Header Image

My Baby Dolls

Hej! Satu heter jag, 35 år toppbloggare/influencer Min familj består av min man som är från Uruguay och våra åtta barn- Nicole 10 år, Vanessa 8 år, tvillingpojkarna Danilo & Jonathan 8 år (storasyster är 9 månader äldre) Olivia 5 år, Kevin 4 år, Celina 3 år Och Isabelle som föddes i oktober 2017. VÄLKOMNA in alla gamla och nya vänner! Tveka inte att lämna ett avtryck efter er <3 Det uppskattas! Vi finns också på INSTAGRAM: @mybabydolls KONTAKTA MIG: gonzalita@live.se ☆Mamma till 8 barn på 9 år☆

!!!

Publicerad,

Detta inlägg ska jag skriva utan att nämna några namn.

Jag har funderat fram och tillbaka, skrivit och raderat det jag tänkt att skriva, men jag vet inte hur jag ska börja… Jag behöver bara skriva av mig lite, avreagera och detta är sättet jag gör det bäst på.

Har fått höra att någon/några jag sett som väldigt nära vänner snackat skit om mig.
Jag kan inte med ord beskriva hur besviken och ledsen jag var över att höra det. Och jag förstår inte ens varför?

Jag orkar inte vara naiv längre och fortsätta tro det bästa om folk fast dom om och om igen bevisar tvärtom.
Den här människan tar bara en massa dålig energi från mig och jag tänker inte ta det längre.
Vänner gör inte så mot varandra! 

Jag är dumsnäll, jag erkänner det. Blir så less på mig själv! Fast jag inte gjort något fel så är jag den första som försöker höra av mig om och om igen och bli sams igen, och be om ”ursäkt” fast jag inte gjort något fel!
Jag svansar efter som en jävla idiot och blir behandlad som skit! Personen i fråga skiter såklart i mina försök och mina sms och behandlar mig med tystnad och blickar som små sura, griniga barn har.
Varför bryr jag mig om ingen annan gör det?
Det är alltid så, och jag är trött på det.

Livet är för kort för att ödsla bort energi/tid på nån som tror att man kan behandla folk hur man vill.

Riktiga vänner (you know who you are) har hjälpt mig att inse att man inte behandlar folk såhär, det är inte alls OK och att man ska inte behöva ta det. Vänner finns där för varandra, visar respekt för varandra.

Nån gång är det dags för mig att sätta ner foten och inte låta mig behandlas som en dörrmatta, och det gör jag NU.
Så. Nu har jag fått skriva av mig lite. Sorry för ett tråkigt inlägg…. Det kanske är bra att det här har hänt, då vet man vilka som är ens riktiga vänner och vilka som är falska. This is not worth it.

Hur är det med er? Vad ger er dålig energi?
Hur ska en bra vän vara?

”Vänner är som Änglar som hjälper oss att flyga när våra vingar har glömt hur man gör”

Tänker om och om igen på ett ordspråk jag snappat upp för länge sedan:

”INGEN kan få dig att känna mindre värdig utan ditt samtycke.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *