Olivia har kommit in i en ålder där hon inte vill vara för sig själv.
Om hon sitter och leker inne på sitt rum och jag går ut så ropar hon på mig och följer efter.
Om jag går på toan följer hon efter. Går jag till köket- ska hon okså dit.
Hon har blivit min egna svans och vill inte stanna i något rum själv.
Så jag brukar ta några av hennes leksaker till vardagsrummet så att hon kunde leka och ha mig nära till hands ändå.
Hon satt och pysslade med sitt och jag vek tvätt.
Så roligt att se koncentrationen när hon skulle få in alla gubbar genom dörren till tehuset och ut igen. Eller sätta allt i den lilla bilen och så fort hon la en för mycket så ramlade en ur, och hon bara fortsatte och fortsatte. Vilket tålamod!
Mamma älskar dig så mycket Olivia! ♥
Helt plötsligt känns du så stor… min bebis.
Så söt 🙂
Måste säga det igen, jag bara älskar din blogg! Fortsätt med den 🙂