Hej allihopa!
Tack för era fina kommentarer, ni vet väl hur mycket jag uppskattar att ni tar er tid att kika in här och att ni t om tar extra tid att lämna en kommentar värmer mitt hjärta. Jag läser varenda en av dom och jag blir så glad att ni finns.
Jag ogillar det när folk säger A och sen inte B, och nu har även jag gått lite på den vägen. Försökt få ut mina tankar utan att berätta för mycket, Ni vet den här operationen jag skulle göra idag…?
Det handlade om sterilisering.
Jag tänkte först inte berätta det för utomstående, samtidigt som jag ju ville ha ner mina känslor och att skriva är mitt sätt att få ut alla känslor. Jag antar att jag skämdes? Som att sterilisering är något fult, och som gör mig till mindre kvinna på något vis. Efter Celina bestämde vi ju att vi inte ska ha fler barn och jag bara längtade efter att få sluta äta p-piller för jag inbillar mig att mitt huvudvärk kan delvis bero på dom.
Så jag kontaktade sjukhuset och fick komma på diverse samtal, och så fick jag en tid för nån månad sen.
Jag sitter med en kompis just då och dom ringer och undrar var jag är? ”Jag har tid i övermorgon?” svarade jag. Men då var det felbokning så det blev ingen operation- förräns idag. Igår kväll när jag hade gjort alla förberedelserna så läste jag igenom lappen igen och då stod det att att är man förkyld så kan det förhindra operationen, så jag ringde dit och dom sa att så länge man inte har feber eller är täppt i näsan så kan man göra det, men annars inte för det är riksfyllt för man måste kunna andas genom näsan under narkosen.
Så i morse var jag genomtäppt- så jag fick inte göra det.
Is it a sign?
TVÅ gånger har det inte blivit av, är det ett tecken?
Jag har känt mig lite upp och ner pga det här ett tag. Jag vill ju inte ha fler barn, jag skulle inte orka med en graviditet rent psykiskt med all oro om missfall och att föda prematurt och allt det där, samtidigt ska jag räcka och orka med 7. Jag vet också att skulle jag bli gravid så skulle jag inte kunna göra abort. Finns inte på världskartan för mig. Jag tänker att allt händer av en anledning.
Så jag vill inte ha barn samtidigt som sterilisering är så definitivt.
Jag vill inte heller proppa i mig mer hormoner och spiral är inget alternativ för mig pga. olika orsaker.
Andres blev iaf glad. Han vill inte heller ha fler barn men tycker att sterilisering är onödigt.
Så nu vet ni vad jag har handskas med för slags tankar. Personligt- ja. Men egentligen inget att skämmas för alls.
Jag ska fortsätta med mina p-piller och få extra tid att tänka och känna efter.
Har ni gått igenom detta? Eller något ni kanske tänker på?
Jag tänkte lite på saker som- hur länge har man ont efteråt? Hur ser ärren ut?
Ni som vill får väldigt gärna dela med er ♡
Kram och ha en fantastisk fredag!
Tack för att du är DU!
Hej , jag har funderat länge på sterilisering och känts som det enda rätta , nu har det blivit mer konkret , varit ihop med min sambo i 15 år , vi vill inte ha barn pga olika saker och vi kommer inte vilja ha barn , så har bokat tid hos läkaren på vårdcentralen och sterilisering blir det , då slipper jag p piller o hormoner , beslutet känns rätt och min mamma och min sambo stöttar mig , omvärlden är det sämre med men min kropp , mitt val mvh marie
Marie T- Visst är det så konstigt att alla ska ha en massa åsikter om allt och alla, men som du sa- det är din kropp, ditt liv- det är bara DU som har rätten att avgöra hur du vill göra, så länge du inte skadar någon annan. Följ ditt hjärta så kan det inte bli fel. <3
Lycka till med vad du än väljer <3 Kram!
Hej. Jag är mamma till tre barn som är 2, 5 och 8 år detta år. Mellanbarnet är född med auakut snitt i v 31 efter 7 veckor sängliggandes på sjukhus. Fock rekommendationer att inte bli gravid efter detta men vi önskade så ett barn till, i augu 2014 föddes vår minsta med planerat snitt och i samband med det gjorde jag en steraliaering. Vemodigt kändes det men samtidigt det bästa beslut jag tagit. Nu den 25 oktober så gjorde jag även en op dör jag plockade bort livmoder + tappen samt äggledarna. Nu kan jag dock känn att jag vill ha en liten till men nej detta är det bästa jag gjort. Att göra en steraliaering tyckte jag inte kändes något, Ingen skillnad i kropp med tanke på att man ändå har mens som vanligt. Men hade jag varit som dig så hade jag tagit det som ett tecken när de hänt ngt två av två ggr som gjort att op blivit skjuten på men sen samtidigt så ska du göra steriliseringen om du verkligen vill men tänk på att det blir mer konkrekt att inte skaffa fler barn så skulle du ha minsta lilla tvivel på om du i framtiden vill ha fler barn så gör det inte! 🙂
Jag tror också som de andra att det är lättare operation för Andres och jag har hört att de ska kunna bara knyta och inte knipsa också. Men det har jag inte kollat upp. Min man har sagt att han vill knipsa men samtidigt så är jag övertygad om att han skulle ångra sig sedan. Han blir precis som jag bebissjuk ofta. Vi har fyra barn, fyra pojkar, jag har sagt att jag verkligen inte vill att han ska göra det än, har satt in spiral för 4:a månader sedan ca. Jag känner verkligen att jag vill ha fler barn, hoppas verkligen att han kommer att vilja ha det sedan. Han säger bara vi får se. Jag har en stor längtan efter en dotter. Älskar barn otroligt mycket. Men vill ändå just nu vänta ett tag, få körkort, få ett fast jobb osv. (Dessutom så har jag haft hemsk foglossning som jag börjat få i v.6-10, graviditets vestibulit också ont vid toabesök, värk i urinblåsan osv, som knivhugg i underlivet bara sådär) Har instabilt bäcken också, navelbråck, ett åderbråck som gör ont osv. Så vet inte vad jag kan få för mer besvär efter fler graviditeter. Tror det är viktigt att tänka på sådant som kan hända också. Du har ju haft tur hittils. Vissa får så mkt men att de inte kan leva livet som innan.) Du har ju också den chansen nu att ta körkort, få jobb osv.
Det jag tänker på också är att längre fram är det ju viktigt att ha tid och ork för sina barnbarn också. Med många barn så blir det ju väldigt många barnbarn. Då är det kul att finnas till hands och att räcka till.
Vi har 5 barn och bvc började tjata på mej när jag va gravif med barn nr 4. Det va blank nej. Vid graviditet nr 5 fick jag med mej papper hem sov v färdiga att skriva på om sterilisering (utan att jag ens ville).
Det kändes inte 100 rätt så jag gjorde det inte.
Sen blev jag gravid igen och vi tog gemensamt det tuffaste beslutet jag tagit i hela mitt liv. Att ett barn inte passade just då. ( detta beslut ångrar jag varenda dag och varenda natt)
Nu har min sambo steriliserat sej (ett väldigt smidigt ingrepp för honom)
Men jag mår skitdåligt över detta. Jag va inte alls med på det beslutet, men han va 100 på att han inte ville/orkade/klarade mer barn.
Så nu när allting är så definitivt så ångrar jag ju min abbort ÄNNU MERA.
Sen ska man ju såklart kunna ”nöja” sej med 5 friska barn, MEN jag är så sjukt ledsen för att jag aldrig mer kan få nått barn ändå.
Tack för en superfin blogg… ❤❤❤
Jag steriliserade mig efter vårt 3:e barn. Det är det bästa jag har gjort! Gjorde det på Danderyds sjukhus med en ny metod som heter Essure. Supersmidigt! Ingen narkos, inga ärr, supersmidigt verkligen. Var tillbaka på jobbet dagen efter och har inte haft en enda biverkning.
Hej! Jag steriliserade mig i samband med att jag fick vår dotter för 23 månader sedan. Hon föddes med ett planerat kejsarsnitt och då gjorde jag det samtidigt. Vi har 3 barn och alla mina graviditeter har varit riskfyllda, den första och sista hade jag en föreliggande moderkaka som gjorde att jag var inlagd ett tag innan jag skulle bli snittad. Så läkaren frågade mig om jag hade funderat på att sterilisera mig vilket jag hade gjort så för mig var det ett måste för min kropp skulle inte fixa ännu en graviditet samt att jag kände är jag ändå öppen kan de lika gärna göra det. Sen är det ju inte 100% säkert precis som allt annat, men något säkrare än p piller och spiraler, som inte var ett alternativ för mig av olika anledningar. Önskar dig lycka till med operationen när den blir av 😉
Sofia skriver väldigt vettigt tycker jag.
Det naturliga är det bästa…som nästan en hel värld inte vill förstå.
Nä de är verkligen inte något att skämmas över! Jag ska också sterilisera mig.
❤️
Ps.
Inga ärr… titthålsoperation 🙂
Hej,
Jo, jag kunde nästan gissa på att det handlade om en sådan operation.
Själv gjorde jag en sån på min födelsedag för 18 år sedan. Och jag har aldrig ångrat den. Snarare tvärtom, så tycker jag att det är den bästa ”presenten” jag gett mig själv.
MEN!
Min situation var helt annan än din!
Jag hade svår graviditet sista gången (bäckenbottenuppluckring) (vilket långt ord!) och var ensamstående med 3 barn… mitt första barn fick jag begrava.
Min bror ”var på mig” : ”Tänk om du träffar någon som inte har något barn”…
Men jag tyckte inte, och tycker inte, att det är mitt problem.
Inte bara att jag hade svår bäckenbottenuppluckring utan fick jag extrem acne! Så läkaren tappade hakan! Ryggen blev offret för min acne och den klådan!
Och jag hade också gått mycket upp i vikt…. så doktorn var helt inne på operation…
Jag var bara 27 år och som jag har förstått nu så brukar de inte operera kvinnor yngre än 30 år men jag vet inte… jag har ALDRIG ångrat mig. Sen VET jag… att om jag skulle ångra mig… så finns det möjlighet för IVF som visserligen skulle kosta pengar…
Sen tycker jag att du och A har så fantastiskt vackra barn… 😉
Önskar Er all lycka <3
Hejsan jag själv är två barnsmamma och efter andrabarnet så började jag min kamp att få sterelicera mig. I februari iår gjorde jag min och är så nöjd 🙂 själv var jag öppen med det på insta och alla mina bekantar, dock fick jag olika responser men mest positivt. Flesta tycker att det är mannens ansvar och tänk om du ångrar dig. Strongt av dig att vara så öppen
Sterilisering av män är betydligt mindre ingrepp med få risker. Är det inte ett alternativ att A genomgår denna?
att din man steriliserar sig är väl ett alternativ?
Men du vännen, varför steriliserar inte Andres sig istället? Är ju jättestor skillnad på ingreppet för män och kvinnor, otroligt lätt för män. Lycka till!
Hej fina du jag sterilisera mig efter 5 barnen men jag e lite äldre än dig 🙂 43 vill inte ha mera barn då jag e färdig. Och har provat olika p- medel som inte funkat så bra. 🙂 har knappt några ärr då det gjordes med titthål smidigt och bra. Kram lycka till. Älskar din blogg <3
Hej är första gången jag läst i din blogg och tycler det är jätte fin blogg.
Men råkade klicka av nån anledning på ”hjärtat” så det blev 158 klickningar fast jag inte menade att klicka där hehe…vet inte vad den menas men ja, gock inte att ”radera” igen. Så kanske du kan radera det Fär brukar inte klicka i såna saker för övrigt haha.
Men för övrigt – väldigt roligt och fint att se att du har 7 barn på 7 år, fascinerande! =)
Ska fortsätta läsa din blogg!
Ha det fint
Jag tänkte mkt på sterilisering när jag var klar med barn men nä…det blev inte så, jag ska ärligt säga att för mig handlade det om att då ta död på…sexlusten för rent mentalt tror jag det finns en sån risk. Jag tänker vidare att det är lättare att låta mannen göra ingreppet än kvinnan. Lycka till med det du väljer att göra <3
Hej!
Jag är i precis samma tankar. Har fått vårt tredje barn för snart 5 månader sedan och vi känner båda att det räcker nu. Visst, vi har fortfarande tid på oss, jag är bara 27 idag. Men ännu en graviditet känns fruktansvärt jobbigt samtidigt som jag egentligen innerst inne skulle vilja ha ett till barn. Men vi ska räcka till för dessa tre, vi ska rymmas alla och det gör vi idag. Med ett barn till måste vi bygga ut för rummen är för små för att delas. Nej, det räcker nog nu men sterilisering känns så otroligt definitivt. Dock så får det bli min man som får sterilisera sig. För honom är det ju bara ett enkelt ingrepp medan jag måste sövas. Dock ska vi ändå vänta några år till, man vet ju aldrig ? Du ser ju hur otroligt osäker man är! Kram till dig!
Lite bakgrundsfakta…Jag är 36 och fick mitt första barn som 35 åring
Missade graviditeten med 20 veckor och det beror på att jag fått veta att jag var steril. Har endometrios samt varit väääälsogt smal dvs BMI på 13,5.. så jag har inte haft mens på många år så att den uteblev va inge konstigt.
Hade på sommaren separerar från ett dysfunktionellt förhållande med en alkoliserad man och ville va singeln (hade varit på en intensiv behandling ang min ätstörning ) så jag kände för att bara njuta av livet.. små dejtade en man som redan hade 3 barn och min längtan och önskan efter en prinsessa va sedan många år lagd åt sidan.
Som sagt.. vi kan inte ha varit tillsammans länge förrän jag blev gravid men som sagt så uppdagades det inte förrän i mars 2015 men jag hade haft fruktansvärd magsmärtor mm så jag hade varit hos läkaren och då i vecka 19 men de missade oxå graviditet utan klämde och kände och sa att jag troligen hade infektion i nedre delen av tjocktarmen..
Jaja.. men iaf min dotter Melinda föddes välskapt 10 juli ..2015 och redan under den jobbiga graviditet mm så tänkte jag.. aldrig mera!!!
Och den känslan har varit konstant.
Älskar min dotter men omställningen har varit svår med bonusbarn mm.. jag har alltid velat ha liten familj men stor släkt.. och 4 barn 2 vuxna och djur blev för Mycket samt Melindas kolik mm så detta år har varit skit!!
Jag valde att sterilisera mig feb 2016 och det var i samband med en op för endometrioserna.. vill inte äta hormoner eller ha spiral, tycker dessa titthålsoperationerna gjort några st och kejsarsnitt varit helt ok..
Man är lite svullen och det känns som träningsvärk ..
Varit snabbt uppe på benen igen och ärret från kejsarsnittet är rött men de går in via naveln och trots flera ggr syns inget där.. är lite bullig på nån cm på den vid troskanten men inget jag tänker på…
Har aldrig ångrat mitt beslut tvärtom..
Jag har även flyttat och blivit särbo för att må bättre och Melinda bor med mig men åker flera ggr i veckan till hennes pappa så hon får träffa och leka med sina syskon..
Vissa är anpassad att vara mamma för många barn.. jag är det inte.. kommer jag ångra mig om 10 år?!?? Vet inte men tror inte det
Man kan göra ivf om och i värsta fall men jag fyller 37 och försöker få ordning på mitt liv efter allt ( har hänt massor som jag inte vill skriva ut)
Du får gärna skriva privat till mig om du har frågor
Kram
Susanna- Tusen tack för att du delar med dig! <3 Mejla mig gärna om du vill fortsätta prata! kram!
Kan inte Andres sterilisera sig? Smidigare för män har jag hört. Stort beslut såklart och inte lätt. Lycka till med val och beslut!
Ååååhhhh…tufft beslut.. Förstår precis ditt dilemma, har varit där själv… Gick också på samtal men kom inte längre än så……sen ”råkade ”det visst bli tre barn till ??. ?? & nu drömmer jag om att tomten ska komma med en sista sista…..
Och näe varför ska du skämmas?! Egentligen fullt naturligt….
Du är ju inte sååå gammal..vänta ett par år & känn efter ordentligt! Så att beslutet känns 100%
Sen till ngt heeeelt annat..
Har du kvar ngn åkpåse att sälja ..?
Hadet gott
Krya på dig. Förstår att det är jobbigt, ett stort beslut att ta för sin kropp. Nu hoppas jag att jag inte är dömande och jag är ingen expert, men jag tror att det är ett mindre ingrepp på män (och dessutom reversibelt). Men allt är ju upp till er och låt ingen annan döma! Kram!
Hej satu! Min mamma gjorde en sån operation när hon var runt 35. Vi pratar inte mkt om det, hon är inte bekväm när det kommit på tal. Hon har nämnt någon gång att hon ångrar operationen pga hormonrubbningar som hon fick som biverkning. Jag är själv inte insatt i ämnet så jag vet inte. Tycker dock att alla kvinnor har rätt att välja men jag skulle nog snarare ”pusha” min man till sterilisering istället för att själv genomgå det ?. Jag tror definitivt på att det inte är menat att du ska genomgå denna operation. Trevlig helg fina!
Jag tycker att det är modigt att du vågar dela med dig av det här som ändå är så privat och jag tycker att det är väldigt ansvarsfullt att se till att man verkligen inte får fler barn om man vet att man är klar och att man inte vill ha fler.
Det är ju som du säger, ni har sju fantastiska barn och ni ska orka med och räcka till för de alla. Om dessutom inte din kropp skulle orka med en till graviditet är det ju ännu mer angeläget att verkligen inte bli gravid igen tänker jag.
I vår familj ska maken klippa sädesledarna när vi är klara med barn. Vi båda två vill att det ska bli definitivt eftersom vi känner som dig, skulle det råka bli barn så skulle vi aldrig kunna göra abort. Jag känner att det känns skönt att då inte behöva tänka på hormoner och dessutom är ju p-piller, spiral eller vad man nu använder inte lika säkert som sterilisering.
Jag är absolut för sterilisering om man är säker på att man är klar. Då ser jag personligen ingen riktig anledning till att eventuellt råka riskera att kanske bli gravid igen. Ett barn är ändå en individ och ett liv som förtjänar att komma till världen till en familj som har en önskan, en vilja, ork och energi till att ge barnet en fin uppväxt och ett bra liv.
Där emot är det ju ett beslut man verkligen ska vara 120% säker på eftersom att det inte finns någon återvändo. Känner du dig inte helt säker på att det här är vad du vill så tycker jag inte att du ska göra det just nu.
Lycka till i ditt beslutsfattande.
Många kramar
Jag förstår dig, det känns så permanent. Lycka till med vad du nu bestämmer. Förresten, det är en mycket mindre operation att sterilisera män än kvinnor. Nu har du varit gravid och fött era barn, du har ätit p-pillor, är det inte dags för A att ta över lite ansvar och lösa ert gemensamma problem?
Min man
Jag har inga ärr. Jag gjorde det efter att jag faktiskt blev gravid och fick leversvikt i samband med det så de troddes att jag inte var gravid normalt utan utanförskap graviditet. Jag bestämde mig för att sterilisera mig eftersom vi redan hade 8 och jag hade en instinkt att jag nog behöver göra det. Jag hade rätt. Istället för en onormal graviditet så var det en normal graviditet och det skrapades bort och jag steriliserades och gjordes en grundlig undersökning av buken och jag har Skrumplever. ???? Tänkte jag. Jag som i princip aldrig druckit. Men det är en annan historia. Efter allt detta så kände jag mig ledsen och nedstämd över att inte kunna få barn mer men det berodde säkert mycket på att jag var inställd för det här barnet och sörjde det förmodligen. Kände att jag berövats av något plus sorgen över andra diagnoser jag fick istället och min mor dog i samma veva. Men sörjde gjorde jag men jag har kommit över det bra och det känns skönt idag. Älskar bebisar men vill inte ha själv mer. Tog ett tag innan alla känslor över när man såg en nyfödd eller hälsade på på BB när någon fått barn över alla dessa känslor man hade under väntan på och när man väl fick barn. Idag väldigt stolt och nöjd över de 8 jag lyckats få. Kram till dig och era underverk. Det kommer gå bra om du beslutar att göra det. Jag själv ville inte heller proppa i mig mer hormoner.
Åå, förstår att du haft mycket att fundera på! Kan inte Andres sterilisera sig? Han verkar ju så säker. Känns inte som ett lika stort ingrepp för män och om man gör på ett visst sätt kan de väl ”ångra” sig dessutom? Hoppas ni kommer fram till det bästa för er!
Varför inte låta Andres göra det istället? Har hört att det påverkar männen mindre, men har inte tillräckligt info för det men kanske värt att kolla också 🙂
Jag har steriliserat mig. Gjorde det för 3 år sedan, samtidigt som mitt femte barn föddes med planerar snitt. Jag ångrar mig absolut inte, däremot så hade jag fyllt 40år…
Men det är väldigt skönt att slippa tänka på skydd!
Tro på din magkänsla så vet du hur du ska göra.
Kram
jag steriliserade mig 2012 nu är minstingen snart 6 år och jag är fortfarande nöjd med mitt beslut, här är en artikel av metoden jag använde, men jag blev dock sövd då jag tycker det är obehagligt att ha grejer mellan benen (vem tycker inte det liksom) http://www.aftonbladet.se/wendela/article10883140.ab den heter Essure kom jag på nu
jag steriliserade mig 2012 nu är minstingen snart 6 år och jag är fortfarande nöjd med mitt beslut, här är en artikel av metoden jag använde, men jag blev dock sövd då jag tycker det är obehagligt att ha grejer mellan benen (vem tycker inte det liksom) http://www.aftonbladet.se/wendela/article10883140.ab
Jag har varit sugen på att göra de men sen sa bm att mensen ändå kommer, så då ändrade jag mig. Mest mensen jag ville bli av med och slipper p piller. ’Men vi kommer köra med Kondom eller så låter vi bli sex när jag har ägglosning bara, sen efter det förmodligen tredje barnet. ? Skulle gärna läsa mer om hur vardagen fungerar för er?! Rutiner, skrev på instagram att jag gärna skulle läsa om kvälla rutiner, ? situationer som uppstår mm. ? Jag är ju själv inne på ett tredje barn. Blir ca 2år mellan Alla då. Jag oroat mig för läggningen. Men ja på nått sätt måste de ju gå! (Mina barn har problem med rapar, så det är inte bara att lägga ner dom så somnar dom.) tack för en spännande blogg ?
Elin- Jag har ett utkast liggande som väntar på att bli klar just om nattnings rutiner 😉
Min man sterilisering nu för några månader sedan. Det var hans bästa beslut då vi har 3 barn tillsammans och han har 1 sen tidigare. =) Självklart blev jag ledsen, men nu i efterhand så är jag glad över detta.=)
Du ska göra det som känns bäst för dej. <3
kram till dej.
Finaste Satu!
Känner så igen mig hur du tänker. Jag är själv mamma till sex fantastiska barn och valde att sterilisera mig i samband med att yngsta dottern föddes med kejsarsnitt. Det var ett beslut som jag tog tillsammans med läkarna då jag haft mycket komplicerade graviditeter och förlossningar. Likväl är det ett beslut jag ångrat många gånger. Nu är det snart elva år sedan och jag hade förmodligen haft åldern emot mig för en ev graviditet (jag är 44). Oprah Winfrey sa alltid i sin show att ”If you hesitate, don’t do it.” Och så tror jag att det är. Ett alternativ är ju att låta Andres sterilisera sig och frysa ner hans sperma innan ingreppet. Hade VI vetat att den möjligheten fanns hade vi nog hellre valt den tror jag. Du är fortfarande ung och det ÄR ett livsavgörande och stort beslut. Även om man redan har många barn! Kram!!?
Jag har 5 st barn ,som nu är vuxna,men jag steriliserade mig när jag var 26,då var min minsta 11 månader,det var det bästa jag gjort i hela mitt liv,jag ville inte heller äta p-piller,och det är 30 år sedan ,kram och lycka till
Har ingen erfarenhet av sterilisering men lider också av huvudvärk och har konstaterat att det beror på p-piller. Min huvudvärk kommer i uppehållsveckan o är hemsk. Ingenting hjälper o det är bara att genomlida tills man får börja en ny karta. Har beslutat att sluta med dem av flera orsaker.
Ta det lugnt med dina tankar. Plötsligt brukar saker o ting stå glasklara hur man ska göra. Trevlig helg till er o tack för att du delar med dig av ditt liv.
Är det inte bättre att din man steriliseras istället eftersom han är äldre än dig? 🙂
Tack för en super bra blogg!
använd kondom eller så kanske A kan opereras? då slipper du få in massa skit (p-piller) in i kroppen? 🙂
Fint att du berättar. Inte alls något att skämmas för. ❤️
Bra att du får mer tid att tänka, känns på sättet du skriver att du inte helt bestämt dig ännu. Om du har samma konstanta känsla ett längre tag, ja då är det ingen tvekan.. Forskningen går snabbt framåt idag med, kanske kommer något som kommer passa dig bättre. Och tänk på, du gör rätt oavsett val, din kropp – ditt val!
Hej. Jag gjorde en hysterektomi i maj. Jag har inte känt mig mindre kvinna för det. Tvärtom slippa mensen som nu jag gör. Kommenter aldrig men har följt din blogg i många år. Kramar
Är det inte mindre riskfyllt för män att sterilisera sig än kvinnor? Vet inte men har hört det… mindre komplicerat ingrepp typ.
Jag är 37 år och för två år sedan, efter vårt andra barn steriliserade jag mig. Jag har inte ångrat mig. Är så glad att slippa ha spiral eller äta piller. Ärren syns knappt. Ett sitter vid naveln och ett vid troslinningen.
Lycka till!
Kram Tessan
Åh, vet precis hur du känner. Vi kämpade många år med att få barn, 5 år tog det. Maken sörjde inte på samma sätt då han, precis som din, hade 3 sen innan. Men när första föddes så blev jag helt plötsligt gravid, hur lätt som helst. Problemet var bara att jag inte födde barn hur lätt som helst. Första tog 5 dygn, till slut kom hon med sugklocka och var medvetslös. Som tur var fick dom liv i henne men efter 1/2 dygn så började hon krampa. Efter många turer fram och tillbaka så visade det sig att hon var hjärnskadad pga syrebrist. Efter 10 månader blev jag gravid med mitt andra barn. Fortfarande skakad och troligen traumatiserad efter första barnet så bestämdes det att jag skulle sättas igång. Redan från början förstod jag att något var fel för igångsättnings värkarna var en smärta som inte gick att beskriva. Efter många om och men så gjordes ultraljud under förlossningen och bebisen satt fast. han tog sig ingenstans men fortsatte att trycka, därav smärtan. Förlossningen slutade i akut kejsarsnitt. I samråd med läkarna så sa vi att blev det fler barn så skulle dom födas med snitt, diagnos – för litet bäcken och svår förlossningsrädsla. Och det kom fler barn. Nu i maj födde jag mitt 6:e, äldsta är 7 år, inga tvillingar. Jag har alltså fött 1 barn vaginalt och 5 barn med snitt. Före det här snittet så bestämde vi med läkarna om sterilisering. Inget jag ville men jag visste att jag var tvungen. Kroppen skulle inte klara fler snitt, jag har för mycket och för tjock ärrvävnad i magen och livmodern. Så min barn resa slutade i maj, jag steriliserades i samband med snittet. Jag hade gärna haft fler men det hade inte slutat bra och med 6:ans födelse så blev det definitivt. Nu har ju inte du samma sjukdomsbild men känslorna tror jag är detsamma. Kram till dig/er, även om det skulle komma fler eller inte så kommer det bli jättebra oavsett <3
Undrar varfor du ska sterilesera dig? Det ar ju mycket storre operation for en kvinna. Kan inte din man sterielsera sig? Ar ju en jatte enkel operation? Kram
Min sambo vill sterilisera sig. Men han tar inte tag i det, och jag klarar inte av att stoppa i mig hormoner, blir helt knäpp. Vi har sex barn i vårat hus. Sambon känner sig helt klar där. Men jag vet inte… Hur känner man sig klar egentligen?
Jag gjorde sterilisering efter 4e barnet när jag ändå gjorde snitt. Visste redan när jag blev gravid att detta va verkligen sista barnet. Aldrig ångrat mitt beslut. Yngsta är 3år nu. De enda negativa med de är att man har ägglossning å mens som vanligt. Lyssna på magkänslan♡
Hej! Tack först för en fantastisk blogg och att vi är flera som får del av er vardag/dagar! Jag gjorde en sterilisering i förrgår, för mig med 2 underbara barn och svårigheter med alla preventivmedel gör detta valet enkelt. Jag vill inte heller proppa i mig i 20 år till olika hormoner eller ingrepp (även om killen kan ta också – jag vet! Men där är vi inte i vår familj) Jag mår bra, 2:a dagen kan jag redan röra mig ok. Uppsvälld dock och behöver ta lavemang pga trög mage efter morfin, men det ser jag inte som en stor grej. Räkna med att behöva bli uppassad 2-3 dgr iaf! Lycka till med framtida beslut 🙂
Varför steriliserar inte Andre sig.? Varför lägger han ansvaret på dig ?Det är ju lättare för män och han är så mycket äldre än dig, med tanke på flera barn.
Hej! tack för en fin och personlig blogg.
Vad modigt att du ens tänkt på att sterilisera dig, jag skulle inte fixa det, får jag bara ställa en nyfiken fråga (fast jag har verkligen inte med saken att göra) varför steriliserar sig inte Andres? jag har hört att det är lättare ingrepp på en man. Sen kan jag tipsa om p-spruta om du inte provat det, det är ju fortfarande hormoner man får i sig men man behöver inte ta dem ofta, mensen försvinner (gjorde på mig iaf) och inte mycket biverkningar alls.
Hoppas att det kommer kännas rätt och bra för dej vad du än kommer att göra i slutändan, det är ju ett stort beslut
Kan inte Andres sterilisera sig då?
Tror det var ödet 🙂
Kolla om din kropp mår bättre om du byter preventivmedel?
Hoppas förkylningen försvinner snart och att ni får en toppen helg!
Kram
Hej, här fick mannen i huset sterilisera sig, ett enkelt ingrepp, klipp klipp utan narkos. Det är väldigt skönt att slippa tänka på preventivmedel, jag mår dåligt av hormonpreparat och det var inte mer än rätt att det var hans tur att genomgå lite ont där nere 😀 Lycka till <3
Det är absolut ingenting att skämmas för.
Jag är också kluven till om jag vill ha fler barn eller inte.
Min man däremot vill inte ha fler.
Känn efter riktigt ordentligt och följ ditt hjärta och gör det som känns rätt för dig.
Oavsett vad du bestämmer dig för så är det rätt beslut för dig.
Lycka till med allt Satu.
Jag och min man har varit ihop i 20 år, tre barn ihop varav yngsta är 2,5år. Jag har vägrat p-piller i alla år och sterilisering har ju inte varit på kartan eftersom vi ju varit i barnskaffartagen. Jag är 36 år nu och även om vi skulle bestämma oss för att inte skaffa fler barn så vet man ju aldrig något om famtiden. Jag tänker på han ”Pigge” vars fru och två barn omkom i tsunamin i Thailand. Han har ju ny fru och barn nu. Inte för att detta händer ofta, att hela ens familj går bort. Men ändå en tankeställare till att man inte vet vad framtiden bär med sig.
Jag och min man använder kondom plus att vi ”kör utan” strax före och efter mens. Så klart inte hundra procentigt men funkar för oss. Sen kan ju sterilisering vara det rätta för er ändå. Vill inte du kan ju din man göra steriliseringen.
Lycka till med ditt beslut!
Jag steriliserade mig för nga år sedan. ”Mitt” sjukhus steriliserar med ngt som heter Essure-metoden. Tar bara en liten stund och man är vaken hela tiden, inga snitt/ärr etc.
Du kan läsa om metoden på essure.se om du vill.
Lycka till med dina funderingar, ta den tid du behöver för att bestämma dig. Det är bara du som vet vad som känns rätt!
Jag och min man står i samma sits, typ. Födde precis barn nr 5, 11 veckor för tidigt. Vi ska inte ha nå fler barn men jag skulle, precis som du inte kunna göra abort. Min man kommer sterilisera sig och inte jag, känns oerhört skönt för min del då jag har provat alla preventivmedel och inget funkar.
Jag förstår dig, fullt ut! <3
Dock har jag också erfarenhet av vad en sånhär operation kan göra!! Min bästa väns mamma steriliserade sig, när hon kände att nu får det vara nog med ungar! Och valet kändes rätt till 100%!! Åren gick, och hon kände fortfarande att det var ett helt rätt beslut! MEN, så växte barnen upp, och blev mer självständiga.. Dem var i stort sett ALDRIG hemma, utan var ute hos kompisar dygnet runt! Först tyckte hon bara att det var SKÖNT.. Men sen infann sig en väldig "tomhet".. En tomhet över att inte "lämna sig behövd" på samma sätt längre.. Hon fick där hemma ensam hela dagarna (sjukskriven), och längtan efter ett litet barn att ta hand om började infinna sig.. Känslorna blev bara starkare & starkare.. Visst, hon var runt 40, men när andra i hennes ålder fick bebis, men inte hon, så började hon ångra sig.. MASSOR.. Och dessa tankar att det var HON SJÄLV som förstört sin kropp, så att hon nu aldrig mer skulle få uppleva ett litet liv, tog KNÄCKEN på henne!! Hon föll in i depression och mådde SÅ FRUKTANSVÄRT DÅLIGT (och gör fortfarande idag)!!! Hon kan inte ens glädjas åt sina barnbarn nu pga detta!! Och åldern är bara en siffra!! Se bara på din man!! Han ville kanske inte heller ha fler barn efter sina första 3? TÄNK DÅ OM HAN HADE KASTRERAT SIG?! Då hade inte dina barn funnits!!! Jag tror inte att han I SIN VILDASTE FANTASI, kunde ana att han skulle bli 10 barns-pappa vid 50ÅR!!! ALLT KAN HÄNDA/ÄNDRAS!!! Så SNÄLLA, FÖRSTÖR INTE DIN KROPP MED FLIT!!! Även fast det känns 100% rätt just idag!!! Ta hand om dig!! <3 Kramar
I vår familj var det min man som steriliserade sig. Det är ett mycket enklare ingrepp på män. 2 av våra 3 söner har gjort det också så inte är det något att skämmas för, snarare tvärt om, man tar sitt ansvar när man inte vill ha fler barn. Lycka till med vilket du än gör 🙂
Jag skulle med har gjort det efter sista aborten . men jag hoppade det för jag vägra . Jag blev liv rädd . inget jag ångrar i dag . Jag var rädd tänk om man ångra sig så går det inte få mer barn . Jag har varit gravid 7 gånger . Fast jag har inte sju barn . massa aborter på det med . Som nog har skadat mycket i min kropp . Men jag är 42 år i dag . Jag vill inte ha mer barn fast jag får barn födda förtidigt . Gillar inte gå gravid . barn älskar jag . Men graviteten klara jag inte av . Tänk igenom det du är ung med .