My Baby Dolls

Fredag och jag sitter med min kaffekopp och försöker bli pigg. Jag måste verkligen handla Blutsaft idag.
Fast jag får skylla på mig själv också- jag och Andres spelade Super Mario Bros på Wii igår kväll, hur roligt som helst, och tiden bara flög iväg! 🙂

Snart ska Kevin & förhoppningsvis Olivia sova lite, så jag ska passa på att vila på soffan en stund. Nu är leken i full gång och hela lägenheten upp och ner 😀 Påslakan hänger på alla dörrkarmar och på köksstolar, så jag ska väl plocka lite snart igen. Dörrar till barnens rum har jag lärt mig att bara stänga. ”Ser man det inte så finns det inte” 😉

Den här gobullen vill jag bara äta upp. Tänk att han blir storebror om några månader.
Han mår bättre nu med förkylningen och han (och jag) får sova bättre på nätterna. Det var några nätter här som han vaknade hela tiden och hade det jätte jobbigt. Nu är han fortfarande bara snuvig. Om bara de där tänderna som är på G kommer snabbt!
Dom här två alltså. Bästisarna. Börtisarna. Identiska men helt olika. Tuffingen Jonathan med sitt svärd har fångat morsgrisen Danilo med handbojor. 😀

Olivia vill vara med i allas lek, men ibland (oftast) tycker dom bara att hon kommer in och förstör. 😀 Inte lätt att vara lillasyster alla gånger 😉

Vanessa bus <3

… Olivia var tvungen att kolla läget där också….
Nicole & Vanessa älskar att rita med bildprojektorn. Hade önskat att jag hade en sån när jag var liten, det finns massor av mallar att rita av och göra egna berättelser och bilder.
Nicole (Nukke) och Olivia (Snuttis)

Fredag idag alltså, helgen innan vardagen hinner ikapp även här i casa de Gonzalez. Dagis och skol start på måndag.
Puua har länge frågat när barnen (de 4 äldsta) får sova över hos dem och idag har han spikat datumet. Vi får se hur det blir med det.  😉
Jag är lite av en hönsmamma och gillar inte att släppa på ”tyglarna” och låta dem åka iväg eller sova borta. Andres är den som övertalar mig om att släppa på kontrollen lite, låta dom prova på sina egna vingar och komma iväg på egna äventyr.
Dom har sovit borta en gång förut alla 4, och då också hos Mummu & Puua.

Det är en kamp inuti mig själv som jag måste jobba på. Nu är dem nära och hos mina egna föräldrar så jag vet ju att dom är i goda händer.
Jag kommer ihåg själv hur jag var när jag skulle sova över hos någon kompis. På dagen var man så tuff men när kvällen var kommen fick vi alltid ringa hem och be dem hämta hem mig- och då var jag ändå rätt så stor 😀

Men jag har varit sånhär hela mitt mammaliv. Jag ogillar att dom åker bil med någon annan än oss. Jag är alltid rädd att något ska hända. det är riktigt jobbigt för mig och jag tror inte att folk vet riktigt hur jobbigt det faktiskt är. Det är en kamp mellan oro och rädsla inom mig, och det är ett stort steg för mig att låta dem åka iväg eller sova borta.
Att dom är hemma hos mina föräldrar eller ute i någon lekpark här i närheten är ingen fara. Men just när det gäller att åka bil, eller att dem är lite längre bort är väldigt jobbigt för mig.
Jag försöker att inte låta min oro begränsa barnen så mycket, därför säger jag ibland Ja, även fast hela min kropp skriker nej till att låta barnen gå/åka iväg. Sen beror det också såklart på med vem och vart 😉
Det är väl mitt kontrollbehov och att finnas där ifall något skulle hända. Jag vill ha koll. Jag tänker jämt det värsta tänkbara scenariot ska hända. Bara en sådan liten sak som att gå på skolutflyft eller dagisutflykt gör mig orolig.
Jag måste jobba med det själv. Men hur?

Oj, så handlade detta inlägg om någonting annat än vad som var tänkt. 🙂 Så kan det gå ibland. 🙂
Nu har jag tänkt för mycket och har ett svidande huvudvärk. Hoppas att lill Snuttis (<—Olivia) ska vila ett tag 😉