Kväll i vårt hus och jag måste erkänna att jag är helt slut.
Denna vecka har utvecklinssamtalen dragit igång i skolorna, nu har jag bara Nicoles kvar, och den är imorgon. Alla möten gick jättebra och jag är så stolt över dom alla ? Några av dom förvånade mig mer än andra, haha??
Igår kom min bror Stefu med sin fru Anna och barnen förbi för att gratta Bebo, och hon fick så fint Mimmi set som hon bara var tvungen att ha på sig idag och hon var så stolt! Hon bad mig tacka Anna ”och hennes pappa” så mycket för dom ?Kan gissa att hon inte blir så poppis hos brorsan om jag talar om det för honom, haha.
Idag hade jag tre st barns utvecklingssamtal och sen har vi bara varit på hemmaplan. Twinsen var på träning och Melanie har haft skrikfest. Hon är såååå hiiiiimla mammig att jag kan inte gå nånstans utan henne. Lämnar jag rummet för att hämta något så börjar hon skrika/gråta. Vart jag än går så är hon med. Sitter i mitt knä på toan. Alltid vid mig eller på min höft. Vid matbordet kan hon sitta och äta en stund, men sen går hon till mig och behöver sitta i mitt knä, lämnar jag tillbaka henne och förklarar att både hon och jag måste sitta och äta i lugn och ro, då börjar hon skrika så alla blir stressade. Hon sover i min säng och kan vakna av separationsångest och så lägger hon sitt huvud på mitt bröst (egentligen på mitt ansikte) eller så håller hon min hand. Min älskade Mela. Jag lämnar dig aldrig.❤️
Har era barn/syskon också vart i denna utvecklingsstadie?
Och så var det detta med nappen… Jisses vad hon måste ha nappen. Jag försöker begränsa användandet så hon bara har den när hon ska sova, men just nu är det rörigt, hon hittar dom överallt och när jag tar bort dom blir det värsta livet. Eller så snor hon dom från lillebrorsan så han blir ledsen. Jag tänkte att jag avvaktar denna utvecklingsfas så den är över och sen kör vi nappgrejen på allvar.
Inte bara skrikfest, Celina har varit hemma i två dagar och hon har varit rastlös och hamnat i massor med konflikter.. Grejer går sönder här hemma, tex när hon fick för sig att gömma sig i sin säng, i själva sänghimlen och rev ner hela grejen… OK det är faltiskt inte hela världen tänker ni, men när flera såna saker händer på samma dag så blir jag trött att dom ibland inte tänker på att saker kostar pengar och jobb/tid att fixa. Och skriket… Dom håller på och överröstar varandra och märker inte ens att det blir mer och mer högljutt… Höll på att ställa mig utanför dörren en stund idag, för att höra mina egna tankar och andas. Så trött på att be alla vara lugna och tystare stup i kvarten.
Men- imorgon är en ny dag. Celina ska till skolan, Nicole stannar hemma för nu har dom studiedagar i 3 dar pga. utvecklingssamtalen i hennes skola. Jag ska till BVC med 2 barn, bara Andres hinner komma hem.
Alltså, jag vet vad du menar med skrik och tjat… Har fyra barn mellan. 1,5 – 6 år och vabbdagarna med dessa, jösses alltså!!!! Hemma på heltid med de två minsta och vilken semester det är när de andra är på förskola och förskoleklass, haha!
Ändå skönt att höra att man inte är ensam! Vår yngsta, tredje barnet, 17 månader, totalvägrar barnstol vid matbordet. Har istället tagit över en vuxenstol som hon står på och äter, med blandat resultat. Kommer inte ihåg att de andra två gjorde det. Dessutom för att hon inte ska trilla så får man själv hålla i henne med ena handen och äta med andra. Har man otur så har fyra-åringen tappat kraft och behöver också hjälp att få mat i sig. Och att tvinga en ettåring som inte vill? Inte en situation som jag orkar med vid matbordet. Låter henne hållas och hoppas det blir folk av henne också?! Storasyster var riktigt krånglig med många egna idéer på hur saker skulle gå till men blev sedan världens mest lättsamma att ha att göra med. Om det snälla mellanbarnet bara visste vad hans storasyster höll på med i hans ålder.. Har inte tänkt ge honom några idéer på kojor man kan bygga och få somna i på kvällen etc. Då och då vill jag helt klart säga upp mig från föräldraledigheten men samtidigt det bästa jag vet att få ha såhär mycket tid med dem.
Tack för ett så ärligt inlägg! Jag minns jag inte fick gå någonstans för min tredje pojk när han var liten. Min näst minsta (4e) i barn skaran har varit sådär också. Snor lill syrrans napp trots hon vet exakt vart hon har gömy sina nappar. Ville bara säga tack för att du fick en känna att man inte är ensam med sådana stunder.
Inte mitt barn biologiskt, men hade hand om ett barn i ett par år. Det vart helt kaos runt henne och när hon kom till mig var det lugnt och stillsamt. Men pga vad som hänt innan fick hon separationsångest och jag va hela hennes värld. Precis som du fick jag varken hämta vatten eller gå på toa i 2min. Då skulle hon med, med exakt överallt. Det sköna va dock att lämna på dagis gick galant och oj så överlycklig hon vart när jag hämtade henne. Hon kunde knappt hejda sig. Hon vinkade som hej vilt i fönstret och sprang sen till dörren och in i min famn.
Men när det va långledigt så va det extremt påfrestande i vissa stunder då jag va helt ensam med henne. Men det fungerade och idag är hon en frisk och fin 10åring som är duktig i skolan och skulle kunna bli allt hon vill ?
Inte mitt barn biologiskt. Men hade hand om ett barn i ett par år. Det vart helt kaos runt henne och när hon kom till mig var det lugnt och stillsamt. Men pga vad som hänt innan fick hon separationsångest och jag va hela hennes värld. Precis som du fick jag varken hämta vatten eller gå på toa i 2min. Då skulle hon med, med exakt överallt. Det sköna va dock att lämna på dagis gick galant och oj så överlycklig hon vart när jag hämtade henne. Hon kunde knappt hejda sig. Hon vinkade som hej vilt i fönstret och sprang sen till dörren och in i min famn.
Men när det va långledigt så va det extremt påfrestande i vissa stunder då jag va helt ensam med henne. Men det fungerade och idag är hon en frisk och fin 10åring som är duktig i skolan och skulle kunna bli allt hon vill ?