Min älskade lille gobulle.
Ni som följer mig vet ju att jag skolade in Kevin vid skolstart.
Det var men blandade känslor. Jag hade skuldkänslor för honom. (sen jag blev mamma så har man ju tuffa skuldkänslor om allt, håller ni inte med?) Men jag funderade på om jag höll honom tillbaka i utvecklingen om jag fortsatte ha honom hemma? Förstör jag för honom om jag väljer att ha honom på förskola?
Jag vägde allt fram och tillbaka.
Vi valde att testa. Förberedde allt och var taggade och positiva! Också för Olivias skull så att hon skulle ha någon där nu när tvillingbröderna slutade och började i förskoleklass.
Jag skrev ju t om ett inlägg om tips när man ska skola in sitt barn, ni hittar den HÄR.
Och jag har varit i den här situationen förut, jag har gjort mina inskolningar med barnen, jag vet ju att det tar tid!
Vi hade inskolning i 3 dagar och han fattade ju direkt att det låg en hund begravd här, att det var något fuffens på gång. Han lämnade inte min sida en enda gång, satt nära och höll mig i handen, trots mina försök att låta han kika runt lite. När det var dags att lämna hade jag honom där i ca. 2 ½ timmar, och han var så himla nere varje gång. Rödgråten, varm och jätte ledsen. Klagade på ont i huvudet och åt ingenting. Jag vet att det också tar tid. Jag vet ju allt det där.
Det är en stor omställning. Men ändå. Mitt hjärta gick sönder av att se han med brustet hjärta.
Det blev en stor trauma för honom, kanske för att han är i någon känslig separationsfas hemma trodde han hela tiden att jag skulle överge honom, och han tror fortfarande det. han vägrar lämna min sida. Han har mardrömmar om nätterna och vägrar släppa min hand.
Han säger att han vill komma hem. Bada och sova. Vara med mamma. ♡
Jag har funderat och funderat och stenen i mitt hjärta har inte velat släppa.
Innerst inne har jag vetat rätt svar, men ändå har jag varit kluven. Gör jag rätt eller gör jag fel mot honom.
I söndagskväll pratade jag med A om det igen och vi bestämde oss.
Mitt hjärta säger ju att han ska vara hemma.
Jag är ändå hemma med lilla Celina och jag har ju möjlighet att ha Kevin hemma också, så det är klart att han också får vara hemma. Jag får helt enkelt satsa hårdare på jobb senare.
Som ni också skrev- dom är små så kort tid, den här tiden kommer inte åter- och jag kommer inte ångra mig. ♡
Så lite med svansen mellan benen gick jag till förskolan igår och förklarade läget.
Kevin är fortfarande osäker på situationen med föris, om jag ska lämna honom eller om han får följa med hem, så så fort vi börjar närma oss förisgården vill han sätta sig i vagnen och spänna fast sig själv (!) och säger ”med mamma.”
Olivia behövde jag inte oroa mig för hon vill inte ens ha Kevin där för hon säger att han inte kan uppföra sig, hahaha 😀
Så det här är rätt val för oss.
Han behöver vara med mig och jag är tacksam att jag kan ha honom hemma. Vi får göra ett nytt försök senare.
Jag måste lita på magkänslan, precis som jag skrev vid mitt inlägg om tips inför förskolestart.
Nu klankar jag inte ner er som lämnar bort era barn på något sätt alls. Hade jag varit tvungen att gå till jobbet så hade det ju såklart sett helt annorlunda ut här också. All styrka till er! Är man tvungen så är det bara att gilla läget och vänta ut det jobbiga. Det vänder, det blir bättre. Tids nog kommer jag också vara där. Pedagogerna säger också att det är mycket svårare att skola in barn som är över 2 år än dem som är mindre.
Idag ville Kevin ha med sig lite bilar och sina verktyg med sig när vi gick ut till parken. Han har lekt massor med Celina, dom två är verkligen partners in crime. 🙂
En härlig höstdag även idag. September levererar verkligen!
Celina har ett blåmärke på kinden efter att ha ramlat mot vårt vardagsrumsbord 🙁
Det gör så ont i hjärtat när barnen slår sig hårt, hon klättrar överallt och är helt orädd! Life of a 1-year old. ♡
Så idag har vi inte gjort många knop inomhus. Lekt i parken och gungat.
Jag har suttit och ätit min frukost/lunch vid datorn och kollat igenom mina mejl, och planerar inför Andres födelsedagsfest som jag ska ordna på fredag.
Wiuh, tiden bara rinner från mig, snart är det redan dags att hämta hem barnen.
Mycket bra inlägg. Följ ditt hjärta. Allt kommer lösa sig till det bästa! Lyckliga barn lycklig mamma, och tvärtom ❤
Här kommer en kommentar från ytterligare en tant 60+ (såg att det fanns en sådan redan, här bland kommentarerna.). Som flera andra av skribenterna har jag också arbetat som förskollärare. Självklart är det bara dumheter att barn inte skulle utvecklas tillräckligt mycket i det egna hemmet tillsammans med föräldrar och syskon! Vi pratar ju om SMÅ barn, som har ett väldigt stort behov av att vara nära sina föräldrar! Två-åringar har inte särskilt stor behov av gruppverksamhet och avancerade ”pedagogiska” aktiviteter! Barn leker, lär och utvecklas självklart i sina hem! Klokt val att låta Kevin vara hemma! Respektfullt mot honom att lyssna på hans signaler! Och ja – tre dagars inskolning är alldeles för litet. Det verkar vara en modefluga just nu med tredagarsinskolningar – vi får hopas att den flugan går över!
Jag förstår precis vad du menar och eftersom du har möjligheten att vara hemma är det ju kanon. Så får ju Celina sällskap också :0)
Har man möjlighet att välja så är det fint att gå på vad hjärtat säger och lyssna inte på olyckskorparna som inte tror att han utvecklas rätt hemma hos er, det gör han garanterat, jag lovar och svär. Däremot reagerar jag på att han förmodligen inte fått en bra inskolning, tre dagar är en alldeles för kort tid för barn i hans ålder så jag undrar lite över den förskolans upplägg..? Hade han fått en bra inskolning hade han gillat förskolan, jag vet det för jag är förskollärare med mångårig erfarenhet. Nåväl, det blir bra som du gör nu, han hinner gå både förskola och skola så småningom <3 so don 't worry!!
Hej!!
Tycker du gör helt rätt som har Kevin hemma ett tag till!!
Måste fråga var du köpt den härliga onepiecen som Kevin har på sig?? Jag älskar
Zebramönstrade kläder ?.
Kram och tack för att du delar med dig av ert liv ?
Jag är så otroligt glad för att du tagit detta beslut!! Det värmer verkligen i mitt hjärta! Jag är helt övertygad om att du valde alldeles rätt!
Jag tror också att Kevin kommer lättare och snabbare kunna skolas in nästa gång när han får vara hemma och bli trygg i sig själv och vara nära dig. Det verkar vara en sådan fas för honom nu. Hade du haft honom på förskola länge och försökt länge kanske det hade satt djupare spår. När han är redo kommer det gå SÅ mycket bättre med inskolning!!
Jag har bara skolat in stora barn (mellan 4-5 år) och de har aldrig haft något som helst problem med stimulans!! Och Kevin är ju bara 2 år. Det han behöver är det sociala samspelet och hur man beter sig mot andra och där är du den allra viktigaste ”läraren” och så har han ju också alla sina syskon! Ni lär honom allt han behöver. Han har ju massor med spännande syskon att spana in också.
Det behövs verkligen ingen förskola. I alla fall inte nu när han inte vill. Hade han trivts och tyckt att det var roligt hade det så klart varit annat. Men förskola är verkligen inte den enda lösningen!!
Många kramar till er! Ni är en underbar familj!!
http://blogg.loppi.se/mammalinda
Helt rätt val för er! Skönt att du kan slappna av mer nu! Många kramar!
Klart du ska ha honom hemma. Han har ju en kompis i Celina och en pedagog i dig.
Eftersom han är liten så kort stund som du skriver, varför skulle du skola in honom överhuvudtaget? Är man hemmamamma som fu ofta påpekar att du är ska väl de små barnen vara hemma? Kevin har inget behov av förskola.. Däremot har han kanske ett behov av att bygga upp en trygghet i sig själv så att han är trygg även om du är iväg. Exempelvis genom att få vara ensam med pappa, farmor eller andra nära familjemedlemmar..
Hanna- Jag har inget bra svar till varför jag skulle skola in honom. Kände väl kanske att jag borde satsa mer på jobb nu och att han skulle ha det tråkigt med mig hemma? Men dom sakerna lägger jag på hyllan. Han är själv med sin pappa och andra släktingar också, det är inga problem med det, just nu är han bara i en känslig ålder där separationer är svåra.
Små barn har det inte tråkigt.. Små barn behöver sina föräldrar. Förskolan är jättebra när inget alternativ finns men först och främst behöver små barn sina föräldrar. Så att skola in honom tycker jag kändes konstigt. Nästa gång ni ska skola in kanske pappa ska göra det eftersom han verkar vara mest fast vid dig?
Förstår inte det varför man ifrågasätter sig hela tiden som mamma!?!? Jag hade världens självförtroende innan och fattade beslut om mitt liv och fokusera sedan framåt.. Typ ”okej han gillar det inte, det ger honom inget och vi försöker igen när han är 3+”. End of story liksom. Så hade jag tänkt om jag läst ditt inlägg för 3 år sedan. Men nu förstår jag precis. Men om 10 år lär du se tillbaka och tänka ”yes rätt beslut” garanterat. Du har 30+ år kvar till pensionen, gott om tid att satsa på jobb 😉
Du är en underbar mamma, Tänk om fler tänkte som dig. Kunde jag skulle jag också vara hemma med mina barn med tyvärr så är det ekonomin som ställer till det. Önskar att jag hade ett jobb jag kunde sköta hemifrån.
Stor kram till dig som verkligen sätter dina barn i först hand
Stor kram till Kevin och dig! Låter som du gjort helt rätt val med att ha han hemma. ?
Åh!
Jag avslutade förskolan efter 2 veckor för min treåriga kille. Mina tidigare barn har tyckt om det och har velat gå dit. Min son hängde mig i byxorna hela dagarna och sa att mamma ska passa honom eller pappa. Inte lämna mej…
Jag kände bara att detta inte ger honom någonting. Han vill vara hemma.
Han har ett stimulerande liv hemma där vi jobbar med lantbruk och vandrarhem. Han är med oss istället.
Du verkar ju också göra massa roliga saker med barnen. Det räcker gott och väl.
Förskola passar inte alla från tidig ålder. Skönt att kunna välja!
Stackars liten som varit så ledsen. Skönt att du har möjlighet att ha honom hemma! Jag tycker ändå att 3 dagar är en väldigt kort inskolning.. Har hört att flera har så kort. Här där jag bor är det 2-3 veckors inskolning.
Mina två första barn skolades in när dom var ca 1 år, gick verkligen super, den tredje nu fick vara hemma längre i med hon blev storasyster tidigt hon var då 1 år och 10 mån vid inskolning och näää fy aldrig mer så sent, hemskt och att dom dessutom har ord på sina känslor ?! Nu gick det ändå snabbt och smidigt men nej inget för mig hehe min minsta ska oxå få börja runt ett ?
Tycker det är starkt av dig att ta ett sånt beslut! Uppenbart att du verkligen vill göra det som är bäst för dina barn – underbart!
Alla barn är olika men jag är helt övertygad att du fattat rätt beslut för Kevin. Du stoppar inte alls hans utveckling tvärtom. Han får ta sina steg i sin takt. Man kan se på bilderna när Kevin var hemma förra veckan att det riktigt strålar om honom.. Njut!
Det blir toppen Satu! Följ ditt hjärta, även om han säkert skulle vant sig tids nog. Har man möjlighet att göra som ni gör nu så varför inte. Kevin kommer att ha det allra bäst med sin mamma. Det blir hans tur en annan gång i livet. Det är ju inte heller precis så att han aldrig träffar andra barn.
Tycker det är bra att ni har möjlighet att välja om han ska gå på dagis. Du kan inte gå på öppna förskolan? Då får han möjlighet att leka med andra barn.
Grattis till beslutet att Kevin får vara hemma. Jag har en gång i tiden varit i samma situation så jag vet precis hur det känns. Min son fick också stanna hemma och jag fick tillbaka en glad kille.
Jag tycker du är en fantastisk klok och lyhörd mamma.
Det kan ju även handla om att han vet att du är hemma med C därav blir det kanske lite jobbigare för honom också. Har hört andra mammor som berättar om när dem försökt skola in samtidigt som de har ett yngre syskon hemma vilket oftast har varit jobbigt för den som ska skolas in. På något sett känner dem väl av det där att man är hemma med den andra = lite jobbigare. Hoppas det löser sig för K. 🙂 han visar nog när han är ”redo” sen ?
Satu det var bra skrivet som vanligt,jag tror att du o Kevin mår mycket bätre ,när han får vara hemma med dig Den dagen kommer när han vill gå till dagis, (kanske)Ha de bra. Rakastan.♡♡
Du gör alldeles rätt. Man måste följa sitt hjärta.
Håller med om att det nog kan vara svårare att skola in större barn
men fördelen är ju att de i alla fall kan berätta vad som inte är bra.
Min var drygt 3 när hon skolades in och hon (och jag) fick ha utökad inskolning
på två extra veckor men sen gick allt bra och hon älskade sin förskola.
Hon var helt enkelt blyg inför alla nya människor runt omkring henne.
Lycka till.
Hälsningar Skåne.
Hej. Var i samma situation och valde också att avbryta inskolningen. Känns rätt skönt att veta att jag lyssnade på mitt lilla barn.
Ibland behöver de mer tid så skönt att kunna ge dem just mer tid.
Jag är en 60+ tant som en tid följt din blogg. Jag tycker det är så fint att följa er härliga familj. Dock har jag aldrig kommenterat här men nu kan jag inte låta bli. Jag har hela tiden hoppats att beslutet skulle bli det som det nu blev beträffande Kevin. Han och Celina verkar ju leka bra tillsammans och Kevin har kanske inte riktigt förstått varför han måste stanna på föris när du går hem med Celina. Kanske det går att skola in de båda samtidigt. Det är väl inte så stor åldersskillnad mellan dem. Så fortsätt lyssna på din magkänsla och lycka till i fortsättningen!
Absolut rätt beslut !!! Nästa år så kanske han har mer behov av att vara på förskola.
Tycker du fattar rätt beslut. ? Det bästa för barnen är ändå sina föräldrar. Tids nog hinner han gå på förskola han också. ❤️
Va skönt att du har bestämt dig! UDet är alltid tungt när man går och grunnar på ett beslut. Jag är övertygad om att du gjorde rätt utgående från din situation. Ha en fortsatt fin höst och njut av att ha Kevin hemma en tid ännu!
Jag blev så glad för Kevins skull. Som förskollärare har jag inskolat många barn. Vissa trivs från första stund, andra är som din lille pojke. Han får allt han behöver hos dig och har ju alla sina syskon som kompisar. Mer än det behöver han inte i den här åldern.
Va skönt att du har bestämt dig. Det är alltid tungt när man går och grunnar på ett beslut. Jag är övertygad om att du gjorde rätt utgående från don situation. Ha en fortsatt fin höst och njut av att ha Kevin hemmaa en tid ännu!
Jag tycker att du har gjort rätt val ?
Jaah du hade ju både Nicole och Vanessa hemma tills det var 3 år och dem hamnade aldrig efter i utvecklingen så vrf skulle stackars kevin göra de!? Värst vad ni vill skola in era grabbar fort! Förstår att tvillingarna fick börja tidigare för att du hade jobbig graviditet men nu har du väl ingen ursäkt
Så skönt det är när man kan få lyssna till vad hjärtat säger!
Vi har med valt att jag är hemma med barnen nu när de är små, med allt vad det innebär. Det är inte den räkmacka vissa tror, och heller inte så hemskt att inte få vara på en arbetsplats med andra vuxna som en del andra tror. Att få möjligheten att finnas där för sina barn och få låta dom pröva sina vingar i den utsträckning de själva vill och vågar är en möjlighet jag är otroligt tacksam över!
Vad bra för Kevin att han fick prova men också backa nu när han inte var redo.
Man önskar att världen såg ut så att alla barn kunde ha den möjligheten!
Hoppas ni nu får en fin tid tillsammans hemma <3
Tycker du gör helt rätt som följer din magkänsla.. Och lyssnar på ditt barn.
Som du skrev.. Du har möjlighet.. Varför inte?
Tids nog kommer han börja och då kanske med celina..
Varm kram till dig
Åh det där är verkligen svårt, att lämna på skolan, det är en stor omställning och min äldsta har verkligen haft svårt att komma in i det. Trodde inte det för hon är så framåt och så social men det är stort och annorlunda så det slog runt henne ändå.
Jag tror på att var och en gör som de själva vill, om man inte vill lämna på föris så behöver man ju inte, det är frivilligt men det kan samtidigt vara bra för att lära barn att vara sociala, komma in i samhället, lära sig läsa, skriva och matte redan tidigt så att de inte ligger efter så mycket inför skolstart. Nästan hela min dotters klass kan skriva och läsa, jag vill inte ens veta hur hon hade mått om hon var den enda som inte kunde det.. :/ Men det kan samtidigt vara skönt att ha sina barn hemma om man ändå har den möjligheten och många lär ju sina barn att skriva och läsa samt matte etc ändå. Tycker inte man ska ha pekpinnar, alla får göra som de själva vill.
förut hade jag svårt för att acceptera vissa i vår släkt (min och mannens) som inte lämnade på förskolan för att barnen blev ledsna, för mig var det ett tecken att visa barnen att det är hemskt att lämnas bort, gissa hur det gick vid skolstarten……… blir inte så lätt när föräldrarna suttit och snackat skit om att förskolan är dittan och datten så varför skulle det vara skillnad på skolan?
Ja alltså nu blev det här långt men som sagt, alla mammor har vi olika magkänslor, det viktiga är att gå på sin egna magkänsla gällande sina egna barn. Det är då det blir bäst. Och du är en kanonbra mamma till dina barn, det ska du ha med dig. <3
Lycka till med allt och ja, du har rätt, det där med skuldkänslorna.. omg, svämmar över ibland av såna känslor och även katastroftankar.. haha jag behöver hjälp. 😀
Diana- Jag finns här <3 😀
Men helt rätt, man ska följa sin magkänsla. Föris hinner han gå på tids nog 🙂
Vad härligt att ni bestämt er.
Tycker ni gjorde bra val?
Kram Camilla
http://www.womsa.se/tiobarnsmamman
Du gjorde HELT RÄTT! <3
Hej Satu,
bara ni som föräldrar kan veta och bestämma om ett barn ska i detta alder till dagis – om inte, sa är det ingen drama, ett halvar senare kanske!
Jag kan känna efter hur ledsen ocksa du var när du visste att han är ledsen och grater…
Här i Tyskland är det fortfarande de flesta som börjar med 3 ar!
Du gör allt rätt !
Åh vad tråkigt för er men jag jobbar själv som förskollärare och vet att det tar tid och för 99 % av barnen släpper det tillslut! Som du säger så är det betydligt svårare att skola in barn som är över två år! Visst är det bra om man kan vara hemma med sina barn men jag rekommenderar att man skolar in barnen mellan 1-1/2 år och då går det bra!! Jag tror att det är bättre för barnen att utvecklas på förskolan tillsammans med andra barn och i så fall ha kortare dagar!! Hoppas det ordnat sig för er!! Tack för en underbar blogg! Kram Maria
Maria- Absolut- om han inte hade träffat andra barn, men det gör ju Kevin. Han hinner utvecklas på helt andra sätt sen, han är lien bara så kort stund, jag vill inte missa det. <3
Maria: Att som förskollärare säga att barnet utvecklas bättre på förskolan än i hemmet är väldigt dåligt tycker jag. Snacka om att ge föräldrar stressen över att måsta inskola dom för annars kommer barnet inte utvecklas bra?! Lika så att säga att man ska skola in barnet så tidigt bara för att det är enklast då…. Trist syn från en som jobbar med barn tycker jag iaf. Här där jag bor vill förskolepersonal att man har sitt lilla barn hemma om man kan då det i allra flesta fall är bättre för barnet att få vara med föräldrarna.
Men man har väl inte sina barn på förskola från tidig ålder ”för att det blir en lättare inskolning” om man inte behöver! Jag har alltid tyckt att jag som förälder är bäst för mina barn (precis som andra föräldrar är för sina). Jag har jobbat i förskolan under många år och ser inget problem i att barn får vara hemma längre än till 1-1 1/2 år, snarare tvärtom! Bra Satu att du lyssnat på Kevin och hans känslor ❤️
❤️❤️