I morse stod årets första utvecklingssamtal på schemat. Först ut var Vanessa. Herregud vad mitt hjärta svämmade över av stolthet för denna tjej.
Hon är så otroligt klok och smart, hon ligger före i lärandet och hon är otroligt driven till att lära sig mer och mer hela tiden sig. Hon kan iaktta länge för att ta in allt det nya, för att sedan minnas det på ett helt otroligt sätt.
Hennes fröken hade bara positiva saker att säga om våran Bessa och man bara såg hur hon växte av allt det goda, hur peppad hon blev.♡
Jag är så stolt och när jag kom hem berättade jag direkt allt för Andres som blev lika stolt han.
Jag ska verkligen se till att Vanessa får dom verktygen hon behöver för att utvecklas och lära sig, ge henne utmaningar som hon tycker är kul för att hon ska tycka att det är givande att lära sig.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen- Den här tjejen kommer att gå långt!
Jag älskar dig och är så stolt över dig Vanessa, inte för vad du kan, utan för vem du är. En helt fantastiskt människa.
(Så känner jag naturligtvis för alla mina barn, men nu handlar det om just Vanessa)
Tack för att ni valde att just jag fick bli eran mamma. ♡
För det första, du har otroligt vackra barn. Har även sett er ”live” någon gång på Andys lekland i Länna och ni verkar vara en helt underbar familj.
Sen vet jag egentligen inte varför jag skriver detta men jag kan bli så less på det där, man skriver ett inlägg om ett av sina barn men känner ändå på något sätt att har man skrivit nå bra eller kärleksfulla ord/meningar så känns det som att man självklart måste skriva om dom andra syskonen oxå. Istället för att bara låta just det inlägget vara till 1 av barnen. Jag känner i alla fall så att har jag skrivit något om min dotter tex så ”måste” jag skriva om min son oxå. Trots att inlägget enbart i övrigt handlar om dottern. Känns som att vissa människor har svårt att förstå att man älskar alla sina barn hur mycket som helst trots frustration i ett inlägg om dom, trots kärleksfulla meningar eller ord om bara ett barn så älskar man sina barn hur mkt som helst, jag gör det i alla fall och det märks tydligt att dina barn är ditt allt. Vare sig du väljer att skriva om enbart 1 av dom 😉 Tack för en kanon bra blogg föresten <3
Carro- tack så mycket! <3 PRECIS så känner jag också!
Jag har nån gång skrivit bara till ett barn, och då fått dumma kommentarer att "ja men de andra då!??" Som om man bara känner just så för ett barn. Dumt.
Tack för dina fina ord, det värmer. <3
Rakastan. Vanessa är så tuktig ,att göra här hemma hoss oss också.
Ibland undrar man, hur kan hon hitta på allt hon gör.. hon är ju bara 6år. Våran älskade Bessa. ☆♡☆