Onsdag och veckan vänder igen.
Mina känslor är all over the place just nu och jag vet inte ens vad jag ska få ner i detta inlägg. Förmodligen inget av det.
En av mina bästa egenskaper är att jag är en väldigt god lyssnare. jag försöker vara en bra vän, mamma/fru, dotter, syster, medmänniska. Jag tycker om att lyssna och finnas där för mina nära och kära, vara en axel att gråta ut hos, ge en stärkande kram.
Jag försöker ge goda råd och trösta, peppa. Jag gör det för att jag bryr mig.
Men jag själv pratar väl inte direkt om mina innersta känslor och tankar med någon och allt bara byggs på.
Ibland vet jag inte ens varför jag är nere eller ledsen, hur sjukt låter inte det?
Jag orkar inte låta mig själv känna efter djupare för att jag inte har tid eller plats att bryta ihop. Och för vad egentligen?
Äsch, jag vet inte ens vart jag vill komma. Allt är ju egentligen bra, bara lite för mycket av alla känslor kring mig själv.
Ni som ser på mig som en jämt glad, supermamma- tack fina ni!
Men jag är inte alltid glad. Jag är verkligen ingen supermamma. Jag är bara jag och jag försöker göra mitt bästa.
Nog om det. ♡
Skolbarnen är lämnade och Olivia är på föris.
Min lilla sockertopp.
Jag försökte ta lite fina bilder på Celina tidigare idag, ni vet, lite extra speciella med lite ”props” som är mysigt att ha och se tillbaka på sedan.
Barnfötter är så himla gosiga!
Kan inte förstå hon stor hon håller på och blir… ♡ Forever my baby tho.
Ha en fin dag allihopa ♡
Hej, jag gillar din blogg jättemycket! följer fyra bloggar och din är en av dem. Jag är ingen mamma själv, är långt ifrån de där med familj och sånt. Jag är 23 år och har bara mina studier i fokus. Men ändå är det något som får mig att fastna för din blogg, samt att jag tycker att du är så grym som gör all det du gör. Det här blir faktiskt första gånger jag kommenterar på någons blogg över huvud taget. Det känns så meningslöst för jag vet att det strömmar in kommentarer. Men läser du det, så hoppas jag du får ut något av det.
Jag känner igen mig på pricken med det du skrev i början av inlägget. Jag lyssnar hellre på andra och hjälper hellre till andra än att öppna upp mig. Inte för att jag inte har folk i min närhet som jag kan dela med mig av mina känslor. Jag har fantastiska människor i min närhet, det vet jag. Jag är ganska säker på att även du känner samma sak, att du har folk du kan vända dig till,
Det jag vill komma fram till, något som du redan vet. Det är okej att ibland vara personen som behöver en extra hand. Det är okej att ibland vara personen som sitter och babblar, utan att ge någon mening, men bara få ut alla tankar och känslor som man inte kan sätta ett finger på. Något jag brukar påminna mig med är; du vet när man åker flygplan och dem har säkerhetsgenomgång innan man lyfter? Ifall det skulle komma till den saken att dem där luft grejerna som man ska andas in i faller ner, då säger dem att man första ska placera den på sig själv och sedan hjälpa barn och andra. Förut tänkte jag, men va? såklart jag skulle hjälpa ett litet barn innan jag hjälpte mig själv. Men nu förstår jag, om inte jag hjälper mig själv först, då kan jag heller inte hjälpa någon annan. Detsamma in real life. Du är ryggraden i din familj. Om du bryter en kota, då hade inte mycket sett ut som det gör nu. Så glöm inte bort dig själv.
man behöver bara få ut sina tankar. Något jag brukar tänka på; Sedan får jag dagar där jag bara känner mig tom. Jag kan verken sätta finger på vad det är eller ens veta varför jag känner som jag gör. Jag vet att du vet om det jag kommer skriva nu. Men det är så viktigt att låta dig själv få
det sista ska inte vara med, glömde ta bort det innan jag skickade hehe:
”man behöver bara få ut sina tankar. Något jag brukar tänka på; Sedan får jag dagar där jag bara känner mig tom. Jag kan verken sätta finger på vad det är eller ens veta varför jag känner som jag gör. Jag vet att du vet om det jag kommer skriva nu. Men det är så viktigt att låta dig själv få”
Sara- Så himla klokt skrivet- och sant! <3 TACK! Uppskattar att du tar dig tid att skriva.
Fina du! Känner igen mig i det du skriver! Tänker att det är mänskligt att känna så, även om man i stort trivs med sitt liv och har en familj man älskar! Kram
Det är okej att må dåligt ibland, det är naturligt och mänskligt, även om det finns hundratusentals anledningar till att man ”inte borde känna så”. Kort sagt, du är också en människa med rätt till alla dina känslor och allt vad det innebär.
Jag är likadan, pratar sällan om mina känslor och gömmer det bakom ett leende, men till slut rinner bägaren över. Det är viktigt att öva sig att rensa sina tankar och känslor till någon man litar på, annars byggs det på och det blir som en tyngd i kroppen. Vad gäller barn har jag knappt någon erfarenhet med, men vad gäller detta har jag mycket. Så öva på att prata, be eventuellt personen om att idag får hen bara lyssna och säg att det är jobbigt för dig att prata om dina innersta känslor. Skriva kan också hjälpa, och nu menar jag inte på bloggen (om du såklart inte vill). Men sätt dig bara ner och låt fingrarna flöda, tänk inte, då kommer det fram mycket och man kan tillomed förvåna sig själv! Även om vi inte känner varandra så bryr jag mig om dig, bloggen skapar en underlig relation. Så ta hand om dig Satu, du verkar vara en helt fantastisk person!!
Jessi- Tack snälla för din fina omtanke! KRAM!
Stor varm kram! <3
Finaste Satu! Kramar till dig och oj vilka söta tjejer ❤️
Kram!
Så fina bilder ❤️
De första 30 åren av mitt liv var jag den som alltid lyssnade och stöttade andra. Jag berättade väldigt sällan om mina egna känslor. Det blev att jag samlade på mig en massa som jag gick och höll inne med. Det slutade med att jag bröt ihop totalt och började må väldigt dåligt. Jag tror det är bra att få prata av sig då och då med någon man litar på. Att tillåta sig själv att inte alltid vara den starka, omhändertagande och lyssnande personen utan även dela med sig av sina bekymmer med andra. Ta hand om dig! ?
???
Kramar till dig. Fika på fredag? Jag är ledig ??
Jättefina bilder ?
http://www.womsa.se/tilbarnsmamman
Tror det är väldigt vanligt att känna lite som du under småbarns åren. Egen tid funkar för mig men vi är alla olika så går inte att ge råd direkt 🙂
Satu,du vet att jag är här,du kan alltid ringa till mig eller komma över så vi kan bätra världen,eller va som hälst. Jag har också en axel att gråta hoss och kan ge en stärkande kram,och säga till dig att du är viktig, och att vi älskar dig så mycket. Rakastan. ☆♡☆
Mummu- Minä tiedän <3 Rakastan <3
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag är också den som mest lyssnar men sällan delar mina innersta tankar med någon. Det kan bli väldigt tungt ibland och jag har försökt lära mig att dela med mig av mina tankar också. Jag har en jättebra man på många sätt men hans starkaste sida är inte att lyssna och ibland är det svårt att hitta rätta tillfället också. På förmiddagarna är det oftast lugnare och då kan jag passa på att ringa min bästa vän som också är hemma med barnen. Henne kan jag lita på och jag har lärt mig att inte bara lyssna utan också öppna mitt hjärta. Hoppas du hittar någon som du känner dig bekväm med att öppna dig för, för det är så mycket lättare om man får lätta på hjärtat ibland. Oftast får man inga råd men det går lättare att lägga allt bakom sig eller hitta egna lösningar då man har fått vädra sina tankar lite.