearbetat allting inom dig. Alla känslor om hur du känner som mamma. Tack jag vet precis hur du känner. Samtidigt är det ju allt detta som gör dig till den finaste mamman för dina barn. En varm kram till dig o hoppas du får ett givande nytt år.
Jag kan inte säga nått annat ,en att jag älskar dig Satu ,av hela mitt hjärta❤
Fortsätt att vara den du är,du är världens bästa mamma,till dina diamanter.
Så bra skrivet Satu. RAKASTAN.❤
Fina Satu! Vi är inte perfekta men vi gör så gott vi ksn! Önskar dig och din familj allt gott! Tack för att du bloggar och berör! Kram.?
Gulliga du.
Du behöver verkligen inte sträva efter att göra bloggen ännu bättre. Bloggen är bra som den är 🙂
Du är bra som du är!
Att kärleken går upp o ner mellan två vuxna individer… det är egentligen inte så konstigt. Just för att man också är en individ och har kanske lite olika behov. Och behoven förändras med tiden. Ni kanske inte är i takt just nu… men det kommer. Eller inte. Det är väl inte hela världen heller.
Livet ÄR tufft när man har små barn. Ja, även när de blir större. Även när de flyttat hemifrån.
Livet ÄR tufft.
Men det rullar på.
Och vet du en egenskap jag beundrar hos dig? Det är att du kan stanna upp och se de små sakerna… t.ex. en blomma på våren… du stannar upp, fotograferar, minns, delar med dig. Jag anser att just detta är en viktig egenskap. För just där o då får du vila själen.
Önskar dig och familjen ett riktigt gott år!
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver Satu. Jag gråter också ibland när jag går och lägger mig om det har varit en lång dag med tjafs. Det dåliga samvetet kommer man nog aldrig ifrån tyvärr. Men det viktigaste är ju att barnen innerst inne vet att man älskar dem. Jag säger till barnen att jag älskar dem varje dag för jag vill att dem ska veta att även om vi tjafsar ibland så är dem alltid lika älskade. Alla tjafsar ibland och det är så livet är. Men vissa spelar den falska fasaden så himla bra. Dem är perfekta, deras barn är perfekta, deras partner är perfekta-ja listan kan göras lång. Jag tycker att det är bra att du skriver om både upp och nedgångar. För så är livet right ??
Gott nytt år Satu till dig och din fina familj????
Gott nytt år. Vill bara veta att du förgyller mitt liv genom att få läsa din blogg varje dag. Det som är så fantastiskt med dig är just att du älskar dina barn så oerhört mycket. Det märks att det är äkta och jag kan känna sådan gemenskap med dig i detta. Jag har två ögonstenar och hade livet velat annat hade jag haft många till. Men jag är så oerhört glad för dem att jag ibland inte riktigt vet hur jag ska hantera det :-). Hoppas att du hittar nya vägar under nästa år som kan kännas bättre. Jag tror att du är alldeles tillräckligt bra och mer därtill. Fortsätt gå din egen väg, det blir bäst för dig och alla andra! Stor styrkekram och Gott nytt år!
Gott Nytt År till dig och hela din familj!
Jag har följt din blogg länge, sedan Olivia var bebis. Du skriver så ärligt och bra och jag kikar in här varje dag och läser om vad ni haft för er.
Du verkar vara en toppenmamma som gör allt för familjen. Själv är jag också hemma med barnen, 3 st, och det finns inget i hela världen som är lika fantastiskt som att få dela mina dagar med de jag älskar mest av allt.
Jag delar dina värderingar med familjen främst och att ingen blir lyckligare av att låtsas att allt är perfekt, det finns ju så mycket viktigare saker att lägga fokus på. Att familjen mår bra, att alla får stimulans, uppmuntran, blir sedda och accepterade och älskade just som de är. Det är jag säker på att du ger dina fina barn.
Fortsätt som du gör! Du behöver inte ”synas” mer eller springa på events om du inte vill. Du är bra precis som du är och jag tycker att du verkar vara en sund förebild med fötterna på jorden. Tro på dig själv, det finna bara en av dig Satu och hon är grym, visst?!?.
Jättestor kram!
Så bra skrivet,håller med .
Omöjligt att allt kan vara så perfekt hela tiden.
Jag har precis som du en sån period just nu.
Vet inte bad jag vill .
Hoppas på ett bättre 2017.
Kram
Men åh fina du!!!! Du kan verkligen formulera dig bra!!!
Om jag var brevid dig hade jag kramat dig!!!
Världens snällaste!! Tack för att just jag får läsa din blogg!!! Gott nytt år! Och tack för att du delar med dig stor kram
Men åh fina du!!!! Du kan verkligen formulera dig bra!!!
Om jag var brevid dig hade jag kramat dig!!!
Världens snällaste!! Tack för att just jag får läsa din blogg!!! Gott nytt år! Och tack för att du delar med dig ???❤❤
Åh fina Satu. DU är en perfekt mamma för ERA barn!!
Men känns bra det du skriver, jag undrar ofta om man är en tillräckligt bra mamma åt Charlie.. tvivlar ofta på mig själv. Men sen ser jag hur bra han mår, han är glad, växer som han ska och han är ett lyckligt barn. Det är nog kvitto på att jag gör något rätt iaf.
Älskar att få vara en del av erat liv, kika in här då o då och bara få läsa och se alla fina bilder på er och era fina barn.
Ha en riktigt fin nyårsafton nu! Pussa Andres lite extra ikväll ❤️❤️
Det är det som är livet!! med sina toppar med sina dalar och allt där emellan, som gör att man uppskattar topparna när dom kommer och det behövs inte mycket många gånger. Med risk att låta för positiv nu men visst måste man få livets alla nyanser och det är lätt att se det när man är i en topp, ha ha. Kram och ett riktigt Gott Nytt År till er alla.
Så sant!!!Önskar dej ett riktigt gott nytt år! Din blogg är fantastisk! Kram från Nettan.
Det är verkligen såå bekant. Man tror ibland att andra lyckas bättre med allt. Man är ledsen för att man inte blev den mamman msn önskade. Men jag tror egentligen inte att man behöver ha så stora krav på sig själv. I normala, sunda familjer mår barnen bra fast man inte är perfekta. Dessutom ska vi komma ihåg att barnen inte prövar ens tålamod så mycket någon annan gång som de gör i december. Vädret är sällan något att hurra för, det är mörkt ute och man har mycket man borde hinna med. Sllt spännande inför julen gör att barnen lätt flippar ur. Men nu vänder det. Vi går mot ljusare tider, vi börjar planera framåt och det känns inte som en evighet till våren. Men en sak skulle jag vilja påminna dig om. Var rädd om din parrelation! Ta tid för er själva och gör det ofta! Det går att ordna barnvakter fast det känns främmande och svårt. Alla vinner på det i längden. När parrelationen mår bra mår hela familjen bra. Självklart fortsätter barnen vara barn ändå men då är man själv starkare och inte lika självkritisk tilll sin föräldraroll. Ha det gott!
Satu, du har sa mycket rätt med allt – och jag har samma känslor mot barnen och mig – och jag tycker det allt är mänskligt och vanligt! Var stolt pa allt du klarar, du är alltid positivt inställt – och det gör att du kommer vidare och nar dina mal som du sätter dig….
Kanske vill du klara körkort nästa ar?
Lycka till med allt och hälsningar till hela familjen fran oss 7 fran Tyskland!!
V