My Baby Dolls

Halloj!
Vad roligt att ni uppskattar mina ”throw back” inlägg 🙂
Här kommer då en till! 😀 Eftersom vi snart reser till Mallorca, så tyckte jag om att titta tillbaka till år 2010, när vi åkte till Tunisien med Nicole & Vanessa.

Jag vet att många väljer att resa med några barn åt gången, att det är vanligt osv.- men det är något som jag skäms för att vi gjorde, något som aldrig nånsin kommer att hända igen. Bebis Danilo & Jonathan stannade hemma med mor-och farföräldrar. Jag vet inte hur vi tänkte då. Twinsen föddes oväntat och prematurt 10 veckor för tidigt. Helt plötsligt rycktes jag bort från Andres, Nicole och Vanessas vardag, jag som aldrig någonsin varit ifrån dom, försvann och var borta i 3 ½ veckor. När vi sen kom hem och hade landat så tycktes det som en bra idé att åka iväg och få ge tillbaka den tiden, rå om dom.
Men helt overkligt för mig just nu, helt omöjlig känsla att jag har gjort så. Som tur är var dom små och sov bort den tiden vi var borta, men nu känns det ju i mamma hjärtat och jag bemöter det valet jag/vi gjorde med oförståelse.
Men jag dömer absolut inte någon som väljer att åka med bara några barn åt gången- absolut inte. Alla gör så som känns rätt för sin egen familj. Det valet jag gjorde då tyckte jag också var rätt. Men inte nu. Det är vi alla tillsammans- eller ingen.

Pappa Andres och lilla Nicole och Vanessa matchar i rosa. 🙂
(Olivia har nu den klänningen som Nicole hade på sig)

Jag och lilla Vanessa 🙂 Hon kunde inte gå när vi åkte på resan och nu har hon ju inget minne av denna resan alls.
Inte Nicole heller för den delen. 😉
Jag undrar hur mycket våra barn kommer att minnas av denna resa vi ska göra nu. Olivia och uppåt kommer nog att minnas, men Kevin och Celina kommer nog att vara för små. Dom kommer åtminstone ha en massa bilder i överflöd som påminner dom om något stort dom varit med på.

Så tacksam att jag & Andres kan ge våra barn- och oss själva denna resa. Jag hoppas att vi skapar många livslånga glada minnen.