Nu har jag fått frågan vad jag jobbar/jobbade med innan jag fick barn, samt mina planer arbetsväg i framtiden- så jag tänkte att jag svarar på det i ett inlägg.
”Vad jobbar du med?”
– Jag har 7 barn väldigt tätt och har faktiskt inte kommit in i ”arbetslivet” mellan barnen.
Jag är hemmafru/mamma och har varit det i över 8 (!) år nu och trivs väldigt bra med det.
Det är så mycket negativitet när man nämner att man är hemmamamma/ hemma fru, att det är en kvinnofälla osv…- JAG personligen tycker att det är världens bästa OCH viktigaste jobb och det är en rikedom för mig och min familj och jag är tacksam att jag har fått den möjligheten. (Andres håller med till 10000%, vi har gjort denna beslut tillsammans.)
Jag anser att tiden man har med sina barn när dom är små flyger förbi så fort, jag vill vara den som får uppleva allt det där med dom, jag vill finnas där. Vi vet att någon gång, inom bara några år kommer de små klara sig mer och mer utan oss. Vi vet att vi är de viktigaste i våra barns liv en liten, kort stund. Jag vill vara där.
Mitt mål har alltid varit att ha barnen hemma med mig till att dom är minst 2 ½ -3 år. Sen börjar jag inse att h*n behöver det där sociala, samhörigheten och allt det pedagogiska som jag inte kan ge på samma sätt. Då kan det vara skönt att komma ifrån mamma lite, testa sina egna vingar lite och komma iväg på egna äventyr en kort stund om dagarna.
Jag är utbildad barnskötare som jag också arbetade med innan jag fick barn. Sen jag var liten har jag alltid älskat barn, så val av karriär stod klar för mig- jag skulle bara jobba med barn.
Jag ville bli barnskötare, barnmorska, socionom eller sångerska 😀 -så det blev det förstnämnda. Det kändes som att det var närmast åtkomligt, jag som var så trött på att plugga.
Vill jag gå tillbaka till ett sådant jobb när det är dags? Att jobba på förskola med stora barngruppen och få personal?
Jag vet inte! Jag tror nästan inte det. Jag lyfter hatten för alla barnskötare, förskolelärare, pedagoger och alla som jobbar med barn- vilket otroligt jobb ni gör! Men jag tror inte att jag skulle orka med det jobbet just nu. Jag har fullt upp med mina egna småttingar här hemma, så det skulle nog kännas konstigt att lämna bort mina egna för att ta hand om andras barn? Och sen komma hem och ha samma ork och energi för mina egna?
Nää… Helst vill jag göra något annat. Jag har funderat med inte kommit fram till något beslut ännu. Ska jag söka jobb inom något annat? Ska jag plugga vidare? Framtiden är oviss för mig fortfarande och jag hoppas att när tiden är inne att jag hittar något som jag verkligen vill göra, något som jag brinner för.
Det kanske ni alla inte visste om, men bloggen har också kommit till att bli mitt jobb. Jag är toppbloggare och får lön för att jag bloggar- och jag betalar därmed också skatt, precis som alla andra.
Jag varvar alltså min föräldraledighet med blogglönen.
Jag skulle inte klara mig med endast blogglön just nu, men det är ett superbra sätt att spara föräldradagarna på.
Andres jobbar inom bygge. I princip kan han göra allt 😀 Men just nu gör dom stängsel. Ju snabbare dom gör klart ett jobb, desto snabbare kan dom ta in ett nytt, så ibland blir det riktigt långa dagar och ibland går det att vara mer flexibel.
Men vad framtiden har att komma med vet jag faktiskt inte.
Det bästa vore om jag hade något eget, eller nånting där jag kunde arbeta hemifrån och bestämma mina egna tider. Det bästa vore om jag kunde leva på bloggen! 😉
Jag vill inte ha mina barn på föris och fritids långa dagar. Jag vill inte bara hämta hem barnen, laga och äta middag och få dom i sängs och knappt ses.
Jag vill kunna umgås och träffa mina barn på dagarna, det är väl det livet handlar om. Inte bara att överleva och knappt träffas.
Men jag har ett tag på mig att fundera och planera. Jag har inte hunnit räkna ut hur långt min föräldrapenning räcker, men jag kommer nog vara hemma i ett år till. Sen har Andres också kvar alla sina pappadagar. Sen kanske vi beslutar att jag ska fortsätta vara hemma mamma, vi får se vilka möjligheter finns då 😉
Vad jobbar Du med?
Trivs du med det? Vad är ditt drömyrke?
Oh Satu när jag läser din blogg önskar jag att vi bodde närmare varandra haha , vi verkar vara så lika i vårt tänkande samt livserfarenhet ? ..
Vernesa- ?? Var bor du?
Hei Satu! Så bra å høre om ditt valg med å være hjemmemamma. Det holder jeg SÅ med deg i. Selv er jeg utdannet sykepleier, et yrke som kan varmt anbefales, men har valgt å ta en pause nå mens barna er små. Vi har 5 blessings (foreløpig 🙂 Jeg må bare si jeg synes du er ei aldeles flott mamma med ett stort hjerte for dine barn. Du oppmuntrer meg og inspirerer meg med din blogg. Er innom stort sett hver dag her hos deg og har etterhvert blitt veldig god på å lese svensk ;)hihi God klem fra Norge ♥
Du är grymt bra mamma. Och ni ska göra det som känns bäst för er familj. Det är ett mycket sorligare sak när visa föräldrar prioriterar jobbet framför barnen. Barnet är på dagis dygnet runt. Tack för en underbar blogg 4 barnsmamma
Jag är också hemma på heltid med våra två små. Hoppas på tillökning snart så att gå tillbaka till arbete ligger inte inom en snar framtid.
Vi har också valt att jag ska vara hemma med barnen. Drt har alltid varit min högsta dröm och min man trivs med att arbeta. Så vi gör helt enkelt det vi båda vill, helt super. Till hösten ska maken ta ut en föräldradag i veckan så att vi får en lite längre helg ihop. Underbart.
Innan jobbade jag på ett gruppboende för funktionshindrade men jag är inte intresserad av att gå tillbaka till det jobbet utan när alla barnen är födda och lite äldre ska jag vidareutbilda mig. Har inte riktigt bestämt mig än, men har alltid velat bli barnmorska. Kan även tänka mig barnpsykolog. Vi får se vad det blir 🙂
Satu är en fantastisk förebild tycker jag! ? Och Andres med. Han är ju jättemycket närvarande i barnens liv. Han lagar middag åt familjen varje dag, han är med på alla kalas och allt annat med. Tycker ni har löst det på ett ypperligt sätt. Ni gör allt för era barn, båda två, tillåt inte någon få er att tvivla på detta. Er kärlek och ert engagemang lyser igenom som en röd tråd genom bloggen ❤️ Och så tycker jag Mummu är en fin förebild, hon har så rätt i det hon skriver.
Vad jag gör? Jag är hemmamamma, inne på fjärde året nu ? Sa upp mig från jobbet för jag fick inte tjänstledigt så när föräldrapengarna är slut lever vi på en lön. Det blir inte fett men vi löser det genom att göra mycket gratisnöjen, handla på extrapris och mkt begagnat ? Det är lätt värt det, är ju världens bästa jobb!! ?
Jag jobbar som lärare på en f-6 skola med 32 elever. Föräldraledig fredagar.
Jag förstår att du vill vara hemma med barnen, det är en tid som vi aldrig får tillbaka. Men saknar du inte kontakten med andra vuxna, arbetskamrater, att få lämna huset, att bara vara dig själv och inte alltid mamma? Både jag och min man är lärare så vi har alla skollov tillsammans med barnen, det är härligt! Viktigast är det ju att familjen fungerar och det är ju bara varje familj som vet vad som är bäst för dem.
Hemma fru och har jobbat som barnskötare. Var inte oroliga över att er barnen inte skulle knyta an till den jobbande föräldern. Min pappa var egenföretagande och periodvis så tog jobbet all hans tid. Vi hade ändå en nära relation och står idag varandra väldigt nära. Mina barn står sin arbetande pappa väldigt när fast han jobbar mycket.
Jag jobbar som receptionist på en trafikskola 36 timmar i veckan..
Min dotter är 13 år, jag var hemma med henne 1 1/2 år sen var jag tvungen att gå klart gymnasiet, jag tog ut alla föräldradagar plus att hennes pappa gav bort hälften av hans dagar till mig..
Han tog nog knappt ut en enda dag med henne, men det var ju för att han var den som hade jobb, och utan hans inkomst hade det blivit tufft att klara sig.,
Om jag hade blivit gravid igen så hade jag gärna varit hemma i typ 2-3 år..
Men det känns svårt att lyckas vara hemma så länge tyvärr..
Kvinno fälla eller mans fälla? Blir lite upprörd över att läsa att vuxna ska behöva kritisera varandra. Med många barn behövs det att nån tar hand om det som ska skötas på hemma plan. Vem av föräldrarna som tar det ansvar är väl upp till varje familj att avgöra. Skulle man se till barnens bästa så är det att ha närvarande och nöjda föräldrar. Har man möjlighet att vara hemma fru eller man så ska man ta vara på det för barnens bästa. Du gör helt rätt som väljer vara nära dina barn. Viktigt att leva nu ,det mesta löser sig!
Josefin83- Tack! <3
Hanna.. vem tänker på pensionen när man är hemma sina små, man vill väll inte ,att nån annan tar hand om dina barn
när du jobbar, om det finss nån annan möjlighet. Du får alldrig tillbaka den tiden när dem är små..och du missar massor. Har 4 barn själv o var hemma tills Satu blev 3 år sen blev jag Dagmamma. Är välligt stålt att jag kunde vara hemma så länge, och missade inte så mycket när dem vär små.Va Satu sparar eller inte.. har väll du inte du med o göra.
Ps.Välligt bra skrivet Satu. ☆♡☆
Hanna kanske uttryckte sig lite klumpigt men hon har rätt i sak. Din man kan omöjligt skapa en lika stark anknytning till barnen som du eftersom han jobbar så mycket. Rätt eller fel bestämmer du och din man men det finns faktiskt relevant och ny forskning som pekar på fördelarna med att dela på föräldraledigheten. Själv har jag tre barn och varit hemma mest med de två första. Den tredje är min man hemma mest med trots att jag pluggar. Jag tycker det är toppen att dela!
Jenny- Jo, men nu handlade ju inlägget INTE om huruvida man delar på föräldradagarna eller inte??
Den handlar om att en förälder väljer att stanna hemma som hemmafru/mamma.
Då är det väl som så att dom föräldrarna (båda) som går tillbaka till jobbet efter att föräldradagarna är slut vid ca, 1 ½ års ålder inte har en stark anknytning till barnet??
Jag är också delvis hemma-mamma, min dotter går på dagis två dagar i veckan och då jobbar jag i hemtjänsten, dem andra dagarna är vi hemma tillsammans och ibland jobbar jag på de kvällarna. Att jobba i hemtjänsten och vara hemmafru är ungefär samma jobb förutom att dem du passar upp på är äldre. Jag trivs med båda delarna men då dottern är 4 nu och vi bor i England så kommer hon börja i skolan i höst så kommer det bli mer jobb då. Jag tycker du ska göra precis det som känns bäst för dig, du har många år på dig att jobba när barnen är äldre och inte vill umgås med dig. Det är så jag ser det, just nu behöver barnen mig och därför blir det bara deltidsarbete för mig även efter höst, så jag kan finnas där för barnen medan dem vill! Tack för en fin blogg!
Jag håller med till 100procent! Innan jag och min man skaffade barn var vår plan att jag skulle vara hemma med barnen och han jobba. Precis det båda ville göra. Barnen började dagis när dom var 3år (15 timmar). När minstingen började dagis vid nästan 3års ålder började jag jobba lite grann. Vi har eget företag så kan välja arbetstider osv. Vill inte heller ha barnen på dagis-fritids långa dagar utan väljer att spendera så mycket tid som möjligt med barnen.
Jag tycker du/ni gör helt rätt. Har man möjligheter att få vara hemma med sina barn ska man vara det. Tiden går alldeles för fort och snart är de stora.
Jag har också valt att vara hemma medans våra barn har varit små. En underbar tid!
Nu har minsta blivit lite större och ”dagarna” är snart slut trotts att man verkligen har snålat med dom?.
Jag älskar också barn? Så valet har varit naturligt för mig vad jag vill jobba med.
Så nu jobbar jag på dagis ”förskola”
Visst det känns inte alltid kul att behöva lämna minsta på dagis för att själv åka och ta hand om andras barn. MEN ett arbete måste man ju ha förr eller senare och då är detta det självklara valet. Har svårt att tänka mig något annat.
Jag har arbetat inom olika yrkan mellan de större barnen, men nej det är barn jag vill jobba med?.
Är du med i gruppen ”Hemmaföräldrars nätverk” på facebook? Om inte, GÅ MED! 😀 Där är över två tusen andra mammor som också VALT att vara hemma med barnen, istället för att jobba, och man delar en massa tips & ideer med varandra osv 🙂 🙂 Gå med NU! 😀 <3
Var familj måste hitta sitt eget sätt att fungera. Och jag håller med dig om att träffa sina barn- det är den viktigaste stunden varje dag. Vi har fyra år mellan våra barn så jag har jobbat emellan, både heltid, halvtid, deltid, pendling med övernattning. Bästa tiden, för mig och barnen, var nog när jag jobbade halvtid. Då fick jag träffa lite vuxna, barnen leka med sina kompisar. När jag går tillbaks till jobb efter föräldraledigheten blir det nog på 80%, men man får ju se så att alla mår bra och är glada.
Hur blir det med pensionen nu när du gått hemma så pass länge?? Kanske du sparar extra hårt vid sidan om?
Hanna- Jag har faktiskt inte ägnat en större tanke åt pensionen faktiskt. Jag är 32 år och väljer att prioritera min familj och mina småbarn nu och inte min pension. Klart att det är bra att spara till det, men det är om ca 33 år det handlar om… jag hinner nog att jobba många år i mitt liv sedan 😉 Som sagt- inget jag har huvudvärk över nu.
Så fruktansvärt bra skrivet! <3 Jag är också hemma-mamma, och vill fortsätta vara det livet ut! O:) Önskar att barnen aldrig växte upp! 😉 Hehe. Tack för din blogg, ÄLSKAR DEN! <3 <3
Hoppas du kan fortsätta vara hemmamamma. Det bästa jobbet som finns!
Jag skulle inte uttrycka det som en kvinnofälla eftersom det är något du vill göra och du trivs med det. Däremot skulle jag snarare säga att det är en mansfälla. Detta eftersom pappan inte träffar sina barn så mycket på dagarna och arbetar mycket. Det är viktigt för pappans anknytning till barnen att han får chansen att vara föräldraledig. Men i och med att ni gjort som ni gjort så förlorar A den chansen att vara med barnen. Alla gör sitt val och jag kritiserar det inte. Men jag tycker synd om barnen och A som inte får den tiden tillsammans som de troligtvis vill ha. I och med att du stannar hemma hela tiden så får A aldrig chansen att vara föräldraledig med sina barn. Det är en mansfälla snarare än en kvinnofälla anser jag. Jämställdhet och annat kan diskuteras i all oändlighet men jag skulle inte säga att ni är ojämställda på något sätt, utan det jag menar är att barnen och deras pappas anknytning blir drabbad.
Hanna- Mansfälla? Andres har alla sina pappadagar kvar som han kan ta ut när han vill. Snälla, tala inte om anknytning blir drabbad när det gäller oss för du har ingen aning. Tycker du att Andres ska vara en hemmapappa istället? Vi var halt att göra på detta viset för att VI vill det. Hade Andres velat vara hemmapappa så hade han varit det. Det är ingen skillnad på att jag är hemma och han jobbar eller om båda jobbade. Eller hur? Men så fort man gör på annat sätt så ska det diskuteras och i någons ögon slår det alltid fel. Jag tycker inte att det här är en fälla på något vis alls, det här funkar för oss och vår familj och det är såhär vi vill ha det.
Alla får som sagt höra precis som de vill. Men jag tycker synd om pappan som inte får se sina barn växa upp på det nära håll som du beskriver på ett jättefint och vackert sätt. Jag förstår att det är ett val gjort av er och att A antagligen inte vill vara hemmapappa. Men hans relation till barnen blir lidande och han går till stor del miste om en fantastisk tid i deras liv eftersom han prioriterar jobb. Jag ser det inte som att du hamnat i en kvinnofälla utan det är han som går miste om småbarnstiden. Det är du som dragit vinstlotten. För övrigt hoppas jag att du ser att personen som kommenterar om din pension inte är jag. För den skulle jag inte heller tänka nämnvärt mycket på. Det går att lösa genom att den ena parten sparar åt den andra till exempel. Det är helt enkelt en annan person som heter lika som jag eller kallar sig för samma sak. ?
Hanna- Jo fast nu pratade vi ju inte om huruvida man delar föräldraledigheten lika. Det här har vi valt utöver det.
Tycker du synd om dig, eller ditt barns pappa som måste till jobbet efter att föröldraledigheten är slut?? Tycker du inte då att ni missar den anknytningen? Inte riktigt samma sak som att välja att vara hemmamamma efter ”den vanliga tiden”…
Jag tycker synd om pappan i er familj som inte får chansen att vara föräldraledig med sina barn eftersom du är hemma hela deras uppväxt. Han får inte chansen att vara en del av deras småbarnstid på ett nära sätt. jJag förstår att någon måste ta hand om alla sju barnen, självklart. Men det kan lika gärna pappan göra och få skapa sig en ”egen” vardag med barnen. Ni har ju inte haft någon delad ”vanlig tid” som du refererar till. Därav blir pappan bortprioriterad. Det underbara, vackra, härliga med att spendera dagarna med sina barn borde vara en rätt för båda föräldrarna att uppleva. Men A tas ifrån den möjligheten genom att du väljer att vara hemma i ca 10 år i sträck. När ni båda jobbar i en framtid kan lika gärna pappan hämta tidigare på dagis för att få egentid med barnen. Allt jag säger är att båda föräldrarna borde få uppleva det underbara med att vara hemma med små barn.❤️❤️
Jag är också hemma med våra barn. Ett beslut som båda föräldrarna är nöjda med. Jag har ett jobb att återvända till när den dagen kommer men det är inget jag ser fram emot då det innebär att jag kommer att hinna umgås mycket mindre med mina barn. En del negativa kommentarer och medlidsamma blickar har jag fått då jag berättat att jag i många år har varit hemma med barnen. Men det är det här jag verkligen vill. Naturligtvis är inte alla dagar lika roliga men i vilket arbete är de det. Jag har aldrig känt att det skulle vara bättre på något annat sätt ochjag tror inte att jag kommer att ångra mig någonsin.