My Baby Dolls

Det är den här tjejen. Min dotter Vanessa.

Hon har den största karaktär jag någonsin träffat och jag undrar verkligen vad det kommer att bli av den här tjejen.
Hon kan gå hur långt som helst och jag tvekar inte för en sekund att det är just det hon kommer att göra.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen- jag beundrar hennes mod, vilja och nyfikenhet och glädje.

Hon ger inte upp. Hon är ivrig att lära sig om allt. Hon läser och skriver, räknar och har för sig och tycker att det är lite tråkigt för att det är så lätt i förskoleklassen. Hon vill ha mer utmaningar, få hem läxor. Hon är super kreativ och hittar på så mycket saker som jag aldrig tänkt på. Hon är trygg i sig själv och hon vet precis vad hon vill.
Jag beundrar henne så mycket. Jag hade önskat att jag hade haft hälften av hennes mod när jag växte upp.
Samtidigt som dessa egenskap får mig att bli gråhårig lite titt som tätt.
Just för att hon är så jäkla envis och viljestark.

Hon har ett hett temperament och är väldigt bestämd och envis som en gammal åsna. (pappas gener)
Det har hon varit sen hon var riktigt liten. Har hon bestämt sig för nånting så är det så, oavsett om hon har rätt eller fel.
Ta bara  denna envishet som exempel- storasyster Nicole hade en lös framtand. Bessa ville också ha en lös framtand, men det var inte dags ännu- men det hindrade inte henne! Hon vrickade och vrickade så att den med tvång skulle bli lös, och hon tappade faktiskt den! Tog typ ett halvår innan den nya tanden började växa. 
 (den har börjat växa först nu, så hon har bara haft en stor tand där och en glipa.) ”Ska hon så ska även jag”- fick en ny innebörd.
När Vanessa var liten och gick på föris så sa hennes pedagog till mig att med hennes stora karaktär skulle man kunna göra en alldeles egen show med henne 😀 Ganska kul tyckte jag. Men det beskriver henne ganska väl.♡ Hon är en rolig prick den där Bessa.

Det är ganska mycket konflikter här hemma just nu- 95% av gångerna är Bessa bus inblandad. Hon ska liksom vara ledaren och går det inte som det ska så får man höra det.

”Bessa om du inte lugnar ner dig och skärper dig nu så blir det tidig läggdags för dig ikväll.”
”Jaha? …..Och vad är det för dag idag?” frågar hon lite kaxigt.
” Torsdag.”
”OK, då bryr jag mig inte, jag missar ändå inget.”

(för att det inte är fredag eller lördag för då brukar vi ha myspys)

Alltså? 😀 Det är skrattretande nu när jag skriver eller berättar om det, men när man är mitt inne i den sjuttioelfte konflikten så är skrattet långt borta kan jag lova.
Hon kan hålla på och hålla låda ett tag och inget man säger går in. Bara för att hon har bestämt sig för att hon har rätt. Det tar ett tag sen är hon som en ängel igen. Glad och fnittrig. Säger förlåt, kramar, pratar och är en riktig gullunge. Antar att det är den åldern nu? Känslorna åker berg och dalbana.

Eller som hon sa när hon var mindre- ”Du är dum mamma! Jag älskar dig bara på fredagar.” (för då är det fredagsmys) 

Men jaa-a. Ibland känns som att vi hinner precis med nöd och näppe komma ur olika faser med olika barn innan vi kastas in igen.
Så är det väl att vara småbarnsförälder antar jag. 😉

Älskade unge, du anar inte hur mycket jag älskar och beundrar dig.