Det har varit mycket skriverier lite här och där om barnkalas.
Föräldrar som går all-in med kalas för sitt lilla ögonsten- det finns ingen hejd hur man idag kan välja att fira sitt barn kalas. Bowlinghallar, lekland, kalas med ponnyridning och simhallar är bara några av de få som ordet ”barnkalas” ger träffar på om man söker på google.
Allt ska vara precis tiptop med häftig dekoration, heliumballonger och pompoms i pastelliga färger. Gärna i en och samma tema allt.
Allt ska passa och och allt ska klaffa. Och för att inte tala om all bakning, cupcakes, cakepops mm. – Ju större och coolare tårta, desto bättre.
Klart man vill ge sitt barn det bästa av det bästa. Men för vems skull?
Det har stått så mycket om allt det här på tidningar och sociala medier att jag börjat fundera, och kolla lite extra hur folk väljer att ha sina barns kalas. Sen fick Nicole hem ett veckobrev från skolan med en lapp på baksidan som jag tycker är väldigt tänkvärd.
(kopierad från DN 3.1.15)
”Dyra kalas stänger ute de barn som inte har råd”.
Där står det att många familjer väljer att tacka nej till kalas för att dom inte har råd att bjuda igen på liknande sätt. Eller handla present.
Även om kalaset hålls hemma rinner pengarna lätt iväg. Många skolor och förskolor önskar ju att man bjuder alla barn i klassen/gruppen på kalas.”
När man ordnar kalas för sitt barn, ska man då tänka på alla dem barn som faktiskt inte har råd att bjuda tillbaka på samma sätt??
Själv tycker jag att man ordnar den kalas som man själva kan ge sina barn.
Vill man gå lite crazy och köra all in- go for it!
Vill man bjuda vännerna på en skattjakt i skogen utanför och grilla korv- go for it!
Båda upplevelserna kan vara hur coola och minnesvärda som helst. Det finns inget som är rätt eller fel.
Jag tycker inte att man ska tänka på att ”Nej, vi kan inte ha det här kalaset eftersom lilla Märtas föräldrar inte kan ordna likadant.”
Man ska göra som det passar en själv.
Jag försöker lära mina barn uppskatta saker och ting här i livet. Ibland kan man gå lite cray cray när det är kalas, ibland blir det något mindre.
Man måste tänka till lite, speciellt om h*n tänkt bjuda halva skolans ungar. Huvudsaken är att man firar sin födelsedag med vänner som man tycker om. Eller hur?
Det här med presenter är jätte svårt tycker jag. Jag tycker ändå att dem som har det sämre ställt inte behöver strunta i att gå på kalas, det kan räcka med att rita ett fint kort eller pyssla ihop ett armband själv. Det är tanken som ska räknas, och inte pengarna bakom.
Därför är det viktigt att visa och lära barnen tacksamhet.
Vilket tjat om just tacksamhet här på bloggen just nu, men det är väldigt viktigt för mig. Jag vill att barnen ska veta att allt kostar pengar, inget kommer gratis och man måste jobba hårt för att ha allt det där som man har. Det är jätte svårt.
Jag jobbar för det och därför är det extra bra just nu med våran belönings system som vi har.
– Hjälper dom till här hemma (vilket alla ska göra, mer eller mindre) så förtjänar dom en stjärna. Vid veckans slut räknar man stjärnorna och får en veckopeng utifrån det, och då får dom köpa vad dom vill, eller spara till något större.
Hur som helst, nu ramlade jag av banan igen. 🙂
– Jag förväntar mig inte, och inte barnen heller att alla kompisar ska bjuda tillbaka på värsta festen. Alla kalas ser olika ut och det kan vara minst lika roligt ändå.
Att man ska ordna med inbjudningskort till kalas utanför skola/dagis om man inte bjuder hela klassen tycker jag är bra!
Tänk det barn som ser alla andra sina vänner få inbjudningskort, men inte h*n själv. Hemskt!
Tanken på kalas har kommit nu eftersom vi har många kalas och firanden vid dörren nu.
Nästa månad (8.4) fyller Jonathan & Danilo hela 5 år.
Vi är osäkra på hur vi ska göra med årets kalas.
Hittils har vi haft kalas både på lekland, lokal och på hemmaplan.
Vi har stora familjer, både från min & Andres sida, så det blir att man får göra kalasandet i omgångar.
Oftast blir det 3 kalas per barn (beroende på ålder). En för min familj, en för Andres familj och en för kompisarna.
Familjekalas har vi hållit samma dag ändå, fast på olika tider, annars skulle vi inte få plats här hemma.
Den 23.4 fyller Kevin (redan!!) 1 år.
3 barn på samma månad. Han ska inte ha något kompis kalas dock 😀 Där räcker det med släkten 😉
Sedan kommer maj och lillasyster ska möta världen. Därefter fyller Nicole 7 år (30.5), månaden efter fyller både jag och Vanessa fyller 6 år.
Och så tänkte vi ha dop i juni nångång. Både för Kevin och lillasyster- en dubbeldop.
Ang. dop så har tillfället inte infunnit sig för Kevins del. Vi tänkte ha det i februari först, sedan mars men eftersom hans faster och hennes man ska vara Gudföräldrar så är det ganska bra om dom är i samma världsdel som vi just då 😉
(Dom är i Uruguay just nu och kommer hem om en vecka eller två.) Men därför väntar vi och slår till två flugor på en smäll 😉
Sen blir det en andningspaus innan Andres fyller i september och Olivia i december.
Hur tänker ni kring ämnet barnkalas?
Hur ska man tänka då när man bjuder vänner på sitt kalas?
Ska man välja hela klassen? Eller bara alla pojkarna/flickorna? Bara närmaste vännerna som man leker med?
Ska man bjuda tillbaka som man blivit bjuden av själv?
Väldigt bra inlägg 😀
själv när ja va liten bjöd jag aldrig hela klassen, utan ja bjöd mina kompisar 🙂
I mina 12-årings klass är de 35 barn….kan inte ens tänka tanken att bjuda alla dem….å andra sidan tycker jag att man bör bjuda igen de man skälv varit bjuden på. Om man tackat ja och gått på det kalaset i alla fall!
Nu är jag inte i kalas-åldern själv (29 i år) & inga egna barn. Men när jag växte upp brukade vårt dagis komma på ”utflykt” hem till oss, mamma fixade saft & en big pack med glass och sen lekte alla i trädgården. Både jag & lillebror fyller år på sommaren, så det blev som gemensamt firande. Senare blev det kalas med alla tjejerna i klassen, vi fick göra egna grillspett med köttbullar, korvbitar, hela champinjoner & ananas. Utelek i trädgården, sen tårta, inte så fasligt avancerat & alla var nöjda. Enkelt & inte alltför dyrt, vet att mina föräldrar tyckte det var skönt att städningen bestod av ett varv med vattenslang & piasava-kvasten på altanen 🙂 Vet även hur det känns när alla inte blir bjudna, ett år hade en tjej i klassen kalas på McDonalds vilket var det häftigaste just då, en timmes bilresa iväg, så det var en stor händelse, jag & en tjej till i klassen blev inte bjudna, gissa vad övriga tjejer i klassen pratade om länge… För mina förhoppningsvis framtida barn kommer jag nog se till att bjuda bredare men ändå hålla enkelt, antingen hemma eller lek i vanlig gympasal eller så.
Alltså förlåt, men jag håller inte alls med. Mina barns kalas är minnen jag skapar åt MINA barn. Om jag väljer att prioritera mina pengar på att göra fantastiska kalas åt mina barn så ska jag få göra det och bjuda precis de barnen som mitt barn leker med. Att bjuda hela klassen är ju JÄTTEDYRT även om man har kalas hemma så skenar det ju iväg. Vi har varierat kalasen från att ha hemma, lekland och andra aktiviteter. Vissa föräldrar röker upp sina pengar…..jag väljer att lägga dem på mina barn. Olika prioriteringar helt enkelt.
Natalisworld- Håller med dig faktiskt.
Om man vill, kan och framförallt har råd då kan man väl bjuda hela klassen.
Mne om man inte gör det så tycke rjag man skicka rinbjudningskorten med posten..
Så ingen blir ledsen och känner sig utanför.
Nu vill min dotter inte ha kompiskalas längre, men när hon var mindre hade vi kalas på lekland, tyckte det funkade bra, vi bjöd alla i klassen, det funkade för klassen var inte jättestor.
Jag tycker väl egentligen att det räcker med en liten godispåse, korv med bröd och typ glass på ett hemmakalas.
För min del hade jag hellre sett att alla i klassen hade kommit oavsett om dom hade med sig en present eller inte.
Hade känts jättehemskt om något barn inte kommit pga att dom inte hade råd att köpa en present.
Jag köper för max 50-60 kr mer lägger jag inte, barnet ifråga vet ju inte vad det kostar, plus att han/hon får ju många mer presenter, både från kompisar och familj/släkt.
Jag tycker det är bra att du försöker lära dina barn pengars värde och att man måste kämpa för att kunna köpa saker man vill ha, och att du lär dom att vara tacksam för det dom har.
Du är en sån fin tjej, och verkar vara en underbar mamma också.
Eller ja, hela er familj verkar vara så mysiga och kärleksfulla..
Ha en fin dag!
Kram från Göteborg..
Hej
Tycker man gör som man vill, min dotter 9år ville inte bjuda killarna denna gång för dom bara springer omkring så det blev bara tjejerna, min son 9 år bjöd bara killarna denna gång för han tycker tjejerna är killtjusare just nu. Men annars så har dom bjudit lite blandat och jag har inte bjudit dom som dom aldrig fått komma på kalas hos, tycker det är så dåligt att bjuda alla tjejer utom 2 i klassen (min dotter har råkat ut för det) sådant gör mig vansinnig. Man lämnar inte en eller 2 utanför och man kan skicka email,post eller sms och bjuda om man inte bjuder alla. Billigast att ha det hemma men jobbigast, vi hade ett bowling kalas som var uppskattat.Jag vill också bli adopterad av dina föräldrar. Kram
Jag tycker absolut att man skall köra på med kalaset som man har tänkt sig med tema osv.
Jag tycker inte man behöver bjuda ALLA men självklart inte utesluta någon enstaka, jag tror att alla vettiga människor kan känna gränsen.
Det som jag tycker är viktigt är att man inte låter priserna på presenterna springa iväg. Det skulle ju vara tråkigt om det blir någon press redan i tidig ålder hur dyra presenter som ges.
2-3 barnens bästa koppisar till kalaset,det räcker väll,,eller hur?
Våra barn har alltid haft ”gammaldags kalas” , vanlig tårta, inga helium ballonger och vanliga lekar och ingen har klagat. När vi flyttade för några år sedan, fick vi nog en mindre shock. Dottern bjöd hela klassen. Det gnälldes på det som bjöds och det gnälldes för att det inte var något tema party! ”H*n hade sitt kalas där och h*n hade ett sånt tema”! Min dotter blev så ledsen över detta,för vi har inga sådana pengar till tema partyn.
Du är väldigt lik min mamma till sättet har tyckt det sedan jag började läsa din blogg för ca 4 månader sedan. Vi är också en stor familj med många syskon och jag ser många likheter mellan ditt sätt att uppfostra dina barn på och hur vi blev uppfostrade. Minns att du en gång skrev att dina barn uppför sig många gånger bättre än andra familjer med färre barn. Och det stämmer in på oss med. än idag så är vi väldigt väluppfostrade hela högen och alla är välutbildade 🙂 Jag gillar din blogg för den påminner mig så mycket om min barndom 🙂
Nu tillbaka till ämnet. Jag tycker att det är så onödigt att bjuda dagiskompisar på kalas. Det kommer jag skippa helt. Därför kommer mina barn inte heller gå på såna kalas. När de börjar skolan så får de välja om de vill fira med kompisar men jag kommer nog inte gå med på att de får bjuda hela klassen. Endast de som de umgås med.
Vi har hittills firat endast med våra familjer.
Min syrras pojk fick en fantastiskt bra inbjudan, på kortet hade föräldrarna till barnet som skulle ha kalas skrivit: han önskar sig 1 tiokrona, om alla 23 st inbjudna kommer har han 230 kr att köpa sig nåt kul för, så ska jag nog göra när min flicka ska ha kalas, då behöver det inte bli jobbigt att köpa presenter o alla har råd =)
Jag tycker att det är så typiskt ängsligt svenskt beteende att man ska ta hänsyn i andra och tredje led, dvs att man själv inte ska kunna ha roligt för att andra inte kan ha det eller att andra kan uppfatta det som skrytigt. Vem blir egentligen lycklig av det tänket?
Bor själv litet och har ingen möjlighet att ordna alltför kostsamma varianter, men nu när sonen fyller sex har vi hyrt gympasalen i en närliggande skola vilket är jätte billigt. Sedan är det lekarna som gör det, hur man lägger upp det, som avgör hur lyckat det blir anser jag.
Ditt sätt att inte fördöma är fantastiskt!
Men jösses, bjuda hela klassen? Det förekom inte när jag var barn och hade kalas, varför skulle det vara så nu? Jag har inte någonsin varit på något kalas, som barn eller med mina barn, där hela klassen varit bjuden.
Senaste kalaset jag var på var med min 4-åring och de hade ordnat ett kalas modell större, och ärligt, det blev bara så rörigt,jobbigt och ljudvolymen var ENORM.
Min dotter tyckte det var snudd på obehagligt.
Jag hade dessutom aldrig haft råd att bjuda alla 30 ungar i klassen.
I vår fyra? Skulle inte tro det.
Nej, barnen har fått välja en 5-7 kompisar och jag har varit noga med att de bör bjuda de som de varit bjudna till själva.
Vi har testat att ha vanligt hederligt kalas hemma med fri lek, musik, pannkakstårta etc, men tyvärr är många av dagens ungar bortskämda med att kalas ska vara på bowlinghall,diskoteket,leklandet osv , så de större barnen tyckte faktiskt det var tråkigt. Dessutom är jag ingen lekmorsa, har aldrig varit, så året därefter sparade vi och så hade dottern sitt kalas på leklandet. Och ärligt, det var skönare både för dem och för oss.
Min lilla däremot har inte haft kalas än i den bemärkelsen utan det har räckt att släkten kommit, men i vinter fyller hon 5 och då ska hon få ett litet kalas här hemma med sina bästa kompisar från förskolan.
Alla blir saliga på sin tro, men om någon skulle påpeka att ALLA ska bjudas, så hade jag varit tvungen att backa. Och då är det min dotter som drabbas och nej, jag får ont i hjärtat bara jag tänker på det.
Min dotter ska ha sitt första riktiga kalas i april när hon fyller tre. Vi bjöd bara de två hon leker mest med på dagis, och ytterligare två som hon känner ”privat”. Hade aldrig haft ork eller råd att bjuda alla! Däremot tycker jag att de som inte bjuds ska vara fler än de som bjuds. Så att de icke bjudna inte blir i minoritet, och då känner sig utanför.
våra barn har alltid haft kalas hemma på gården. nu bor ju vi i en lite stad i norra sverige så några alternativ är svårt att hitta. vi har försökt ha roligt med det som finns ute tex. balansgång på träd, poppa popcorn över eld och badat i sjön om det varit varmt samt massa andra lekar.
när vi har bjudit in har vi sagt till barnen att de måste bjuda ALLA i klassen. detta för att ingen ska känna sig exkluderad eller utanför. vi har pratat om detta med de andra föräldrarna i klassen och gmensamt bestämt att på kalas får alla komma. detta förändras ju dock ju äldre barnen blir, vår äldsta dotter bjuder nu bara in tjejerna i klassen (vi föräldrar och syskon blir också utslängda ur hemmet) och så fikar och pratar de och stökar ner 😛
jag tycker problemet i att ha dyra kalas blir när man hela tiden ska överträffa sig själv. varje år ska det bli större och bättre. det fungerar ju inte i längden. men vill man något eller några år satsa lite mer är väl det helt OK. sålänge det inte blir en fest så att föräldrarna kan ”skryta” med sina möjligheter att ge barnen mer än andra föräldrar.
kul fråga! har själv inte märk att detta är ett hett ämne 😛
kramar från Colette
Sv; ja hon är verkligen som en docka, när hon är på bra humör eller bara trött!
Jag tänker såhär, min dotters första kalas kommer bli stort. Jag ska slå på stort men sedan när hon blir äldre så tar jag det nog lite eftersom 🙂 Hon är ju så liten ännu
Jag tycker att kalas är något av det värsta med att ha barn just pga de saker du nämner. Jag skäms å skriva detta men mellan mina mellanbarn är det 1 år och jag har helt enkelt bara haft ork och ekonomi till att ha kalas för den stora som fyller först. Den andra fick bara 1-årskalaset. Det konstiga är att han trots det alltid verkade nöjd och glad ändå med att ha varit på ett kalas. Sen att han inte fick något verkar inte bekymra honom.
Tanken var varje år att nästa år så ska han få kalas men det blev aldrig så.
Hade jag börjat om med dessa barn alt haft flera små som fyller samtidigt så hade jag firat dem tillsammans. Min syster har fyra och hon firar dem numera två och två.
Sen att fira på lekland blir nog inte så mycket dyrare än att ha det hemma. Det det kostar extra kan ju vara värt besväret för att slippa jobbet hemma 😉
Ni har ju så himla bra hjälp av era föräldrar, alla har ju inte det. Kan inte dina föräldrar adoptera mig?;-)
Kan man bjuda hela klassen alternativt killarna eller tjejerna är det ju bra. Har man en stor klass kan det dock bli jobbigt….bjuder man bara några gäller det att bara bjuda kanske 2-3 st så att det är många som inte blir bjudna. Och att bjuda utanför skoltid. Risken är att de ändå pratar om det i skolan. Och när de blir större kanske de har instagram eller facebook och skriver om det där så att alla ändå ser. Tråkigt dock om det alltid är samma klick som blir bjudna på alla kalas och de andra aldrig…Hur stort/litet/dyrt är väl upp till var och en men man bör få barnet att förstå att ett billigare kalas inte är sämre. Och inte bli sur om alla andra har små kalas eller inget alls. Vi brukar ta med present för runt 50 kronor. Det värsta är att om man gör stora kalas så blir det en förväntan hos barnen med lika eller ännu större varje år…och en dag kanske man inte har råd med det där jättekalaset. När jag var liten var det alltid kalas hemma som gällde, ingen var på lekland och sådant. Man får försöka låta bli att känna pressen att bräcka grannen och tvånget att göra det bästa kalaset ever och göra på sitt sätt. Jag kan förstå att det känns jättejobbigt för en fattigare familj när alla runt omkring har jättekalas men det är inte mycket att göra åt saken…man får göra sitt bästa och ett enkelt hemmakalas kan vara det man minns flera år senare!