My Baby Dolls

Vi överlevde natten! Jeeey.
Meningen var att det skulle ha blivit flera inlägg igår, men jag fick besök. Av en viss odåga vid namn migrän. Jag får det lite då och då, jag har så pass ont att jag faktiskt kräks. Så det kanske inte var världens bästa natt att bestämma sig för att ta fighten med Celinas nattvanor, men jag kunde inte backa.

Det började bra. Eller helt okey. Tror jag.
Hon åt stor portion gröt och drack vatten, somnade i sin säng.
23:15 vaknade hon och grät och gnällde i 1 ½ timme! Jag klappade på rumpan, gav nappen men hon var riktigt arg. Tog upp henne en stund och gick runt lägenheten, då var hon lugn. La ner henne och klappade, vyssjade. Hon var arg och ville inte att jag skulle lämna rummet, så jag stor där och hade en intensiv diskussion med mig själv (helt normalt) och argumenterade emot att hon kanske kunde få lite vatten ändå, så hon inte behöver vara ledsen. För tänk om hon är super törstig. Men sen kom jag på att jag är löjlig, att vi måste göra det här förr eller senare, och nu hade vi faktiskt bestämt oss. Jag kan vara lite knasig när jag är trött, eller vaknar mitt på natten sådär, jag kommer nämligen på en massa skitbra saker att göra då. Som att köra plankan i barnrumsgolvet klockan tre på natten, eller varför inte kolla lite på nätet- Olivia behöver lite nya tröjor faktiskt. Så ja, det pysslade jag på där mitt på natten i denna vaka. 😀

Till slut blev det ÄNTLIGEN tyst och jag kunde somna. 2 timmar senare vaknade hon igen och gnällde och var arg i en 45 minuter.
Vi turades om att trösta henne, jag och A. Jag gick ut ur rummet och lät henne gråta en stund. Jag vet jag är en hemsk mamma.
Gick in igen efter en stund och gav nappen och gick ut igen. Det är ingen fara för bebisar att gråta, bara hon vet att vi finns där så löser det sig.

Denna lilla tös vaknade som en solstråle denna kalla morgon, fast hon var arg som ett bi på natten. Vi klarade första natten, jag väntar spänt på hur denna natt blir och när det ska vända.★