My Baby Dolls

Igår hade Jultomten eller hans nissar vart och lämnat något i barnens julstrumpor som hänger i hallen.
Det har varit saker där dagligen- som barnen själva smygit in. Sina småprylar som dom försöker överraska varandra med. 😀
Men igår hade någon vart där på riktigt.

Eftersom det inte blev av med vårat vanliga fredagsmys eller lördagsgodis så fick alla varsin godisask och så fick alla 3 tjejer nya örhängen.

Naturligtvis hann jag inte fota dom bättre innan dem försvann… 😉
Det är ett örhängen med 3 stenar på, och det som var bra med dom här är att dem har förstärkare bakom låsen, så förhoppningsvis tappar inte tjejerna dessa som dom gör med alla andra par…. 

Det börjar märkas på barnen att det är något på gång snart. Vissa stunder driver dom mig till vansinne!
Dom är på varandra hela tiden! Retas, bråkar, tjaffsar, retas ännu mera och grinar. Och tjallar på varandra.
”Mamma, han sa så, mamma han gjorde si, mamma hon tittar på mig, mammaa hon tittade på mig först! And so on and so on….  

Jag gillar verkligen inte det att dom kommer och ”tjallar” om allt och säger ”lös det!” men alltför ofta har man fått lägga sig in i deras konflikter.

Och så lilla Olivia som tror att hon är bossen över universum. Hujedanmej. Hon går in, tar över. Syskonen blir arga och Olivia grinar som en liten prinsessa. Kevin bara tittar och undrar nog vad det är som händer, alla går bananas här.

Tror att dom utnyttjar det att jag är sjuk också, jag har inte alls samma ork eller tålamod just nu.
Olivia testade sin pappa igår kväll iaf då läggningen med henne tog över 1 timme! Annars är det bara att följa med till hennes säng, ge napp och snuttis och puss och godnatt och gå ut. Men nu skulle hon envisas med att komma upp hur många gånger som helst. Fast hennes ögon gick i kors.

 
Dom kan vara riktigt jobbiga dom här börtisarna ibland. Men dom är också helt fantastiska, och jag skulle inte vilja byta ut mitt liv för någonting annat i hel världen <3

I dag är dom så snälla så. Nu hjälper flickorna pappan i huset att rulla köttbullar 🙂