I ca. 3 månader varje år har vi TRE barn som är lika många år. Många undrar hur det går till när jag berättar hur gamla alla är, är dem trillingar? Nope. Imorgon börjar vi. Imorgon fyller tvillingarna Danilo & Jonathan hela 5 år. Eftersom dem föddes 10 veckor för tidigt så är storasyster Vanessa endast 9 månader äldre.
Tänk så liten hon var, hon kunde ju inte gå eller nånting då. Och Nicole, hon var 22 månader.
4 barn som var under 2 år.
Jag brukar alltid tänka på hur svårt det var för oss att bli gravida med 1 barn, så länge som vi fick kämpa för att få våran förstfödda Nicole. Flera missfall, ofostrig graviditet, skrapningar, operationer, ägglossnings behandlingar och till sist så fick vi en docka. Och sen helt plötsligt hade vi 4 under 2 år. Och nu, snart 7 barn under 7 år. <3
Fast sedan är det nog stopp 😉
I början körde vi såhär när vi gick ut tillsammans. (bild ovan) Gick jag ut själv såg det ut såhär:
Hih, så små dom var allihopa <3
Jag fick denna kommentar häromdagen och tänkte svara på det här, eftersom många liknande kommer upp 🙂
”Hur lyckas du se så himla fräch och utvilad ut jämt trots sjukdomar, grav och en massa kids? Jag ser för jämnan ut som ett vandrande lik med bara två barn 
Hur håller du dig lugn och pedagogisk med alla runt dig? Några tips? Hur gör man för att hinna med många barn? Hur mådde vanessa när twinsen kom, blev hon svartis? (Vi funderar på en 3.a).. Hur får du dina barn att inte bli svartsjuka?”
* För det första- smink gör underverk! 😀 Jag brukar också se ut som ett vandrande lik när jag vaknar. Jag sover oftast gott om natten, eller jag tror att min kropp har blivit van sig vid att vakna på nätterna non-stop under dessa snart 7 år och sköta om det ena eller det andra. Är det inte något barn som gråter, så är det att jag behöver gå upp och kissa eller titta till någon. Jag brukar jämt somna om som en stock så fort huvudet når kudden 😉
Jag minns inte när jag sov en hel natt sist och det lär ju inte hända inom en snar framtid heller 😉
* Oj, jag är verkligen inte alltid pedagogisk, jag önskar att jag var det. Jag har inte tålamodet till det jämt, tyvärr. 🙁 Jag försöker och gör mitt bästa med att förklara, prata och lyssna, ordna och medla, men tålamodet ryter ifrån och jag orkar inte. Jag är bara mänsklig och blir jätte arg och skriker ibland. En sämre sida som jag upptäckt nu med graviditeten och alla hormoner, tyvärr. Jag gör också mycket fel och även jag önskar att det kom ett instruktionsbok för alla barn och alla situationer man kan hamna i med olika trotsåldrar och annat skoj.
Sen på kvällskvisten så kommer ju det där hemska samvetet.
* Hur man gör för att hinna med många barn… Hmm.. Ibland mitt i allt så kan det vara svårt att ge egen tid för varje barn. Jag försöker kramas ofta, prata och fråga dom. Om någon skulle känna sig utanför så tar jag mig tid till att ordna upp det. Ingen får lämnas utanför eller känna sig mindre älskad, då känner jag att jag har misslyckats som mamma. Samtidigt så är det ju så att vi gör oftast allt tillsammans. Jag är ju själv med dom så mycket att det finns inte utrymme för egentid så ofta. Det verkar inte vara något dom saknar. Vi är en familj, vi är tillsammans. Självklart har dem egentid korta stunder också som att bara en får gå med och handla, eller att vi badar tillsammans eller kryper upp i soffan.
* Ingen av våra barn har blivit svartsjuka när syskon kommer *knack, knack ta i trä* Dom är väl vana eftersom dem kommit så tätt. Vanessa var ju själv bara en bebis på 9 månader, så det har bara varit naturligt.
Nyfödingarna sover ändå den största tiden av dagen, då hinner syskonen vänja sig och för att undvika svartsjuka så gäller det väl att låta syskonen vara med och sköta om och ta om hand om bebis. 🙂
Hoppas att det flyter på lika bra nu när ”Lucky#7 kommer också. 🙂
Så imorgon kommer vi att ha tre 5-åringar här hemma under 3 månaders tid, tills Vanessa fyller 6.
Ganska häftigt tycker jag, ännu roligare om dom hade varit födda på samma år alla tre och hamnat i samma årskurs. Fast kanske inte lika kul för Vanessa 😉
Våra tre 5-åringar <3
Om 4 veckor är du hos oss, lillasyster ”Lucky#7” Vi längtar! <3
Vore kul att få läsa om vilka sminkprodukter du använder 🙂 Även rutiner på morgonen, hur hinner du sminka dig så ofta och hur du lägger upp den tiden!
Vad är det jag läser? Kommer din dröm om 8 barn inte gå i uppfyllelse. Men nu är du ju så nära, bara en till. Jag håller tummarna. En annan sak. När skall Kevin döpas? eller har jag missat det.
Så söta 🙂
Man vad häftigt!! Dem kommer alltså gå i samma klass då! Vilken tur att de har varandra!
Och ännu en påminnelse.. Språket hemma, hur gör ni? Haha, gud vad jag känner mig jobbig och fånig som frågar efter detta! Tänkte passa på när jag ändå tänkte kommentera igen! 😀 tycker det är så himla intressant!
All lycka till er! 🙂
Stopp?
Har för mig att jag läst något om åtta barn. Kör på du medans du är ung!
Kramar till er
Jag och mina syskon kom tre stycken på fyra år, och folk har alltid tyckt att det var tätt. Jag har tyckt att 2-2,5 år låtit bra mellan barnen men nu när första blir allt äldre hade det funkat finfint från 18 månader.
Men eftersom jag, liksom du förut, har lite problem med det här med att få barn så kommer första barnet vara närmre tre, om inte tre fyllda när syskonet behagar komma. Om det nu tar sig med nästa behandligsform, du vet hur det är. Hoppas att det ”lossnar” för mig, som för dig, efter nästa barn, så att det går lite fortare nästa gång.